Ja nu är det slut på friden,jullovet är över och åter till verkligheten igen. I morse kändes det som måndag morgon när man vaknade bara för att skolan åter sätter igång. Med tankaran hur blir det nu, vad händer,ansökan till gymnasievalet, frikvoten som skall skrivas, kommer det att gå igenom eller ska hon åter få ge vika i livet. Bara tanken på allt ger mig myrkrypningar i magen.
Tack o lov är T glad att hon tog beslutet att hoppa av där hon gick och det är ju huvudsaken. Egentligen fattar jag inte hur hon orkat vara så glad trots allt hon fått gå igenom, hon är verkligen fantastisk. Själv känner jag att åren tagit ut sin rätt med allt. De som för andra är förgivet har för oss varit en enda vidrig kamp. Jag är inte allergisk i vanligt fall men mot ordet skola har jag blivit det. Men idag har vi iallafall fått till tider på den nya skolan 2 dagar per vecka och därtill får räkna med sjukgymnastiken hon har bland lektionerna så det var ju toppen..resterande 3 dagar blir praktik.
Så i morse körde jag henne till hennes gamla sommarjobb för att se om hon kunde få praktik där till hösten men chefen var inte där förrens i morgon så det blir till att åka igen. Hoppas hoppas att det går för där stormtrivdes hon. Första stället på 18 år som hon börjat på , där ingen visste att hon är svårt allergisk och som det alltid blir hysteri näst intill och en omgivning som oftast beter sig värre än vet inte vad. Näe där fungerade allt och hon fick vara en tjej som alla andra utan att bli den där "allergiske tjejen" Avskyr verkligen det. Jösses allergi är inte så komplicerat om man bara lyssnar till fakta och har en hjärna (förlåt uttrycket) men få har haft förståelsen genom åren.
Så jag ber verkligen till högre makter att allt kommer fungera prickfritt nu.
Vi fick ju veta att på denna skola äts det tydligen nötter...visst det var jätte gulligt att det sa det eftersom det är katastrof om det finns i hennes närhet..men samtidigt kan jag inte låta bli att sarkastiskt le för det är alltid nått extremt så. Tänker mig bakåt i tiden då vi talade om hennes svåra nötallergi i skolan som också är luftburen..det tog inte lång tid förrän det hade baljor med nötter i klassrummet, nötglass som fröken tvingade i henne och det som inte fick hända hände ju och det bara kastade ut mitt barn 7 år gammal mitt på skolgården ensam på en stol med en pågående svår allergichock. Vidare uppåt genom åren liknande saker tills gymnasiet då man trodde att folk mognat till sig lite kanske. När de informerades om vikten att det INTE fick förekomma nötter då detta kunde bli livshotande för min dotter. Det tog 20 minuter så kommer elever fram och säger -Jag har ätit nötter nu känner du nått och andas i ansiktet på henne, ja vad säger man *dubbelsuck*..som om man pratade till dårar.
Ja jag tror aldrig faktiskt jag kommer glömma dessa alla år i skolan. Det sitter som en tagg i mitt hjärta all skit mitt barn fått genomgå pågrund av vuxnas idiotiska beteende..därför drog jag bara en suck när det sas i dag att här äts de nötter.
Som förälder kommer jag alltid vara livrädd för vad som kan hända när det gäller hennes allergier. Skydda sig kan man inte alltid göra i det vuxna livet. Det finns ju saker överallt som kan trigga igång en reaktion och pga att jag sett så det räcker kommer jag nog alltid få leva med den skräcken, tyvärr.
Så efter en lååång dag är jag rätt mör nu och har då både tvätten som skall fixas plus att jag inte hunnit med något idag *suck* Benen känns som betong och med en stör i ryggraden. Livet leker med andra ord *fniss*
Så bara på alla sysslorna för det ser ju inte ut som de kommer nån annan och gör det.
En bra kväll till alla// KRAM!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar