I dag är det årsdagen då älskade mamma lämnade jordelivet❤😢 Kl 0,59 i natt. Fast det gått 6 år är denna dag lika tung varenda år vilket jag skrivit förr men det struntar jag i😉 Det är en sorgens dag och kommer alltid vara och denna dag spelas upp i mig minut för minut hur denna dag och kväll var då 😢 Dotra och jag åkte till Minneslunden i kväll och tände ett ljus och satt där en stund och sa både fyfasen vad vi saknar dem ojoj. Inget är sig likt längre och jag känner att jag förändrats på nått vis som jag inte riktigt har kläm på. Inte den där glada jag alltid varit.
Idag var det arytmi psykologen också vilket var skönt för hon är så bra❤ Så skönt att prata med henne då hon bara fattar precis vad man säger och hur man känner och kommer med superbra tips. Vi diskuterade min ångest och VAD ångest är hur den ter sig likt en svallande våg då den kommer. Så klockrent hon beskrev att när den kommer är det en våg rätt och slätt, en våg man kan om man lär sig rida ut och den blir bara en våg inget utdraget och fallande och stigande utan bara en kulle. MEN kopplas stressen in i början av vågen som den lätt gör fenomenet "fight or flight" en psykologisk reaktion när man blir rädd då bryter man vågen och den kan bli hur lång och jobbig symtom mässigt som helst vilket så klart är jätte onödigt . Rider man vågen går den över och man dör inte . Detta är lätt att snacka om då man mår bra inte är i det moodet. Väl där är det ett jätte jobb och tar så mycket energier att man efter en våg är slut en hel dag efter om det vill sig illa. Jag har faktiskt ridit ut mina vågor nu sista månaden gansk bra. Man kan exakt se det även puls mässigt på min smart watch vilket är intressant. Nedan från mars då det var som värst och man ser den ilskna röda toppen isch. Plus en puls i vila på 134 vilket jag kan lova inte är najs då klapprar det på bra fy!!!😣 Symtomen då är inte leka med😢 Tryck över bröstet, krut torr i munnen, svettas, svimfärdig, yr, kroppen domnar bort bit för bit och man tror fasen att nu dör jag. Det är fruktansvärt vidrigt.
Denna nedan idag då jag lärt mig bättre handskas med mina arytmier. Den går över och blir kortare helt enkelt om jag bara är lugn och man överlever😊
Men detta innebär inte att det är enkelt att bara göra ONEJ. Detta kostar energier av dess like att vara lugn med men underlättar rent symtommässigt och psykologiskt om man säger så. Men jag tycker det är bra då man SER på pränt liksom hur det är. Att känna gör ju endast jag som lever med detta, ingen annan kan förstå hur man känner men ser man det på pränt kanske man bättre kan förstå när man som drabbad förklarar. För nog är det ju så i mångt och mycket att om man inte är 101% frisk och ska förklara nått man lider av slutar det ofta att man måste försvara sig vilket är jävligt trist. Det är ofta lite trista miner och folk diskuterar nått det inte har en susning om och man lätt blir förminskad. Finna många sådana exempel som påt igen, man får inte vara så känslig, så farligt kan det väl inte vara, ta det lungt osv. Lever man med kronisk sjukdom så är det inget som går över eller försvinner om man tar det lungt, gör nått kul, det finna ALLTID där mer eller mindre. DET GÅR INTE BORT vad du än gör rätt och slätt 😊 Men det är skönt att ventilera med nån som bara fattar så denna psykolog är guld❤
