Ännu en dag som gått

 Ännu en dag snart förbi  med både sol och regn och nu väntas 1 veckas regn igen enligt rapporterna😫

Idag har det varit en sådan där drivhusdag=äckligt kvavt. Jag satte mig ner efter lunch en stund och vaknade att ha sovit 1.5 timmar bara sådär 😅  Det har inte hänt att jag sussat middag sen vi bodde i möglet. Då var man ju orkeslös jämt. Så vaknade och fattade ingenting är det dag eller natt 🤣 

Mitt glukos har varit toppen nu 5.3-6.3 mestadels fastesocker på 5.3 så diabetes det har jag inte. Jag får höjt vid värk, dålig sömn, stress , ilska och rädsla.  Av dessa alla byts det flesta av då livet just nu inte ör så rosenrött . Jag ör trött av all vörk, trött av att ständigt vara trött av medicinen och frustrerad sv livet i allmänt då det är så förbannat trist rent sagt. Enkelt förklarat😅

Tror också jag hittat några enkla tränings grejer för mitt galna ben och ljumske och nacke för värken har förändrats lite för första gången sen januari 2024. Det känns lite lite bättre  så jag hållet mina både tummar.  Tänk om jag kan få promenera igen🥰 Yrseln jag haft nu i 14 dagar känns också lite bättre den om något är det värsta jag vet. Det är inte roterande utan jag dras liksom till vänster på ett äckligt vis och detta är enbart bär nacken är låst på ett visst sätt. Sen mon bränning som skedde bara på vänster sida har det blivit snett nere i bäckenet som sen blir snett upp i land, bröstrygg och nacke. Bygget man med klossar snett så rasar det tull slut så också ryggraden kotpelare. Viktigt att den är rak och stabil annars kommer nerver i kläm, kotor kläms osv så enkelt. Tyvärr fattar inte vården detta märkligt nog. Saknar min pappa då han var frisk som kunde massera upp mina knutor i nacken.  Önskar jag hade nån dom kunde detta ibland så mycket enklare det skulle vara. 

Nu på kvällen tog jag cykeln i regnet och på med regnkappan och drog i väg.  Var ju så sugen på senaps sill och färsk potatis😜 Men det var faktiskt skönt att cykla i det varma regnet för det var just varmt. 

Snart helg igen samma visa veckorna går utan att nått skoj händer och så har det fanimig varit sen dotra flytta hemifrån. Är dö less på detta bara sitta och glo och detta inte vara välkommen .  Vid min ålder har jag trott att livet skulle vara stabilt, en trygg familj  på något sätt även om man förlorat sina egna kära så nån form av familj som bryr sig om men så blev det inte  och detta är jag besviken på. Mycket för att man varit ensamstående i alla år då dotra växte upp så hade man ju önskat på gemenskap på äldre dagar men icke  och detta stör mig hutlöst det nått som höjer mitt glukos är det nog det.  Tjaffs har man ju haft så det räcker i livet  och drabbas av det nu är fanimig inte okej. 

Nu har jag iofs varit skruttig odyl och detta med orken  , såklart har jag mina vänner jag är tacksam för med det kostar att dra i väg vilket sen hyreshöjningar, retroaktiva hyres kostnader på det  likaså massa privat vård odyl satt sin prägel på. Man får välja bil resorna numer.  Men överlag detta som råder och rådit länge länge är piss på ren svenska🤮  Nått som är så långt ifrån min uppfostran och personlighet  med beteenden. 

Men kollar man runt söker många seriösa vänner och det säger en del om klimatet . Jag har mina trogna livs vänner sen vi var barn kvar och så tacksam för våra fina relationer❤️ Likaså nya men halvgamla vänner ❤️ Tack o lov för dem .  

Nu om några dagar kommer en av mina äldsta vänner hit 100 mil farandes. Lyckligt nygifta på äldre dagar och hittat en super fin man för länge sen. De är så fina ihop och har en lycklig familj till stora delar av hans . Precis så som det ska vara om allt är normalt. Men de kommet hit 1 vecka och ska bli så fantastiskt mysigt att se dem igen❤️ Synd bara det är 1 vecka innan löning för mig = värsta veckan penninga mässigt .

Jag har också tänkt mycket på pappas syster som är ensam nu. Hur hon har det osv?  Blev riktigt besviken på dem som inte fanns vid pappas sida hans sista 5 år som ensam då mamma dog.  Än mer hans sista tid på boendet och I livet fy!! Han frågade ofta om dem och jag visste inte hur jag skulle säga. De ringde mig en julafton   hörde att de druckit och sa att de hade bestämt sig att inte åka till pappa för han var ju koko . Exakt de orden. Jag blev så in i h. hvete arg och ledsen.  Min pappa var inte nått koko alls. Då var han i början av sin alzheimer och den satt i bak loben av hjärnan vilket innebar att personligheten var inte påverkad så. Han blandade ihop minnen och saker lite och glömde men han var min pappa vad som än hände❤️.  Tog man det bara lungt hade vi fina normala samtal.  Det var på slutet han förändrades av och till men han mindes alltid mig och dotra och han var extremt klsr och trygg när vi var där. Bara man tog det lungt och inte som alzheimer innebar i det skedet komma med nya händelser i nutid. Det hade han svårt att ta in men bakåt i tiden mindes han klockrent. Vi pratade mest om förr i tiden och det gick bra det med.  Att säga som de gjorde hans syster och bästa vän var mannen det var droppen för mig. Då blockad jag deras telefon nummer ett halvår. Kunde de inte hälsa på honom behövde de inte ha nån info heller. 

  Men när jag såg att pappa nog inte hade så lång tid kvar ringde jag upp dem för att höra om det inte ändrat sig och berättade att tiden var knapp nu ifall de ville ta ett sista farväl. Hans syster ville men inte pappas äldsta vän märkligt nog.  Så jag hämtade henne och vi åkte tillsammans. Det var ett enormt stark möte ojoj. Pappa grät, hon grät och jag grät. Han hade längtat så efter sin syster det märktes. Och det är svårt i livets slut fy😭 Vi hade en mysig kväll alla 3  och jag var så glad för pappas skull❤️ Senare på kvällen blev jag uppringd  och fick skäll att detta skulle aldrig ha hänt av pappas vän. Att systern tagit väldigt illa vid sig  och såklart.  Att i princip säga hejdå , att se nån förändras i sjukdom det är svårt,  det känns.  Tror ingen går igenom det smärtfritt  om man inte är helt befriad från empati . Men livet är ju så,  livet är inte en räkmacka alltid det kan vara jävulskt tufft. Men det var ett val hon gjorde att åka med jag frågade bara men jag fick skäll. Trist beteende bara. När pappa dog hörde de aldrig av sig till mig jag försökt 2 ggr men gav upp utan respons. Kan tycka det märkligt då jag var den som alltid fanns för henne på 90 talet då hon var som sjukast. Så många samtal vi hade, hon kom förbi  mig osv.  Jag var alltid den som fanns bara ett samtal bort.  Så nu på 3 år har jag inte ens vetat hur de haft det men hittade adress till ett boende utanför stan och pappas vän är avliden.  Ingen som upplyst mig om nått. 

Så självklart tänker jag på henne hon är en del av pappa hans enda kvarvarande syster nu av 3. Trots det som sades och jag tror inte de var hennes ord ärligt talat  så skulle jag ändå vilja veta hur hon har det 🩷  Vi får se hur jag gör? 

Nu jädrar börjar åskan med mitt i natta😳 Får vi se om jag är lika obrydd som sist😜 Är värre nattetid när man ser blixtarna uhu! Kryper ner under täcket nu för den kommet närmre bläää.

Natti natt 😘❤