Helg här och det med kallt väder såklart, så är det alltid när helgen kommer att det blir sämre väder. Har t.o.m haft kallt inne hela dagen i dag under 20 grader.
I natt vettekatten vad som flygit här över för alla tak var skapligt nedskitna av stora fågel bläffor skit . Har aldrig sett så mycket skit i mitt liv det t.o.m hängde på väggarna. En eller 3 duvor å några små fåglar kan knappast åstadkomma detta😲 Ser ut som 1000 kanada gäss passerat och ätit råttgift innan eller nått, riktigt äckligt.🤢
På det fick vi brev att vår hyresvärd ska montera brandvarnare vilket jag tycker är märkligt lite då det gjorde detta för bara 6 år sen och dessa då skulle hålla 10 år till batteri byte. MEN så tillkom en sak till att de ska gå Huse syn??? Att alla rum och skrymslen skall genomgås så det kan se om nått är akut står det. Är vi idiotförklarade eller?? Som att vi inte skulle se om nått i vårt hem är akut och behöver åtgärdas hmmmm Jag har nämligen hört att folk blivit vräkta för de ansett att de haft för mycket saker i sin bostad. Får en hyresvärd göra så här utan husrannsakan typ?? Vad fan ska det snoka runt för i mitt hem??? Ja nu riskerar ju inte jag bli vräkt som dels har städ mani 🤣 Allt på sin plats i super ordning och definitivt inte massa bråte överallt. Men bara olustigt att de ska gå runt här inne. Nåväl jag ska vara hemma för här snokas det inte runt.
Annars denna dag tog jag faktiskt vardagsrums fönstrena utan och innan då pollen nu börjar lägga sig. Förr gjorde jag alla fönster i ett nafs nu är det ett rum per dag. Usch allt går i slowmotion pga hjärtat. Så nu är bara sovrummet kvar det får bli på söndag. Facinerande att jag ändå kunnat hålla mig att inte göra allt på en gång sen ligga klubbad. Tog 27 år att fatta🤣 Näe detta med hjärtat har verkligen knäckt mig rejält framförallt denna ångest över hjärtat den är nog den värsta. Idag vet jag att jag aldrig nånsin haft ångest förr inte en millimeter fast jag gått igenom en salig massa tråkigheter och trauman. Men när hjärtat körde igång i november och värst nu i mars var det ett faktum. Så att ändra om livet totalt blev ett måste nu och få ner denna vidriga stress samtidigt som hänger på det hela.
Tänkte i kväll när jag satte mig ner att jösses så livet blivit trist. Man kan inte bara dra i väg, inte planera eller vara spontan och man måste ständigt tänka på tempot. Äta på exakta tider för medicinen och biverkningarna, sova på bestämda tider så jädra invecklat allt. Ja vem vet om det kommer bli bättre att man bättre acklimatiserar sig med detta osv. Ett märkligt liv bara . Men i det stora blev livet rejält förändrat också då mamma och pappa dog. Den ensamhet som kom med det har varit värst att inte ha denna trygghet som de stod för även om de var gamla och som pappa lite borta så fanns de alltid där ❤ Går inte ersätta bara. Att få ringa mamma och babbla av sig som vi gjorde flera gånger per dag. Vrida och vända på saker som hände, hur människor var osv. Bara att ringa å få bekräftelse och tröst i bland då man behövde det. Det fanns alltid där❤ Ett golv drogs bort under fötterna på en känns det som och inget kommer nånsin bli sig likt och det som blev , blev inge bra. Det är sorgligt 😢
Satt i kväll och tänkte på hur många som gått bort och tänkte speciellt på min chef och googlade när var det egentligen det hände? 1995 och jag minns det som i går den dagen. Vi var otrologt bra vänner han och jag och pratade ofta i telefon. Han mådde inte bra då firman bytt ägare som skövvlade gamla anställda. Jag sade ju upp mig 1992 då jag varit barnledig i 2 år och ensamstående så kunde inte jobba kvar så långt borta. Men vi hade kontakten och han mådde skit av allt som hände på firman. Å denna morgon 21 januari 1995 då jag vaknade med att jag måste ringa xxxx så starkt. Men jag skulle bara göra frukost sen. Sen kom de igen ring xxxx men då var det lunch å så nötte det på den dagen. Magen skrek ring xxxxx men när allt var klart på kvällen var klockan 23 minns jag och på tok försent att ringa så tänkte gör det i morrn. Hela dagen hade varit full av saker och där mellan ring honom hela tiden. Kl 8 på morgonen ringer pappa och berättar att de funnit honom avliden, han hade tagit sitt liv på natten. 😭 De starka tankarna hela dagen innan var ju nått , fan också tänkte jag och varför ringde jag inte . Tänk om det samtalet hade kunnat förändra allt? Ja så kändes det men vet ju att så var inte fallet. Men idag kom tanken på honom upp så stark och såg då att han var ju bara 56 år alltså yngre än jag är idag. Må han vila i frid ❤ Men man saknar dem alla som gick bort alldeles för tidigt mina nära vänner. Helene min äldsta bästaste vän❤ Uffe ❤ Kate ❤ Stefan ❤ Ingela ❤ Alla mitt i livet😢
Å själv sitter man här mitt i livet, det liv man skulle ha, allt det där man inte kunde då man hade barn hemma som nu skulle upplevas. Resa, se spännande platser från norr till söder, åka på dansbandsveckor och bara leva livet. Jo mors vad det blev av det. Ja nu ska man väl inte måla fan på väggen som man säger 🤣 för än hinns saker med bara man får styr på allt i kroppen. Men lite känns det ändå att grej på grej dyker upp och då bara negativt tjaffs. Tycker ju jag hade så jag klarade mig med sånt så droppen blev faktiakt detta med hjärtfelet nu. Allt det andra har man liksom kontroll på men hjärtat är ju det som ger livet, sitter på ett ställe man bara inte kan plåstra om, lägga värmedyna på odyl. Man har fasen ingen kontroll alls över det och det är skrämmande. Jag kan inte veta när extra slagen sätter fart och orsakar arytmier. Kan inte veta om nästa hjärt rusning är den dödliga och detta är nått man inte bara accepterar på ett par veckor sen chillar det kan jag lova. Detta är fruktansvärt vidrigt bara. Men jag hoppas den dagen kommer då man mer kan förlika sig med detta och inte ständigt ha det närvarande i huvudet . Och jag tror nånstans att det blivit så tufft nu är också för jag nyss genomlevde döden 2 gånger vilket för mig båda blev ett trauma då det var så många brister runt den på sjukhuset. Hemska, vidriga brister jag inte ens trodde fanns innan i livets slutskede. Det jag upplevde med både mamma och pappa har satt stora feta blåmärken i mig för all framtid känns det som. Och jag är så glad att vi anhöriga ändå gjorde allt värdigt då vården failade så man blir mörkrädd💩 Så med detta färskt i minnet är jag så känslig än och det kommer ta tid . Men hoppet är ju det sista så självklart hoppas jag på resa, se dessa platser, dansa lite iallafall😉
Nåväl nu blir det serie marathon The Leftovers startade jag med i går så få se om den toppar EXIT🤣 med det säger jag på återgörande och natti natt 😚
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar