Ja, då har vi varit hos doktorn. Och denna gång var knölen svettkörtlar som var svullna? Olika bud? Inga blodprov togs och han kände inte ens på övriga lymfkörtlar. Hon skulle tvätta sig ofta? Som om hon inte gjorde de då? Finns ingen som duschar så ofta. Och ha massa roll on med alkohol i? Fattar ingenting. Knölen är ju ca 3 cm i diameter, trodde svettkörtlar var små jag? Hade ju känts bättre med en sänka och se att den var låg, för knölar är inte att leka med tycker jag, men men.
Operationssåret däremot vart ingen rolig historia.
En keloid. (OBS! Inte min dotters på denna bild, denna är tagen från nätet hur det kan se ut)
En bindvävstumör (ofarlig) som man kan få om man är keloidkänslig. Vilket gör att varje ingrepp man gör kommer det att bli stora vanprydande ärr. Försöker man rätta till dem så blir det bara större och större. TACK! Hon opererar bort ett vanprydande födelsemärke och får en stor korv i röd, blå lila där istället??? Ja jag vet inte vad jag ska tro om det hela. Remiss gick iallafall nu till plastiken. Vi har ju upprepade gånger sökt för detta ärr sedan i höstas då de spruckit och blödit och ingen har gjort något åt det. Bara sagt att till sommaren är det vitt och fint, eller hur??? Blå, röd lila och en avlång korv som sticker, bränner och gör ont att sitta på.
Å varför skulle hon nu också vara keloidkänslig???? När man tar bort så stora saker som hon gjorde ska också läkaren informera om vad som kan bli och är det nu en keloid så innebär varje ingrepp med kniv att det blir likadant och att man får överväga om det är värt operation då. *suck* Likaså gäller de HUR man skär.Å detta skars tokigt kan t.o.m jag tycka som inte är utbildad men tvärs över på en rumpa säger ju sig själv att de lätt brister.
Men man ska med kortison injektioner i såret kunna minska svullnaden och få den att blekna. Ja vad säger man?? Tror ändå inte på detta. Jag var med och såg operationen!
Tyckte det var lite konstigt att lägga upp sig inne på rummet där det inte ens var sterilt, inga operationsdukar inga skydd, ingenting. Bara satte skalpellen i rumpan och skar ett rejält stycke likt en krater. Massa fettväv togs bort och kvar var en rätt stor grop tyckte jag. Så ihop med kanterna och glesa stygn och en kompress med en tejp bit tvärs över.
Jag har själv opererat bort ett antal fläckar och alltid fått göra det på plastiken i operationssal med steril miljö.
Efter ingreppet åkte jag med henne till vår vårdcentral för jag tyckte inte detta kändes ok. De lag om alltihop och jag ifrågasatte de få stygnen med tanke på att de var mitt på rumpan. Ja, och mycke riktigt började ju såret töja sig efter nån vecka..och gjorde så mer och mer till efter över en månad börja spricka upp. Sökte jouren som sa att de var så fint så??? Vilket de inte var. Å här står vi nu med en remiss till plastiken och ett jädrigt vanprydande ärr.
Jag tror och hoppas att de endast är ett utbuktande felskuret ärr. Är det det kan man åtgärda det med ny operation vilket inte går med en keloid som jag läst.
Ja alltid är det något i vår lilla familj som suger energi. Men vi är fajters jag och gummsan. klart detta kommer att gå få snyggt igen.
Själv ska jag ta mig en tupplur för har varit uppe sedan halv 6..så ögonen går lit ei kors nu. Så natti natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar