ÄNTLIGEN skallevärks fri❤

 Äntligen en huvudvärksfri dag. Efter ett dygns skov med denna huvudvärk är man så tacksam att man överlevde nästan, det känns så varje gång. Om man skulle beskriva denna typ av huvudvärk så utgår den från under skalpen i bakhuvudet bak i nacken.  Strålar rakt upp genom hjärnan  som man slaktat runt med en vass kniv ett stråk rakt igenom hjärnan. Det är ju occipitalisnerven hjärnans största nerv som värker och nervärk där finns det inget som tar på.

Den jag har mest problem med är den till höger vilket jag för 2 år sedan lade en blockad i och blev mycket bättre. Från att ha då ca 3 attacker = 3 dygn per vecka i 24 år  försvann de nästan  helt först året . Några fåtal känningar som backade och aldrig blev nått till nu ca 1-2 i månaden men inte av värsta sort som förr.  Men så är det så att har man inte haft dem på länge  blir det jätte jobbigt då man åker på det för man har inte längre den vanan inne att orka ha attackerna.   Så i går var som sagt en ganska så uschlig attack men inte den värsta tack o lov.

Sen att detta alltid börjar tidigt morgon och värken och illamåendet blir värre och värre för varje timma som går ett dygn framåt. Nackens alla muskler krampar och blir stenhårda.  Efter ett halvt dygn tappar ögonmuskeln på den sidan connection och ögat stängs igen men rinner plus att ena näsborren på samma sida först helt sväller igen till att öppna sig och man tror man tömmer all hjärn substans  genom näsan.  Det är alltså inte migrän, inte huvvudvärk som huvudvärk är utan en galen sjuk värk. När det sen släpper är man bara världens lyckligaste människa  och så tacksam att man klarat ännu ett skov.  Likadant dagen efter en sådan attack  vågar man knappt röra huvudet eller anstränga sig för man är så rädd att det kör igång igen då alla krafter är tömda i kroppen.  Så idag blev en sådan dag lite i slow motion . 

I morrn ska jag och hälsa på mammas bror som inte mår så bra längre😢 Ska hämta hans fru och vi gör sällskap. Han är svårt sjuk  med både alzheimer, leukumi och cancer  tror jag det var också. Så bor nu på hem och sover mestadels numer . Är lite skraj att jag kommer ta väldigt illa vid i morrn då det ligger färskt i minnet pappas sista tid och hur han bara försvann kroppsligen  och allt.  Sådant är så jobbigt att se och jag som har väldigt lätt för att gråta då jag definitivt inte är så stark just nu.  Men han har alltid varit så go och ringt och frågat ofta hur jag mår efter allt som varit. Å hur de ställde upp och fanns vid vår sida den dagen mamma dog. De satt ju med nästan hela tiden då vi väntade in att hon sķulle somna  in.  Så mycket det betydde ojoj❤  Jag vill bara krama om honom han är ju en bit av mamma på ett sätt, den siste som nu är kvar.  Ja tufft😢

Pratade också med min mormors granne då jag växte upp idag. Vi har haft kontakt sedan mamma dog och hon bodde ju på samma hem som pappa fast inte på demens avdelning.  Fantastisk pigg kvinna  trots sina 95 år. Så kul varje gång vi pratar och vi ska också ses nu då jag orkar lite mer. Så fantastiakt då hon berättade att hon varit på 70 års fest hos sin son. Och färdtjänsten frågade om hon varit ute och festat då hon sade detta och han frågade undrande ....hur gammal är du? 😂 Inte alla som hänger med så länge och orkar, framförallt bara så FANTASTISKT att finnas med och fira sin 70 årige son❤ Det är alltid så kul att prata med de äldre för dels har det så mycket intressant att berätta om sin liv vad de varit med om osv. Och det är för goa ❤

Ja mina föräldrar skulle ha blivit 89 år i år 😢 Men mamma nådde 82 och pappa 5 dagar före sin 87 års dag😢❤

❤❤❤

Med det säger jag på återhörande 😚❤ Och ser fram emot en fin dag i morgon med min morbror❤