Första natten jag sovit gott sedan över 1 vecka , så gudomligt skönt🥰 Ingen dunkande hysterisk värk i armen längre och jag kan ha armen liggande på bäddmadrassen. Fan ta alla som vägrade skära upp detta innan. Så nu njuter jag men är fortfarande skit trött efter denna vidriga vecka. Denna månad är i stort en tuff jäkel. Exakt idag 18.20 för 3 år sedan infann jag mig på sjukhusets akut mottagning . Pappa åkt in jätte dålig med tarmvred , andningsuppehåll och slutligen fullt av blodproppar i båda lungorna 😭 Hela den kvällen satt jag med honom tills de lag in honom för allra sista gången i hans liv😭 Det kommande 10 dagarna nu kommer för alltid göra sig påminda, vakade jag och dotra vid hans sida dag och natt❤️ Det absurda att vänta på döden, att hjärtat skulle sluta slå . Jag kommer aldrig nånsin glömma dessa dagar, ALDRIG. Jag minns varenda minut, sekundära och förlopp i detalj som en insoekad film i mitt huvud. Min finaste, snällaste mest omtänksamma pappa och vän ❤️ Den enda jag hade kvar här. Åh som jag kämpat för hans rättigheter i över 5 år när sjukhuset/ vårdboenden gång på gång fanimig ville sätta palliativ vård . Fasen farsan fixade 6 blodförgiftningar och vi fick över 6 år till vilket han varje gång också själv ville fightas för. Vi pratade så djupt varenda gång när han blev allvarligt sjuk. Han sa alltid "jag ska fan ta mig igenom detta med" vilket han varje gång gjorde med bravur och med mig vrålande på läkare som ville nått annat. Som jag saknar honom ojojoj😭 För det är ju så att livet blir inte desamma efter och jag hade inga syskon odyl så det blev ju väldigt ensamt😢 Att ha människor man kan vara förtroligt med till 101%. Som känner en lika mycket och som aldrig nånsin skulle svika eller ljuga för en och som ALLTID finns där när man som mest behöver det man behöver inte säga eller fråga för de vet bara. Varenda gång jag hamnat på sjukhus förr har mamma vare sig hon varit dö sjuk alltid kommit och funnits vid min sida. Jag behövde inte ens fråga om det. Mqn var aldrig ensam . Det är äkta❤️ Fick bilder skickade från 60 talet i går🥰
Jag och min pappa ute och fotar i naturen❤️
Åh min finaste pappa❤️
Näe dessa 3 år som gått har verkligen varit tunga år. En ensamhet som är svår att beskriva ens, bara tomt. De jag älskade mest i hela världen är borta och rent krasst avskyr jag vara kvar här i denna stad jag bor i jag vet inte men så mycket trist och ytligt bara. Jag har mina vänner som jag haft över halva livet och nästan hela livet också men mentaliteten i denna stad är botten. Så länge man hade sin trygghet märkte man inte av den. Men när den röcks ifrån är man bara jävligt ensam här usch. Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om så jösses. Har ju varit med om en hel del kan man lungt säga 🤮 Och nått jag har svårt för är detta som blivit nu allt.
Jag ska ta mig en åktur tror jag ut på landet bara. Så tacksam jag har min bil ❤️
Men veckan som kommer kommer bli tung det vet jag fram till 1 augusti nu den dagen pappa for I väg till landet bakom molnen❤️ Men en glimt är att min barndomsvän kommer på onsdag hit som jag inte sett på 10 år . Det ska bli så kul😊 Ser fram emot det som sjutton.
Nåväl, drar i väg en stund och med det säger jag på återhörande😘❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar