Nu råder pressträff på pressträff i Svedala. SD började mitt på dagen med att det blir oppositionsparti nu.. Sen kommer nu centerpartiet och helt plötsligt har nån maktroll 🙄 Hur nu det gick till? Jo de kan tänka sig samarbeta med blått och rött men låga val procent egentligen. ALLTSÅ! Det har gått snart 2 månader sen val och landet står utan regering. Och det är samtal på samtal utan nått konkret🥵. Socialdemokraterna lyser med sig frånvaro. Var mycket snack innan och nu utan resultat mer än jag vill inte leka med dig och vice versa 🤣🤣🤣 Var ju likadant sist de blev valda tjaffs tjaffs även då. Jag tycker NYVAL!!! För nu har ju den röda sidan visat facit vad det går för och det ger ju inte mig förtroende iallafall. Kristersson och Åkesson är väl de enda som inte är aggresiva i sin framtoning utan lugna och sakliga och inger förtroende.
Ja jösses Ankeborg 🤣🤣🤣
Fortfarande inte ont i halsen bara pytte öm 🙏 Så tacksam❤️ Hade jätte gärna haft nått gottigt att tugga på så få se om jag orkar ta mig ut. Å vi kvinnor kan ju vare sig vi kryper fram 💪💪
Man är jävligt ensam när man blir dålig ska gudarna veta 😅 Men samtidigt vet man ju då att man själv inte behöver bry sig så det är skönt. I nöden prövas det ju 😜
Japp den koppen ska jag förbereda nu 😜
Halkade in på bara kika om Alfta rehabcenter när jag satt och flippade runt. Åhhh❤️ Det är med ren kärlek man minns det stället. Det räddad mitt liv efter olyckan 1997. Hade jag inte blivit inlagd där vette katten hur mitt liv hade sett ut. Fantastiska Dr. Jern och Ruth Hamberg ❤️ plus all gudomligt personal och ALLT där❤️ 1.5 månader låg jag inlagd sammanlagt 1 månad första gången sen 14 dagars uppföljning. När jag läser om det idag så hade jag en gudomlig tur att hamna där för min nackskada. Eller hamna gjorde jag inte 😅 Jag krigade att få rehab och hade letat upp denna klinik som var bäst i Sverige. Åkte upp en fredag eftermiddag till försäkringskassan som inte ens hört av sig med ett pip det 2 år som gått. Här hemma hände inget. Jag sa att jag ska åka till Alfta och det är min rättighet som 34 åring att få hjälp när jag skadat mig. Å att de inte ens brytt sig nån här . Hade inte ens en handläggare. Det sa att det kunde inget göra just nu och jag gjorde klart att då sitter jag kvar tills nån komner vare sig ni stänger eller inte. Att inte som ung fått en handläggare är skandal!!! Å de ville väl gå hem och göra helg 😅 Jag hade alka papper med mig har jag för mig och ut genom draperiet kom en handläggare . Se där🤣 De skyllde på omorganisation i 2 år 🤣 Alfta blev det efter det 😜
Detta ställe förändrade mitt liv ❤️ Det var brutalt tufft och jag grät mig igenom många dagar och nätter. Jag trodde ju då att rehab fixar ju en frisk. Men riktigt så var det ju inte. Jag var illa skadad och i processen fick jag reda på att jag kommer inte bli frisk. Jag måste sägs hejdå till det livet MEN lära mig det nya på bästa sätt med deras hjälp. Kunde inte ens ta in jag som inte varit skadad och levt med helvetes värk i denna klass skulle lära mig gilla läget HUR??? Var dessutom helt ensamstående med en 9 åring som hade sina "handikapp" Men tack vare Alfta lärde jag mig även om det tog tid. Att leva ned helvetes smärtor och för mig utan mediciner då för jag har aldrig tålt sånt. Men jag lärde mig se från början det lilla lilla varje dag bland det vidriga. Tillslut övervägde det lilla lulla och gjorde det lättare att leva med smärtan även om vissa dagar var brutala visste man att efter sånna dagar kommer alltid nån bättre dag. Men redan då blev detta ett handikapp för alla andra mer än för mig. Jag var inte längre den som ställde upp, kom så fort nån behövde odyl och därmed försvann många. Tack säger jag så jag slapp ödsla mer energier på sånt folk. Ensam reder sig själv konstaterade jag och jag hade min familj och dotra det räckte galant. Fenomenet håller i sig än idag visst är det lustigt 😅 Men idag skiter jag i det jag klarar mig alltid på nått sätt. Och tack o lov lärt mig sätta värde på mig först ❤️ Där uppe på kullen hände magi❤️
Huvudbyggnaden där många bodde också. All träning, bassäg, läkare mm
I detta hus bodde jag 1 månad då. Super fint fönstrena längst ner på gaveln. Samtidigt som det var enormt tufft, mycket tårar var det helt fantastiskt❤️
Entrén och rök rutan vi alla satt i vi som rökte till sent på nätterna och oftast skrattade så vi grät. Vi hade mitt i allt det allvarliga en grym vänskap ❤️
Var första gången jag drog iväg ensam så länge och var ju ensam mamma så hade min dotter 9 år hemna hos mamma och pappa. Men efter 14 dagar blev det tufft utan min dotter och jag fick hjälp att få henne dessa 20 mil upp dit och hon var med mig det sista 15 dagarna av min rehabilitering. Hon stortrivdes och blev kallad för prinsessan av Jern Hamberg 😜. De var så snälla att jag behövde inte ens betala för hennes mat och logi. Samtidigt fick hon vara med och även prata med kurator om just mig och vad olyckan hade ställt till med. Det var bra. Hon blev en del i rehaben och viktigt då vi levde ensamma säså. Inget ska vara skrämmande för ett barn när en förälder kanske förändras odyl. Å det var guld att få ha henne med ❤️
Ja vilka minnen ojoj❤️ Det hände så mycket där. Och gott att få göra detta med likasinnade för vi kunde förstå varann. Det är det få som gör eller kan.
Med den nostalgin säger jag på återhörande och natti natt 😘❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar