onsdag 2 februari 2022

De sista checkarna nu👍🏻

 Äntligen tandläkaren gjord,  gick bra. Dessa tänder näst längst bak är inte min favvo då jag har en enorm kräk reflex isch.  Spännde skallen så nacken fick sig en skjuts så nu krånglar den i stället. Men men lär väl gå över. I dag är det stygn borttagning äntligen efter 14 dagar. Inte för det gjort ont eller varit problem men skönt att få bort dem så man kan röra sig normalare. Fast ska tejpas en vecka till står det men det är ju pice of cake.  

Min väninna och jag babblade i förrgår flera timmar, om livet rent allmänt . Att detta år 2022 måste bli ett bra år, det känns så. Att få uppleva lite saker, se platser än så länge i Sverige pga denna jädra corona  men klart man har drömmar. Jag har ALLTID drömt om dansbands kryssning i Karibien. ALLTID!, Sagt att få jag råd ska jag åka och den drömmen finns fortfarande likaså New York WOW  att få uppleva det.  

Självklart hade man drömt att man skulle gjort det med en partner kanske  men så är det ju inte just nu.  Nånstans trodde man att när ens barn blir vuxna får man ett vuxen liv . Ja jag har det jag kan göra vad jag vill nu. Min tid innan nu har ju varit att ta hand om min pappa som hastigt blev ensam då mamma dog över en natt. Kunde inte lämna honom  och kort efter blev ju han illa sjuk . Han hade ju bara mig så  all min tid gick till det.  Innan det var man ju helt ensamstående föräldrer 20 år. Nu är pappa också borta och jag är i princip själv då dotra har ju sitt och en sak hände innan jul som gör att jag älskar henne över allt på jorden men kanske inte de hon valt, så känns det efter den incidenten. Jag trodde vi hade lagt det första  året som var då för 11 år sedan på hyllan   men det valdes att dra upp detta igen av en person innan jul och jag känner att jag vill verkligen inte ha med detta att göra igen,  det räcker med eländen eller skit för min del efter ALLT som varit.  

Jag har en utbrändhet att rehabilitera mig från sedan flera år tillbaka. Grundad på flertalet saker som hänt i mitt liv senaste åren . Det är prio 1 just nu.  Jag har mina drömmar där framför mig nu som jag ska uppfylla utan massa tjaffs, lögner,  svälja och annat bråte.  Jösses jag har haft min beskörda del i så många år så det räcker nu.  Hädanefter kommer jag bara göra saker som är bra för mig, återhämta mig rätt och slätt.  Och det är många händelser som måste bearbetas, förstå för att lägga i ryggsäcken , knyta ihop den  och sedan gå vidare.

Min bucket list är lång och det är inte långt kvar nu till nummer 1 😜  men till det min väninna och jag babblade var att vi ör båda singlar just nu ,  livet är för kort för att sitta på samma gata, se samma tapeter,  göra samma saker näe fyfan Vi har bara detta liv här och då ska livet levas.   År 2022  är en ny start👍🏻

Tänk jag sa innan jag fyllde 18 att strax efter 22 ska jag ha man, barn och hus och vara gift 🤣🤣🤣 Ja barn fick jag men inte innan 22 och inte med nån som tog nått ansvar. Hus bodde jag i en kort period men det var pga omständigheterna ingen  hit och gift blev jag aldrig.  Visst jag har några år kvar men tvivlar på att det är grejen nu. Jag nådde till förlovning  10 år som kraschade innan jul.  Ja så mycket saker har hänt och nu  har jag all tid i världen  då både mammsen och pappsen är med varann i landet bakom molnen. 

Det tuffaste var att så många gånger på kort tid och under över 4 år  sitta och vaka över min sjuka pappa.  6 gånger på 2 år var han på väg att dö eller att jag fick skrika mig blå för att han skulle få överleva då de hellre såg palliativ vård. Trots att man är allvarligt sjuk som min pappa var kan man ändå vara levnadsglad och det var just han.  I det svåraste stunderna då han i princip bara satt och planlöst stirrade i golvet i sin rullstol,  var okontaktbar  från och till frågade jag honom om han hade gett upp  och han svarade alltid " jag ska jädrar klara detta med " Så länge han hade livslusten hade han rätten att få leva inte bli tagen för multisjuk , gammal som i stället borde få ro som de sades en gång.  Och så länge kämpade jag för hans rättigheter.  Men när läkaren den gången kallade mig egoist hade jag kunnat göra mig olycklig kan jag säga. Kalla mig egoistisk som ville att pappa skulle få vård då han var illa sjuk. Fyfan säger jag.  Eller den gången de inte prioriterade operation då hela hans fot och ben var uppätet, svart av  vävnadsdöd och man såg skellettet . Hans blodtryck dalade 60/35 och de bara lät han ligga och än värre skulle skicka han tillbaka i det tillståndet till boendet. Det var efter den incidensen jag kollapsade men det var ju bara en av många innan. Jag lyckades vråla till operation den kvällen till dagen efter. Näe det finns inte ord på vad jag sett under de år pappa var sjuk 😢  Så tillslut tryter orken så är det ju. Blir man heller inte förstådd i detta utan omgivningen kräver att man ska borsta av sig så fort man kommer från sjukhuset och vara den glada spralliga  tjej jag var då allt var frid och fröjd då kollapsar allt och man sluter sig ännu mer. Man kan inte ge och ge när kroppen är totalt slut på energier. Allt tar stopp då, känslor ALLT . man kommer ner i nått svält läge där kroppen bara går på det sista reserverna och det finns verkligen inget  mer att ta av.  Så blev det för mig. Jag måste bara orka för min pappa  ❤ allt annat blev då oviktigt för jag hade inget kvar att orka. 


Alla kommer få uppleva detta när ens föräldrar blir gamla, sjuka och sedan avlider. Sen beror det ju på hur mycket empati man har  och vilken relation man haft i livet till sina föräldrar.  Människor reagerar och agerar ju olika . För mig betydde mamma och papa ALLT ❤   Utan dem hade ju jag inte varit den jag är idag och med de värderingar jag fått i min uppväxt från dem. 

Saknar dem varje dag så det gör ont 😢❤ Saknar mammas och mina telesamtal varendaste dag flera gånger om dagen om precis ingenting egentligen.  Saknar pappas och mina dagar även om dessa var snurriga mestadels så kunde jag ända vara med honom. Små korta stunder var han ju vanliga pappa och dessa levde man ju på 😢 T.o.m på dödsbädden kämpade han upp sina ögon  och sa att han skulle hjälpa mig i lägenheten med nått när han blev bättre älskade pappa😢❤   Det är verkligen sjukt tufft att förlora sina föräldrar  även om man är gammal som jag är.  Det är mamma och pappa iallafall,  tryggheten i alla väder❤ Men de kommer fara med mig i mitt hjärta vart jag än befinner mig så är det ju. ❤

Nåväl, nu in i duschen för att åka och plocka stygnen👍🏻

Med det säger jag på återhörande 😚❤


2 kommentarer:

Unknown sa...

Du är så väl värd alla saker på din bucketlist.Med tanke på allt du har varit ned om. Kram

CA sa...

Tack ❤❤❤