Upp klockan 5 i morse UHU!! Inte min grej. Skjutsa dotra till praktiken. Det var kolsvart och så där grå kallt i morse. Tycker verkligen synd om alla som behöver ut i detta fruktansvärda väder som råder just nu. Det känns som det var år sedan det var sommar. Riktigt tungt. Skulle på behandling klockan 12,30 för att ställa alla kotor rätt igen. Helgen har varit riktigt jobbig då det tryckt rejält i ryggen och på lungorna. Det var en befrielse att få spejsen igen. Men innan ska man ju hinna med allt så man bara kan ta de lungt efter behandlingen. Hinna tvätta, städa av...så vet inte vad jag fick krafterna ifrån klockan 7 i morse men undan gick det med allt.
Hämta dotra klockan 13 för att hem och laga skolmaten. På praktiken hon är på var de flesta krassliga och en kom dit frisk men för varje timme som gick blev han bara sjukare och sjukare, förmodligen influensan. Å duktiga som det är håller de sig kvar då så alla riktigt ska få smittan *suck* Så nu har vi väl nått att vänta här, fyfarao!! Varför när det går sådana hemska sjukdommar ska de visa sig duktiga och vara på jobbet??Idiotiskt. Finns faktiskt de som kan bli väldigt sjuka och som min dotter som inte kan äta antibiotika av nån sort är det en katastrof. Ja ja bara hålla tummarna att de inget blir. Hon hade spritat händerna blåa idag för varje grej hon tog i *fniss*
Sen är det att lägga sista touchen över frikvoten som skall in nu före den sista. Har ju så vansinnigt svårt att sitta och skriva länge på datorn då nacken vrålar rätt ut. Men att få med hela grundskolans h..vete kort och sammanfattat är inte lätt. Allt som varit *suck* När jag väl satt här och skrev och verkligen fick alla åren på pränt vad hon utsatts för började jag gråta. Fyfarao hur illa behandlad hon blivit i alla år. Utom de 2 åren vi flyttade från denna stad..de var nog det bästa i hennes liv.
Jag fattar inte att hon klarat all skit? Att hon inte gett upp? Eller mått sämre? Jag kan bara gå till mig själv hur jag var i skolan. Hade bara en grej av det hon varit med om hänt mig hade jag nog skitit i allt. Vet hur det var att vara mobbad. Jag var det i åk 1 endast och det räckte gott och väl. Denna magvärk varje morgon, väntat på att bli jagad hem och retad för mina hemsydda kläder. Kläderna som jag verkligen älskade då min kära mormor sydde allt till mig..men som till slut blev ett hatobjekt då de var orsaken till mobbningen. Nu var inte de en tiondel av det min dotter fått utstå. Till på råga är de övervägande vuxna i skolan som betett sig värst.
Jag verkligen hoppas av hela mitt hjärta att min dotter kommer att få upprättelse iallafall för de senaste åren. Att få ett slut på vad skolan orsakat henne i så många år. Finns det nån rättvisa så ska den tas fram nu hoppas jag.
Men frikvoten blev väldigt lång..då jag tyckte som så att de gäller hela hennes framtid nu och det finns inget att spara på än att ta hela skiten som varit. Om detta inte räcker för en frikvot då är mitt förtroende för att de överhuvudtaget finns empatiska människor borta kan jag säga. Och den tanken vill jag inte ens tänka ärligt talat.
Men lite finslip är kvar och det dyker ständigt upp saker ur minnet som hänt henne.
Näe nu ska vi mumsa lite mat här och kika vad TV,n har att ge.
Var rädda om er alla där ute
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar