Sitter här och funderar om jag ens ska orka röra mig ur min soffa. Det är så kallt att har man satt sig känner man inte kylan på samma vis om man sitter helt stilla. Helt sinnessjukt att man inte ska palla resa sig upp och gå in och duscha för man fryser ihjäl. Allvarligt less nu på att ha det på detta vis varenda jädra vinter. Musklerna vrålar av värk då man spänner sig så när man fryser. För att inte tala om sängen😳 Tänk om det gick att filma kylan när man lägger sig. Lakanet är isande blöt kallt fy!!! Sitter och febrilt letar nytt boende. Är ju i en salig massa bostads köer så nånstans borde man ju kunna hitta nått? Tänk Gotland har jag stått i 16 år nu så kommer 1 a på det flesta känns det som. 😜 Detta går ju inte ha det på detta vis varenda vinter. Det 8 år som redan passerat och allt jädra tjaffs med dem för att få 20 grader, inte klokt ju.
Är det inte mögel, fukt och annat helvete så fryser man ihjäl. Hur kan man sova om natten när man "pissar" på sina kunder undrar jag??? Men klart är man utan empati, vett och sanns så är det väl så att man kan helt enkelt inte känna eller bry sig. Det är för avancerat.
Näe dags för förändring.
I ikväll har jag saknat både mamma och pappa så det blev ett par tårar 😢 Stötte på en så fin text på Facebook och så klart öppnade denna upp det sorgliga lite.
"Så länge mamma lever, förblir vi barn.
Vid en viss tidpunkt i livet börjar vi se oss själva som vuxna. Vi fattar beslut, planerar, löser problem och möter svårigheter. Men en sak förblir oförändrad: så länge mamma lever, är vi fortfarande barn.Mamma är utgångspunkten, vårt första hem. Hennes röst och beröring stannar kvar hos oss instinktivt. När allt faller samman kan en enda fråga: ""Hur mår du?"" ge oss styrka igen och påminna oss om att det finns någon som älskar oss ovillkorligt.
En mammas kärlek är unik. Den kräver inget i gengäld och söker inga bevis. Den bara finns där \u2013 som ljuset, som luften."
Så sann text vilken också gäller min pappa och exakt så är det ju detta ovillkorliga, det kan man inte få nån annanstans än hos sina föräldrar ❤️ Lite skrämmande när man tänker nu att det redan gått 8 år sen mamna hastigt somnade från oss . Vart har åren tagit ivägen? För mig känns det som förr förra året och jag kan än exakt känna dofterna, sekund för sekund vad som hände, sas osv. Likadant det sista 10 dygnen vi vakade hos pappa😢 Hur jag verkligen såg när hans hjärta slog sists slaget och andningen upphörde mitt framför mitt ansikte. Värst dagen i mitt liv där ensam. 4 år sen i år inte klokt.
Allra sista gången i kapellet när vi skulle lägga ner din älskade keps och väska hos dig. Säga hejdå för allra allra sista gången nånsin😭 Skrev ett brev till dig att ta med till andra sidan vad du betytt för oss och hur mycket vi älskade dig❤️ Och foton på oss tillsammans❤️ Att du skulle hälsa till mamma hur mycke vi saknade henne ❤️
Så galet konstigt just detta sista sista gången😢 Men så glad att vi gjorde det för båda 2 och inte mindes kvällen det skedde. I kapellet kunde vi se att du/ni fått det bra i hela era ansikten. Ni hade verkligen fått frid❤️
Ja dessa jobbiga dagar smyger på en då och då och det gör så där riktigt ont av saknad. Men det är så det är bara. Jag kommer alltid sakna dem och allt det stod för, kärleken till mig och min dotter❤️ Och lite detta att jag fick vara lite "barn" inte den äldste som ska klara allt typ.
❤️❤️❤️
På återhörande 😘❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar