Jag måste vara den klantigaste som går i ett par skor och det bjuder jag på 🤣 För det första lassar jag in en tvättmaskin med ett stort inkontinens skydd 😲. Ja sånt man har då man är ryggskadad för säkerhetens skull. Men de ska ju inte in i tvättmaskin 😨 All min tvätt blev förstörd så klart. Hela mitt badrum, golven fulla av vitt ludd då jag tappert försökte rolla bort skiten på de viktigaste kläderna för att rädda dem. Det var verkligen vita av ludd så man kunde tro man tvättat med en hel toalett rulle suck!!! På det fick jag köra en trumm rengöring då det var ludd precis överallt. Så skulle jag göra ren silen i tvättmaskin och skulle känna under maskin om det var hål så inte vattnet skulle rinna in under. Vad händer? Jo jag sticker in handen under och nu ryser jag av bara känslan av vad som hände😢😢 Jag fastnar under tvättmaskin med min hand och under en sylvass knivkant så jag kunde inte röra handen utan att skära mig sönder och samman . Inte heller kunde jag lyfta maskin och jag fick fasen panik. Minsta lilla jag rörde handen skar kanten i min hud . RYSER😨😨😨 Så fick slita bort handen och skär upp rejält och bloden forsar. Jag som inte kan se blod utan att svimma 😨
Där står jag i nattsärken och bloden forsar och vad fan gör man liksom??? Bara på med kläderna för detta borde tämligen sys 😨 På med kläderna med en hand medans jag håller tryckförbandet. Ner till bilen och iväg till min vårdcentral med armen i högläge körandes. Ja jösses!!!!🤣 Tro på fan man kunde få nån titta på detta näe se det går inte hos husläkaren. Dit kan man inte komma akut de hänvisade ner till akuten. Aldrig i min tid jag åker dit och sitter i 20 timmar bland ev corona och annat skit. Så fick vända hem och öppna upp tryck förbandet spola järnet med vatten och sprit skrikandes bokstavligen av smärta över diskbänken. Sedan i blodbadet och min blod fobi försöka tejpa såret med en hand . Jag trodde på fullaste allvar jag skulle bli knäpp 🤣🤣 Ja vad mer kan hända liksom. En sak är säkert att det för hiskligt ont i min hand nu😢
Efter denna första halva av dagen slutade ändå dagen på ett mycket bra sätt. Tillbringade den på en mysig restaurang med super god sallad i Sigtuna. Så gott att få reda ut saker som varit i mitt liv efter en lång tid med massa frågor varför,hur, när, var. Allt det som blev frågetecken och hur kunde allt bli så in i bomben rörigt? Det som en gång började så bra och slutade med så mycket tråkigheter finns det ju alltid ett svar på. Och mitt i en röra är man ofta inte kapabel att föra en dialog utan kanske inte förrän man landat i allt och det gått en tid där man fått reflektera osv.
Jag är så glad att vi gjorde detta idag. Förr i tiden kunde man ignorera sånt men med åren har man ju fått nån liten klokhet ändå😜 Och min envishet om sjyssta avslt hur viktigt det är för att få sinnesfrid. Jag kan inte få det utan avslut nu förtiden så är det bara. För det ligger alltid kvar och gnager i bröstet om inte.
Livet är fasen inte lätt att leva det är nått jag erfarit sedan min mamma gick bort. Innan tänkte jag aldrig på det sätt jag gör idag. Livet är inte oändligt och man vet aldrig när det tar slut och det kan gå så himla fort. Livet är inte heller nått man i min ålder har tid att schabbla med för tiden är dyrbar❤ Att sitta av åren gloendes på tapeterna är inget man egentligen har tid med utan livet är verkligen så dyrbart. I ett halvår har jag suttit här av och till och faktiskt inte mått så bra. Varit väldigt ensam på ett konstigt vis och en olust över hur livet blev och frågan varför.
Det sista åren sedan mamma dog och pappa blev sjuk har varit otroligt tuffa år och jag har haft ett ansvar som till slut knäckte mig totalt. Så pass att inga krafter fanns kvar. Ibland visste jag inte ens hur och varifrån jag skulle hitta orken och det var så ensamt i detta så jobbiga. Axlade på mig rollen att klara allt fast min kropp skrek av smärtor och rädsla. Och det är nog så att de flesta alltid sett mig som den som klarar det mesta och lite till. Men så var det inte. Jag grät mig till sömns de sista åren efter att mamma dog för jag saknade henne så in i bomben. Och pratade inte med nån helhjärtat hur jädra dåligt jag egentligen mådde för det kändes som ingen ändå förstod på nått sätt hur illa det var. Jag försvann helt enkelt helt utan kraft att orka nått annat än att se till att pappa hade det bäst, stöttade honom till 220% i hans sorg efter mamma och hur han sakta försvann med alla sjukdommar han åkte på och tillsist in i dimmans värld i sin alzheimer. I ärlighetens namn har jag mått rejält skit efter alla dessa år. Försökte med samtal men det var mer att sorgen är så, låt den vara så och det går över. Men med utmattningen och annat på detta var det x 2. Det gick inte över bara.
Nu känns som flera ton lossnat från bröstkorgen så skönt . Alla har vi våra fel och brister för ingen är felfri. Jag har mina sidor som säkerligen är både på gott och ont och utefter de erfarenheter man har med sig från livet. Gjort går inte göra ogjort men man kan lära sig nått av både bra och dåliga saker. Allt ont säger talespråket har ju nått gott med sig .
Nu är jag helt slut. Märker att min utbrändhet är nått jag kanske måste ta hjälp med då det är jobbigt med denna hjärndimma som blir fort. Men en dag i taget framåt känns bra nu.
Nu ska jag försöka duscha av mig med en högerarm jag som är vänsterhänt😜Ta och byta det blodiga bandaget isch sen sussa gott för det kommer jag göra nu😊 Tack för ärligt samtal idag ❤
Med det säger jag på återhörande och natti natt😙❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar