Idag fick jag veta att en gammal väninna som jag haft mycket roligt med och haft många förtroliga samtal med. Som jag också hjälpte i svåra stunder när hon hade relationsproblem med en kill kompis till mig. Som sedan när hon träffade en ny kille efter det försvann från jordens yta och levde "familjeliv" fick barn, villa mm, tills nu ska ligga i skilsmässa. En sak jag inte förstår är hur man pga en relation bara kan dumpa sina vänner och förlita sig på att kärleken varar i evighet och därmed kan man dumpa vännerna?? Jo det är ju en mycket vanlig företeelse hos oss kvinnor. Den nya relationen blir allt och man rent sagt skiter i sina vänner. Men i slutänden är det ju så att det finns inga garantier för en relation, man äger inte varann och det varar sällan livet ut. Däremot en god vänskap brukar oftare hålla alla stormar för det är på ett annat sätt med en vän.
Jag minns när vi var vänner var jag i en relation men inte hon. När hon var ensam var hon alltid välkommen hem till oss fast jag hade en kille. Såg det aldrig som nått hinder snarare tvärtom är det alltid roligare ju fler man är och hon var min vän trodde jag. Men med facit i handen var det ju inte så eftersom hon valde enbart killen. Har många gånger undrat om det var av påtryckning och detta med att kärleken är blind och allt detta att man som kär inte tänker klart och man vill bara vara älskad, få det där man tror är idyllen med man, hus och barn och bla bla bla?? Men är det lyckan? Att kasera allt runt om för en enda man? Näe det tror inte jag! (Sagt av den eviga singeln som fått nog av vad ordet karl står för nästan) *skratt*
Jag värdesätter mina vänner mer än så. En bra vän har man livet ut, den drar inte för en struntsak eller ett missförstånd osv. Inte en BRA vän. Skulle aldrig kasera mina vänner för en karl, varför skulle man?
Å vad händer efter en avslutad relation? Jo då är man där i singel livet igen och börjar söka upp sina vänner man dumpade en gång, så brukar det ju vara. Jag har varit med om det flertalet gånger , då passar det igen. Minns en annan "vän" som inte mer än hann skilja sig som plötsligt hörde av sig igen efter år av tysthet. Fyfan säger jag om sådant. När denne sen åter hittade en karl kaserades man igen. Då var det en karl med stålar och högt uppsatta polare till på råga. Riktigt socitetsliv med maffiga par middagar mm. En gång hade denna karl då en kompis som var singel och det skulle till med en stor parmiddag och det blev helt plötsligt ojämnt vid bordet för dem med denna kille som ingen hade. DÅ ringde man mig *skratt* Då passade det att stoppa in en singeltjej för att det skulle se bra ut *suck* Det var så skönt att bara då be denna såkallade fd kompis att dra så långt det bara kunde gå. Detta är 10 år sedan nu och jag hörde aldrig nått mer. Glad är jag för det så man inte hade slösat mer tid på en sådan ytlig stackare.
Näe jag är så glad att jag är en stolt singel tjej som klarar mig själv, som stortrivs med det och har valt själv att ha det så tills motsatsen visar sig och jag har mina riktiga vänner i vått och torrt. Men kan ändå inte låta tanken gå nu till min fd vän som jag hörde om idag. Tänk att idyllen blev inte livslång, var det värt att kasta bort massa vänskap tro? Aldrig nånsin skulle en karl vara av mer värde en det vänner jag har. Och inte heller vore en karl 5 öre värd som inte accepterar mina vänner, att jag faktiskt hade ett liv innan honom.
Ja det låter kanske barskt men jag lärde mig nått den natten för 6 år sedan då jag flydde för mitt liv för en karl. Då jag fick veta att den jag var stört kär i, som förblindade mig nästan totalt var en helt annan person än den han utgett sig att vara. Han var en person som gjort saker mot kvinnor som jag inte ens kan hitta rätta ordet för vad jag känner för så vidrigt är det. Det jag avskyr mest på jorden var han och att ha delat mitt liv med en sådan utan att ha vetat har jag än i dag svårt att förlika mig med. Men det som ställde upp för mig då lång tid efter när vi levde i skräck det är vännerna jag aldrig skulle vända ryggen till vad som än händer.
