Mitt liv i med och motgång

Så har äntligen denna trista dag gått också. För jösses så trist det varit. Gnäll, gnäll *fniss* Ja det måste man ju få göra också för inte fasen är det roligt jämt? Näe den som säger att livet som smärtpatient är att vakna med guld i munnen den vet inte vad den snackar om. Vakna i gipsvagga med lite ironi. Men jag facineras av kroppen hur den fungerar just vid väderomslag när man lever med smärta. Några grader upp eller ner kan förstöra en hel dag. Från milda smärtor till de mest intensiva som man bara knappt orkar bära. Idag var det en sådan dag då man har himla svårt att acceptera. När man är en person som vill så mycket, har så mycket ideer och så är man förpassad till en stol för det går bara inte för det gör så ont. Ens nära och kära vill hitta på saker likväl som jag vill men det går bara inte för det finns ingen energi kvar. All den energi man har går till att härda värken. Det stör mig!! Men så vet jag ju att det kommer en bra dag snart och då är denna glömd, så är det ju. Tack o lov att minnet för det dåliga dagarna försvinner fort.

Ja så då hamnar man framför datorn och det gör ju att dagen blir lite dräglig iallafall. Man kan flippa runt på olika ställen, läsa vad som händer här utanför väggarna och ändå på nått sätt hänga med därute. so innerligt tacksam för min dator kan jag säga. Den ger det där sociala man helt tappat när man inte längre kunde gå till jobbet. Och så telefonen givetvis, också GULD!
Har min kusin som går hemma med jävulska smärtor och har blivit pensionär också . Vi har våra snack varje vecka vad som hänt och inte och det är rätt skönt att dela med nån som vet vad man snackar om. För hur ska en frisk nånsin kunna förstå???? Har man inte själv varit sjuk kan man inte veta ett dugg. Men man kan ha ett sunt bondförnuft i allafall vilket jag tycker få verkar ha??? Nåväl, jag hoppas på en bra dag i morgon där jag kan gå lite. Dessa soliga dagar skulle vara så gott att ge sig ut med en grill och tända på för lite korvgrillning. Men med 0 ben är det lite svårt *fniss* om inte dotra drar mig på pulkan då *skratt* jösses det skulle se ut det.

Tidigare här på kvällen kom en enorm stank här inne, stark urinlukt. Minuterna senare ringer telefonen och det är min väninna på andra gården som höll på att storkna av kiss lukt också. Gick ut på min balkong och *my good* Hela vårt område låg under stark urinlukt. Det värsta jag nånsin känt. Vi diskuterade om vi skulle ringa nånstans ifall det var nått avlopp som frusit och brustit men tänkte som så att det borde ju vara fler som känner? Så det blev till att slå igen ventilerna här för lukten verkligen trängde in. Skumt!

Nu ska jag få till lite stämning här med lite ljus och mys sen blir det svenska filmen Bröllopsfotografen.