Har idag putsat av dammet på min klenod ,hörapparaten. Har länge tänkt att jag faktiskt inte hör nästan alls på de ena örat att jag borde nog...men längre än så har de inte kommit. Mina nära säger alltid att jag skriker så när jag pratar och de är ju inte trevligt men har väl att göra att jag inte hör. Men när jag fick denna apparat var det ett h...vete i början. De fick gjuta om hörsnäckan i olika material för jag fick sådana eksem och de var enbart jobbigt. Likaså ute hörde jag allt..kom en cyklist kunde jag höra stenarna under däcken hur de lät. Stod jag i affären kunde jag höra när nån klämde på en påse i andra änden av affären och de sprakade rätt in i huvudet på mig. De är sanna mina ord en träning att palla alla ljud. Oftast har man ju gått ett tag halvdöv innan man får en apparat och glömt hur det är att faktiskt höra. Så jag gav upp då och efter ett tag åkte den upp i skåpet.
Inte nog med att man tappade hörseln så skulle de vara krångligt att använda hjälpmedel med då gav jag upp. Men har funderat lite på om den dåliga hörseln kan bidra med lite av den muskel värk jag har oxå i nacken..eftersom man ständigt måste spänna sig för att höra? Så i dag börjar vi om...tror jag har bättre tålamod idag än då när jag blev hörselskadad. Kom ju vid 28 års ålder och pga även då läkarslarv.
Jag fick en propp och hamnade hos en galning till läkare (som dessutom var gynekolog fick jag höra efteråt) som sa att de bara var lite vätska i örat. Trots att jag var helt döv och ett helt utslaget balansorgan som gjorde att jag gick utmed väggarna och höll mig..fattade inte läkaren. Fel vård och försent omhändertagande den gången resulterade i grav hörselskada tack o lov bara på ett öra..från början var jag helt döv. Fick ju flytta hem till mina föräldrar då jag precis fått barn och hela livet rasade ju att på en sekund bli helt döv. Men tack vare chockmediciner kom hörseln tillbaka på ett öra tack o lov..men att förlora hälften kan vara nog de med.
Ja så nu sitter jag iallafall här med min apparat å jösses vad jag hör saker *skratt* Nu inser jag att jag har hört otroligt dåligt och de ska bli spännande att se om musklerna i nacken kanske mjuknar lite då jag slipper anstränga mig. Fast inte är de ju värst behagligt när man korkar igen..tycker de kliar redan och man blir som svettig inne i örat. Men men det är väl ovanan kanske.
Så från i dag hör jag på livet med helt andra öron *fniss*
2 kommentarer:
Oj, ja, det var en stor grej efter barn och allt... oj...kan inte ens föreställa mig hur det skulle kännas att inte höra...
Men jag måste ju även säga att jag hoppas att den där läkaren fick en ordentlig anmärkning -helt tokigt!
Ja de var inte rät tläge med ett spädbarn kan jag säga.skulle ju inte höra henne vakna, om nått hände ja allt. De var katastrof. Vet at tman innan snuddade vid tanken döv eller blind men jag kan ärligt inte säga vad som är värst. Döv hör man ju inte vad som händer jag tyckte de var katastrofalt just då..visserligen finns de teckenspråk osv Men när man vips blir det på 1 sekund är de ett trauma.
Tyvärr var jag ny i gamet som sjukling och alldeles för snäll på den tiden. visste inte ens om at tman kunde anmäla odyl så de gick förbi bara. Men han skadade min hörsel för all framtid och de som grämer mig mest var att han var gynekolog och inte alls kompetent att dömma mitt öra.
Hade jag kommit in direkt på sjukhus hade de fått mig bra sa de efteråt. Men jag gick ju hos denne galning i 5 veckor innan jag bytte för jag hörde ju inget. Hade ju aldrig varit sjuk förr så. Men den nye läkaren satt mig direkt i en taxi upp på sjukhuset och där blev de rulle med prover och allt.
Fick beskedet att jag förmodligen drabbats av en hjärnstammstumör och fick lämna min lilla tjej 9 månader gammal i över 10 dagar hos mina föräldrar..för medicineringarna skulle ta knäacken på mig då man var tvungen att med chockkurer av kortison chocka kroppen för att få tillbaka spå mycke som möjligt av hörseln. Å med 16 kortisontabletter per dag fick inte adrenalinet stiga ja de var så mycke för att en idiot inte lyssnade vad man sa.
Men men de kan ju vara värre ..så är de ju..jag lever iallafall å de får man vara tacksam för.
Men hade de varit idag...gissa om jag anmält *fniss*
Skicka en kommentar