Vi nosade på mitt liv från start hur det var och hur jag fungerat och kom nog fram till att jag har ev haft ångest många gånger förr i mitt liv men jag har blockat den , hittat strategier att inte känna av genom att göra tusen saker samtidigt typ. Ju ondare jag haft ju mer har jag satt igång projekt som i sin tur tagit energier av dess like och som i slutänden slutade med svår utbrändhet 2019 då det bara inte gick längre. Då lag kroppen av men i det läget låg min far för döden iett i ett i alla blodförgiftningarna och vi blev inringda flera gånger att nu är det kritiskt så jag borstade bort den kollappsen och drog på , på energier som inte fanns och satt vak i ett i ett ytterligare 2 år till. Är det konstigt jag är slut i dag??? 😉 Näe!!! Och sådana episoder har det varit i över 30 år med massa negativa saker i mitt liv och inte en enda gång har jag tagit hand om MIG. Bara möljt på och hjälp alla andra utom mig själv. Jösses jag utbildade mig till stödperson t.o.m när jag egentligen var den som behövde stöd inte ge. Och satt timtals varje dag och hjälpte andra tills jag blev så slut själv och ändå inte fattade nått 🤣 Dessa strategier har jag haft så långt tillbaka i mitt liv att jag minns dem redan då jag va 5 år. Mamma var illa sjuk i min uppväxt med sin mage och kräktes varje dag. Men hon ville nog förskona mig så hon lossades som ingenting, kräktes , gick undan och borstade av sig exakt som jag. Rätt vad det var åkte hon i väg långa perioder på vilohem och ingen förklarade för mig riktigt utan hon ersattes av mormor som var som min andra mamma. Detta blev nog rätt rörigt i ett barns huvud vad händer liksom, ska mamma dö osv. Minns så väl när ambulans hämtade henne då jag var 5 och jag blev så rädd att jag sprang ut ner på gården och satte mig i en buske. Ambulans i mitt 5 åriga huvud det var en bil som hämtade döda. Den kom, lastade mamma och åkte och jag blev kvar i en buske på gården 5 år gammal, trodde att mamma var död. Men jag ringde på hos en kompis och de ringde min mormor som fick kasta sig 3 mil från landet in till mig i stan. Ja det var många turer och på den tiden pratade man inte som idag och jag tror nog alla gjorde vad de trodde var rätt för mig men genom tystnaden mådde ju jag inte bra. Detta vände jag då jag blev skadad efter olyckan då jag själv var mamma att hellre älta , berätta i detalj allt så inget blir konstigt eller skrämmande för min dotter. Gömma sig går inte för barn ser och känner mer än vad man tror ojoj. Hellre prata för mycket än för lite.
Nu när jag insett detta efter ca 30 år jösses va !, kan känna vad jag känner och hur jag mår kom det som en chock såklart "vad händer" för nu känner jag för första gången i mitt liv mig. Jag har ju inte haft tid att känna sorgligt nog. Lite läskigt att man dissat sig själv så för att vara alla andra till lags och finnas för dem. Jaja. Tur man vaknat upp i detta säger jag. Nu är ju jag prio 1 för jag är faktiskt den viktigaste personen i mitt liv❤😊
Efter vårt samtal i dag var jag helt slut, TOM!!! Så blir det och det känns som att man bara vill sova och inte ett enda ord till går att prata liksom. Så i kväll tar jag det lungt, ätit gott , ska duscha och mysa framför TV,n i tysthet och bara vara. Vad morgon dagen har att ge visar sig då om jag orkar eller inte nått. Kraven och alla måsten är kastade nu.
Men till dagens jätte positiva så hade jag 5,1 i faste glukos i morse 🤗🤗🤗 Bara det😊 Vi får se hur det är i morgon? Nånstans tror jag mitt glukos påverkas av mina smärtor med. Har ju sett de då jag åkt akut in med min galna skallevärk då glukoset legat på allt från 9,0- 14 och när värken släppt under 6,0. Har ju nattetid haft galet ont i bäckenlederna och ljumskarna. Sen dagtid ligger ju glukoset normalt. Nu har jag tagit det lungt, strosat hemma och värdet 5,1 då.
Så med allt detta säger jag på återhörande och en fortsatt toppen kväll 😚❤
Till min kära lilla mamma var du nu är sänder jag mina tankar denna kväll❤ Du är SÅ saknad här nere 😢❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar