Kan inte sova, då är bloggen bra att kludda ner lite i. En sak jag undrat i alla år är när en förälder väljer att inte ha kontakten med sitt/sina barn varför det inte utreds?
Min dotter hittade ju sin far på nätet igår, då ploppar tankarna upp och ilskan vad hon fått lida. Å gudarna ska veta att jag gjort allt i min makt att hjälpa henne få kontakt genom åren. Men det är inte kul till ett litet barn att förklara varför inte den andre finns till. Men ett barn växer ju upp och tack o lov kan bilda sig egna erfarenheter, tankar och känslor av de möten de får.
Men hur kan man få lov till att inte ta sitt ansvar egentligen? Att ett underhåll ska täcka upp den ene förälderns ansvar? Borde det inte vara en lag, ett straff gentemot barnet, de tycker jag. För summan av det blir ett barn som går och undrar vad har jag gjort, varför duger inte jag mm. Ett livslångt frågetecken.
Även om föräldrarna inte gillade varann ska man väl som vuxen ha ett ansvar att se bakom sådant för sitt barns bästa. Jag tycker det borde vara hårdare tag eller en lag som inte tillåter att ett barn blir utan ena parten. Ett barn har rätt till båda sina föräldrar så länge det är i livet tycker jag. Det är en skyldighet man som förälder ska ha till sitt barn!!
Den ensamma föräldern kan bli synad för de minsta lilla men de gör inget åt den som stuckit?? Det är väl det värsta brott man kan göra mot ett barn tycker ju jag.
Här på bara vår gata har 4-5 ensamma mammor blivit "offer" för ett sjukt makt missbruk. Starka ensamma mammor som kämpat för sina barn och deras rättigheter. Sådan mammor har blivit anmälda och kränkta, men papporna då? Vart är dom?
Som jag, jag tog upp kampen för mitt barn när hon blev sjuk i skolan och krävde åtgärder, jag anmälde, fixade ny skola och massa annat. Fick rätt i alla instanser, då motanmäler det mig i hämnd och de hotar mig till tysthet för att jag var starkare och fick rätt...flera mammor före och efter har råkat lika illa ut på precis liknande sätt här. Men aldrig någonsin har det gått en anmälan mot den förälder som inte tagit nått ansvar alls.
Det mest skrämmande är idag att de anmäls hej vilt...jag vet 6 stycken ensamma mammor som inte alls har några problem, är ypperligt bramammor men är rätt starka individer med tyckande och tänkande och som verkligen gör allt för sina barn..de är nått som vi ensamma mammor inte får ha/vara, då klämmer man åt oss. För enligt "sägen" ska en ensam mamma ha de lite halv svårt, vara lite bitter, trött och slut. Och allt där utöver blir skrämmande om de finns krut i oss...tyvärr är det så har jag sett. Kanske dags att ändra om den uppfattningen. Alla ensamma föräldrar mamma som pappa är inte svaga!!!
Jag får inte in detta i mitt huvud hur man ser på detta fenomen, att det är helt okej som mamma/pappa att skita i det barn man satt till världen..dessutom överlåter ett så tungt ansvar som att vara förälder med allt vad det innebär till den ena bara och det ska vara okej, bara man betalar ett underhåll på en sisådär 1200 kr? Det borde vara straffbart!! Framförallt en lag för barnets bästa , att få ha rätten till sina föräldrar så länge det inte är skadligt vill säga.
Hmm! lite funderingar i natten så där. Näe nu blir det högläge med fotskrället...kunde ju inte hålla mig i kväll så de blev en liten promenix i regnet på kvällskvisten vilket jag inte borde gjort känner jag nu. Det växer inflammerade tänder i min fot nu av denna promenad, men men det var härligt så länge det varade.
Natt i natt och med hopp om fin väder i morgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar