Ont!

Efter en riktigt trevlig julafton så tamejsjutton kommer "payback time" Hann inte mer än hem så låser sig halva sidan av kroppen från nacken ända ner i höften.Inte nått hjälpte och det blev t.o.m svårt att andas då låsningarna körde ihop sig mitt över lungan. Varje andetag var som de satt en dolk in i lungan. Så uppallad med kuddar i natt och kunde knappt röra mig och ett evigt vridandes och vändandes så blev de väl nån timmes sträck sömn i allafall. Men skiten sitter kvar även idag..de går visserligen lättar att andas idag men att röra överkroppen kan man glömma.

Jag verkligen hatar mina smärtor sådana här dagar och den utbredning de har tagit sig friheten med. Ja kroppen och dess mekanismer är inte att leka med. Å ett stört nervsystem än värre då man inte kan påverka ett dugg hur de sänder dessa vidriga smärtor överallt.

Men att ligga är inte heller bra inte röra sig för mycke..men nånstanns där mitt emellan bara så blodcirkulationen får lite skjuts. Men men de är så livet är när man är sjuker. Allt har sitt pris om än de blivit lite mycke av den "för mycket onda" varan senaste året.

Mys var de iallafall hos mammsen och pappsen. Och då är det ju som alltid efter kul kommer strul...nån där uppe missunnar mig de roliga????

Här nedan lite bilder.

Julbordet håller på att dukas



Mammsen och gumman grejsar i köket



Morfar som inte hajjade riktigt att det var en korg att ha på toaletten (men den passade ju som mössa också) *asagarv*





Mina klappar

Synd bara att man aldrig kan få unna sig nått kuligt..de är alltid nån jädra räkning som det går till.Denna gång till servicen på min bil som jag redan dragit över långt med.Fast å andra sidan är ju min "Fabbe" allt för mig..utan den kommer jag ingenstanns.Så det är okej.



Å till nått väldigt tråkigt som jag läste när jag slog upp tidningen igår var att Alf Robertsson avlidit.

Min stora idol förr. Tänk jag var väl runt 22 ,mamma och jag fick nys om att han spelade en kväll 6 mil härifrån. Vi kastade oss i bilen och for iväg med pick nick korgen.En underbar kväll och Alf Roberstsson i Folkparken. Jösses så lyckliga morsan och jag var. Njöt av fulla muggar. Efter konseren skrev han autografer för fullt till alla och jag trängde mig fram lite skämmigt så där och sa att jag skulle ha till "min dotter" Ja nu hade ju hon inte kommit än och var inte ens påtänkt *S* Men skämdes lite..å trot eller ej så började han små prata där med mig och jag trodde ju jag skulle dö. Har nog aldrig varit så röd i fejset förr.Ja vilka minnen!! Jag älskar hans musik än i dag och hans röst. Så det var med sorg jag läste i tidningen i går morse.

Näe nu ska jag kolla på en dokumentär om ABBA och filmen Mamma Mia.
Ha en fortsatt kanoner kväll