3 dagar kvar innan frikvoten ska in. Jag skriver och skriver så det blir snart en bok av det hela. Så mycket elände genom alla åren i skolan och allt vill man ha med så det ser hur bedrövligt det har varit för ett barn med allergi. Eftersom ingen vill lägga sin hand i detta från kommunen känns det som att det ligger i mina händer att skriva så bra det bara går eftersom det handlar om mitt barns framtid och utbildning. Det är fan på ren svenska att det får gå till på detta vis. Att ingen kan ta sin hand vid något i denna kommun. Det kan erkänna att det brustit med sen då? Kvar står ett barn som lidit i alla år. Är de inte vuxna nog att ta sitt ansvar för hur det har blivit då?
Jag är verkligen skrämd över det jag sett och hört under åren och jag vet att vi definitivt inte är ensamna. Vår läkare gick ut i tidningen för några år sedan då de skrev om min dotter och han sa att allergibarn blir ofta diskriminerade och de gäller att dessa barn har föräldrar som orkar kämpa för deras rättigheter. Det ska gudarna veta att man fått göra *suck* Och jag ger mig aldrig.
Att folk har sådana bristande kunskaper om just allergi förvånar mig.För ofta handlar det ju om sunt bondförnuft. Om en person säger att de och de tål jag inte så fattar man ju vad denne säger. Inte tusan argumenterar man ju emot det då.
Men tyvärr, jag vet inte om vi haft extrem otur det har ju varit både inom vård och skola man stött på människor man undrat om det verkligen är på rätt plats.
Än i dag kan jag se vår dietist sitta och rent håna mig att jag skulle vara rädd att pröva saker. Det har aldrig varit frågan om detta då vi prövat ihjäl oss genom åren med dåliga resultat. Å inte vill man se sitt barn bli sjuk varje gång för att man ska motbevisa för folk som inte vill förstå. Men tyvärr fick dietisten oss att gå så långt med just kokosen att vi kom i ambulans in. Ska det vara så? För att bevisa? Som tack blev det en kvarvarande svår kokosallergi. Skrämmande!!
Men idag måste allt bli klart och alla kopior på beslut,dommar mm *suck* Jag är livrädd att jag inte fått med allt så de förstår och ger henne avslag.
Men men...det blir nog bra.
2 kommentarer:
Usch, känner så väl igen det där... både från min egen tid hos läkarna (har opererat knäna fyra gånger) då jag som 9 åring kom in och hade smärtor i knäna.
Växtvärk och kanske lite vätska i knät var svaret och så fick jag smärtlindring... visade sig sedan att min menisk var spegelvänd, smalbenet satt inte längre fast i knäleden, brosket var helt upptrasat, hinnorna inflammerade osv...
Många vuxna har tyvärr svårt att ta barn på allvar.
Ta t.ex. min bror. En helt vanlig kille men med en tal- och språkstörning som har gjort att han inte har exakt samma flyt i talet som en jämnårig.
Han skulle få gå i en kommunikationsklass... japp, tillbaka till 70-talet med undervisningen och bara skrift! De skall lära sig grammatik som jag lär mig på universitetet och de går i åttonde klass!
Ingenting är anpassat, ingen förstår de här eleverna -sätt de i en specialklass och sträva inte efter några mål -de kommer ju ändå inte att nå upp dem!, har vi fått höra.
Nej, på dem bara -skriv ned allt du kan och låt dem inte komma undan! Skolverket, alla skall på dem. Så här får det inte gå till! Usch!
Å fy så gräsligt med dina knän!! Vet hur hemskt det är med knävärk. Har själv opererat mig 2 ggr på ett år nu och väntar på ytterligare operationer. Har man väl börjat operera ett knä brukar det vara kört sägs det,Hoppas att du blev bra iallafall. Vad otäckt de lät med spegelvända..du måste ju haft jätte ont. HU! att bara vara 9 år.
Ja vad är det med vuxna idag som inte vill förstå det man säger? Jag tycker verkligen synd om alla dessa barn/ungdommar med små handikapp de som inte utmärker sig så att det syns. De blir fasen inte trodda. Jag har hört så mycke genom åren vad gäller min dotters allergier att ibland tror man inte sina öron hur de beter sig.
Ja jag ger mig aldrig *fniss* Har blivit en riktig åsna sen jag fick barn när de gäller att fajtas för hennes rättigheter. För nångång nånstanns kommer det sitta nån som förstår och ser att det är fel så fler slipper lida, jag vill tro de iallafall. Å tyst det kan jag bara inte vara när jag ser orättvisor.
Fast ibland önskar man att något löpte på smärtfritt.
Ha de gott och välkommen tillbaka
Kramisar
Skicka en kommentar