Fajten mot MR Whiplash!!

Så börjar kampen mot sig själv =)
Jag ska mentalt sätta igång och börja röra min felställda kropp sedan 14 år tillbaka. Ett icke viljestyrt nervsystem som tagit över och massa signaler i kroppen är helt galna efter olyckan.
Jag ska ta mig in i denna kropp och försöka börja röra på alla dessa muskler som varit cementerade så länge nu och som jag inte ens kan känna då det ligger som inpackade i en enda klump allihop. Jag har fått ett redskap, ett snöre elastiskt och ska med lätta övningar tycker man men som i praktiken för en helt fel inställd hjärna kommer bli ett jätte jobb. Jag ska räta ut min ryggrad, få tillbaka spejsen mellan mina komprimerade kotor och i slutänden får tillbaka mitt ordinarie rörelsemönster som jag hade när jag var frisk. Jag kan aldrig bli frisk igen av detta men jag kan slippa mycket lidande i form av värk och vidriga symtomer.

Så med enkla drag rörelser med detta band börjar nu mina "döda" muskler få liv vilket också kommer ge allehanda nya symtom givetvis. Förhoppningsvis inte av sjuklig art men det kommer bli tufft!
På en vecka har jag lyckats få ner spänningen från det övre nackkotorna och det första kotorna i bröstryggen ner till ungefär BH bandet. Där sitter det nu som ett vidrigt sjok. Men har blivit förvånadsvärt mjukare på axlarna där jag tidigare hade som stela gummisnoddar som stramade så man ville ta en sax och klippa däri nästan.

Mest förvånad är jag att det är så svårt med skallen att röra specifika muskler . Man vet hur men mitt mönster under så lång tid har kört in sig på annat och nu ska jag ändra det i min hjärna. Frustrerande till tusen att en sådan enkel grej som att dra skulderbladet innåt och nedåt är ett helt företag för jag har inte haft nån känsel där på 14 år. Så får verkligen tänka tänka och tänka för en sådan enkel sak. Det är att börja om på nytt. Som när man lärde sig gå och stå i princip. Men jag känner skillnad när jag hittar mina delar.

Idag gjorde jag en enda övning och blev så avslappnad att jag orkade inte hålla överkroppen uppe kändes det som. Slocknade i sängen helt ledlös och sov i över 3 timmar av en enda rörelse, facinerande. Sa som så till min dotter att är det så här alla friska har det så avslappnat i kroppen hur fasen orkar det stå och gå. Jag har inte varit avslappnade sedan januari 1997 *my good* Utan haft ett ständigt stress påslag i min kropp hela tiden likt en stålsköld.

Så detta kommer bli spännande hur det kommer gå. Men jag är fast besluten att vinna över min kropp nu. Jag orkar inte ha mer vidriga symtom och att min kropp ständigt spelar mig ett spratt och mina innre organ beter sig som det vill och jag inget kan göra än att "gilla läget" Näe! Detta ska gå!! Jag kan inte blir frisk aldrig nånsinn men jag kan ta över kontrollen på min kropp och bli mer rörlig vilket i sin tur ger mindre värk osv.

Så HEJ! MR Whiplash säger jag, nu jävlar ska du få för vad du gjort mig ;)

Träningen kommer bli livslång men vad gör det om jag blir av med massa otrevligheter? Nothing!! Jag har all tid i världen till att ta hand om mig så nu kör vi!!