Tänk att det gått 3 år sedan jag med nöd och näpe hann upp till sjukhuset. Min huvudvärk den dagen som var så förlamande att jag inte kunde ta mig utanför dörren. 9 dygns vak hade gjort sitt för både dotra och mig den där 10.de dagen . Hon låg också däckad. Men mitt på dagen satt jag och retade upp mig då det på dessa 10 dygn inte ens rakat pappa. Så jag ringde upp dels för jag tyckte empatin där var usel med tanke på den palliativa vården likaså omvårdnaden och ville ha honom flyttad till hospice så han skulle få ett värdigare slut. Läkaren vägrade det och jag beordrade dem näst intill att faktiskt göra pappa fin inför sin sista resa härifrån jorden och ta bort allt skägg. Var väl det minsta de kunde göra tyckte ju jag. Han var svettig och varm och legat 9 dygn .Min pappa var väldigt noga med att raka sig fin . De ringde tillbaka och sa att det gick inte raka med hyvel VA?🤬 Blev skit arg och med galenskallevärk åkte jag det 4 milen ut till boendet pappa bodde på och hämtade hans rakapparat och tänkte att det är väl fan själv jag får göra det fast skallen höll på värka sönder. Ingenting klarade de av där🤬. Åkte tillbaka och kände att näe detta går inte, mitt huvud spricker så åkte hem och lag mig igen. Hade tagit med pappas telefon och lag mig ner för att kolla om nån ringt honom varvid telefonen dör i min hand. Startar inte går inte ladda, helt död. Av nån lustig anledning släppte värken bara pang i samma sekund som den aldrig gjort förr. Min intution sa ÅK!!! det är bråttom nu och jag sprang ut till bilen och åkte. Minns att solen lös så starkt den kvällen att jag tänkte att ska det ske låt det ske denna vackra kväll typ och jag sprang från parkeringsgaraget för av nån lustig anledning visste jag att slutet var så nära..
De på sjukhuset som lovat ringa vid minsta försämring, de som sa att de ALLTID hade vak om anhöriga inte hunnit komma för INGEN dog ensam på Akademiska sjukhuset sa det. SKITSNACK!! Pappas dörr var stängd helt så INGEN hade minsta koll över honom och hade inte haft närmsta timmen för då hade de sett att han drastiskt förändrats . Jag hann fram till pappa och hann ta honom om axeln och viskade jag är här nu och då hade han kämpat det syntes på ansiktet ojoj. Han drog sina sista 2 andetag någonsin framför mitt ansikte och så stannade hans hjärta för alltid😭.
AS säger jag som tillät detta och inte hade koll alls och as för det ljög för oss. Men jag hann precis och att jag hann säga att jag fanns där med honom 🙏 Jag öppnade fönstret och sa till pappa att flyg i väg nu till mamma hon väntar på dig. Sen satt jag bara helt tyst och det var som hela världen stannade i en förunderligt märklig tystnad. Dessa rossliga tunga andetag vi, jag och dotra hört i 9 dygn dag och natt var nu ett minne blott och bara en sådan brutal tystnad. Gråtit hade jag hysteriskt gjort i 9 dygn innan av och till så just då fanns inte en enda tår kvar jag blev som förlamad och bara satt där och stirrade på honom😭. Han var så tyst, ALLT var så tyst som allt bara frysit fast. Att det var hans fodral bara så galet konstigt allt . Älskade pappa hade nu börjat sin resa till landet bakom molnen även han. Kvar blev jag och dotra och jag utan föräldrar. Mycket märklig känsla. Som om ännu en bit av mig dog ungefär som då när mamma dog den där natten utan minsta förvarning. För som mamma var pappa också min förälder såklart men även min bäste vän❤️ Kl.19.30 1/8 2021🙏
Idag tände jag ännu ett ljus för dig finaste pappa i Minneslunden ❤️
Om 4 dagar ska du fylla 90 år❤️
Satt en stund på bänken och tänkte på er ikväll❤️ Saknar så in i bomben er båda 😢 Men bär med er i mitt hjärta vart jag går ❤️
Annars denna dag hamnade jag här😍
På bryggan vid mitt favorit ställe❤️ Innan dess var det doktorn , en lunch vid vattnet med go islatte och glass till efterrätt. Med andra ord en toppen härlig dag i solskenet . Har t.o.m lyckats få lite färg trots att jag numer är insmord med både 100 och 50 i solskydd men jag har färg vilket känns lite härligt. Jag har ju alltid älskat solen till jag fick aktinisk keratos och opererades för det på flera ställen. Så sitta och steka är ett minne blott men va i sol insmord går ju bra.
Summa summarum en både härlig och sorgligt dag så som livet är. Med det säger jag på återhörande och natti natt😘❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar