lördag 28 november 2009

olustigt möte

Idag när vi skulle ge oss iväg och handla lite var jag och tankade på macken här hemma. Precis när jag började tanka hörde jag en välbekant röst och det gick kalla kårar i kroppen när jag fick se rakt framför mig den man som jag för över 6 år sedan hade en relation med som slutade väldigt väldigt illa. En man som utgett sig för att vara nån denne inte var och när sanningen kom fram nått av det jag avskyr mest av allt och inte har 5 öre över för. En natt jag sent ska glömma utspelade sig och veckor av skräck rent sagt, så pass att jag efteråt fick gå en tid på kvinnojouren för att verkligen förstå VAD som verkligen hände och hur någon kunde lura mig så genom att inte vara ärlig från början så jag hade kunnat få ett val. Det kommer jag nog aldrig att komma över. Inte heller känslan att 2 kvinnor innan mig "gått under jorden" i princip. Det stör mig än att jag som ändå tycker att jag för det mesta haft huvudet på skaft inte så, fattade etc. Denna natt och den sanning jag fick reda på då tror jag fasen aldrig jag kan glömma och ärligt vänder det sig i magen det få gånger jag sett personen i min närhet. Jag är inte längre rädd men jag kan inte beskriva känslan, jag blir matt i hela kroppen.

Det som gör mig förundrad idag är att jag får en total matthet trots att jag faktiskt bearbetat detta för 6 år sedan . Förmodligen för jag vet vad som kunde ha hänt och vad som hänt 2 andra innan mig plus att det var en faktor jag inte ens kan skriva i ord som hänt den ena kvinnan. Den faktorn gör mig matt. Visst jag klarade mig den natten om än jag fick åka polisbil hem från nått som skulle bli en underbar semester med den jag var dökär i, den jag trodde var nån annan. Fick även fly mitt hem under en tid men jag klarade mig fysiskt om man säger så. Polisen tyckte vi skulle flytta vilket jag absolut vägrade. Varför skulle JAG flytta? Då var det väl den andre som fick göra det. Jag har inte gjort nått och tänkte som så att flyttar jag är det ett nederlag och jag visar rädsla. De skulle jag aldrig bjuda på om än jag var skit rädd lång tid efter. Så det stör mig att jag fortfarande känner matthets känslor på ett konstigt vis som idag.

Men en sak är säker av erfarenhet skulle jag aldrig låt nån behandla mig eller någon i min närhet illa utan att sätta artelleri emot, aldrig!!! Hur jädra rädd jag än är så aldrig!!

Tyvärr är det svårt att få dit sexualbrottslingar men att göra en markering även om åklagaren lägger ner är en vinst tycker jag. För faller det tillbaka kan dessa nedlagda anmälningar ligga till grund för nästa som råkar ut för samme och då få denne fälld pga det.

Ja tvi vale säger jag. Man vet ingenting om folk. Den mest charmige och trevligaste kan vara vad som helst under fasaden. Å visst man kan inte gå och tro så om alla OH NEJ!!! Men en liten liten gnutta ligger i bakhuvudet ibland. Men nu är det ingen fara på taket för min del *fniss* Jag lever singel liv och stortrivs med detta som det är just nu och till motsatsen visar sig brukar jag tänka.
Ja en minst sagt olustig känsla

4 kommentarer:

Anonym sa...

Att han får gå lös!!!
Han borde sitta innne för lkivstid som han har betett sig!

CA sa...

Ja hualigen!

på Vinden - Emelie E. sa...

Det är ju helt fruktansvärt att han inte blev straffad och att han går fri !!!!! Blir så arg!
Men vad starkt av dig att inte flytta, helt rätt.
kram

CA sa...

Han blev straffad första gången. Men tycker mig se att många kvinnor väljer att fly och vara tysta och går det så går ju förövare fria. Jag anmälde men fick till svar " väck inte en björn som sover"???? Visst det låg kanske nått i det med tanke på bakgrund men ett nederlag att dra tillbaka på ett vis. Men hade nått fortgått är det en annan sak då skulle jag aldrig tveka. Sen är sådana brott enormt svåra att få igenom. Läggs ofta ner som det så vackert heter "brist på bevis". värst är det när ett barn berättar och åklagaren väljer att lägga ner. De ger mig kväljningar då jag varit med om det. Man dömmer att det kanske var en engångsgrej??? Å synd att förstöra en killes liv. Det får mig att se vinrött. 1 gång är 1 gång för mycket och har man gått över den gränsen är man en vidrig pedofil så är det bara. Finns ingen "förlåtelse" med sådant i mina ögon. Den som utsatts är skadad för livet med minnena hur mycket man än får hjälp att bearbeta.