En lagom argsinnt dag ;)

Suttit och funderat på T,s läkarbesök i går och det gör mig så ont att hon gång på gång ska behöva ta rent sagt SKIT! Bara för att hon är smal ser man blickarna, vad det antar. Att hon nu vid ett enda tillfälle råkat dricka några glas vin och i samma veva åkte på ett kraftigt sockerfall så ska det ältas varning varning för alkohol. Hon vet det! Hon är 20 år har druckit några få gånger i sitt liv och det blir värsta grejen av det. Vilka ungdomar dricker inte alkohol? Att det råkade sig så illa just denna gång är ju inte lika med att man super skallen av sig eller är alkolist.

Också detta att man som patient inte får säga nått. Man ska vara apatisk och inte veta något alls så läkaren får briljera. Helst ska man väl inte ens veta varför man tagit sig dit så det riktigt får undersöka, ta prover och vara det som står där med svaren lyckliga och framförallt duktiga. Varför är det sån prestige? Ska det vara så svårt att kommunicera, bolla med en läkare här? Jösses vi är väl människor av samma värde oavsett yrke. Kan ju knappast sjunka i rang som läkare om man bollar problemen med patienten? Snarare tvärtom kan ju jag tycka..patienten vet ju bäst hur den mår och man sjunker inte om man samarbetar med sin patient, man kanske hittar felet fortare så det inte blir sådant lidande.

När jag inte blev trodd för massa år sedan då jag inte kunde gå på mitt ben för det värkte så och läkaren sa att jag hade INGET fel! Specialisten jag kom till som läste fel namn och sjukhistoria och inte ens trodde när jag sa att jag är inte den personen du talar om *asgarv* Han gav sig inte och vidhöll att jag ljög. Vet väl förfasen vem jag är..det var helt absurt. Jag fick t.o.m visa leg.
Inte heller min jädra värk i nacken som totalt höll på att knäcka mig så hade jag inget fel heller???? Inte här i stan. Men när jag åker utanför detta landsting så fattade de direkt vad jag sa, att jag hade fruktansvärt ont! Å självklart var det fel..så pass att jag måste opereras. Men för prestigen så fick jag lida 4 år. Det är rent sagt för jävligt!

Nu är vi där igen. Min dotter får anfall av nått!!! VAD? och VARFÖR? Det räcker inte att få höra lev med detta. VAD ska hon leva med? Att läkaren anmärker på ord och måste påpeka det med råge. Vad är det för ett löjligt beteende? Vem vinner på det? Ja inte den sjuke iallafall.
Läser innantill att alla värden minsann är bra och därmed finns inget fel. Sekunderna senare säger läkaren att du har inte samma förutsättningar som andra i din ålder då dina depåer är tomma??? Var inte alla värden bra då som det sas ena sekunden? Vad snackar det om egentligen? Är depåerna tomma är det väl nått fel *skratt* Ibland undrar man VAD en del läkare verkligen kan? I ärlighetens namn blir man bara förvirrad av att gå till doktorn nu förtiden tycker jag.
Det är så snabba kast mellan allt
I dag bytte vi husläkare. Vi har fått nog nu. Den vi listades hos är aldrig där och kvar blir andra vi inte valt och definitivt inte vill gå hos.
Jag tar inte längre en läkare som ska sitta och vara dryg och inte går vidare med saker den själv inte kan utan lämnar det därhän bara istället för att remissa till det som kan.

I februari bad jag om remiss till Arbets och miljömedicin som KAN vad dålig inomhusmiljö kan göra med hälsan. Jag hade t.o.m ett mail från dem att det kunde ta emot mot remiss men likt förbannat remissade inte läkaren. I stället fick min dotter plågas med den ena efter den andre svåra allergireaktionen, slutligen 70 svåra allergireaktioner. Vräka i sig kortison för att få bukt på det och idag har detta kanske gjort att hon är allergisk mot sitt eget insulin i kroppen. Blir så ledsen, arg och vet inte vad!

Tog så ut journaler från besök vis sjukhuset och läser så ögonen håller på att ploppa ur skallen. Inte mycket sanning i dessa journaler utan rena påhitt! Otroligt korkat skrivet och inte sanningsenligt alls. Inte heller finns viktiga saker med som hänt och som kan vara viktiga saker i en utredning. Varför?
Sista besök vid inläggning läggs vikten på helt patetiska saker och det symtom som var stod det inget alls om. Symtom som det själva var förbryllade av. På AVA frågade man om epilepsi pga nervryckningarna men inget om detta fanns med i journalen, varför? Är väl skitviktigt att nervryckningar, kramper och synnedsättning är med kan ju jag tycka. Näe man blir bara matt!

När man sedan kommer till en annan läkare och beskriver händelseförlopp så tittar det konstigt för det står helt annat i journalen.

Så nått jag lärt mig är att efter varje besök dra ut kopia på vad som skrivits..många gånger är det helt annat och det är inte okej!

Man blir förbannad att det ska vara så svårt att få hjälp i vården idag. Att man ska behöva älta runt i åratal innan man får veta vad som är fel. Tack o lov att man haft icke dödliga diagnoser hittills säger ju jag.

Nu har jag mailat 2 ställen för att få detta utrett vad som händer med min dotter och varför. Men till detta sjukhus kan man ju inte gå. Sist jag var på ortopeden sas det att min smärta i knät satt i huvudet som ett trauma?? VA?? Trots att röntgen visar FETA arthroser rent sagt som läkaren själv ställt till i mitt knä när han tog bort brosket istället för menisk skadan.*suck* Då sitter det i huvudet va? Man vet inte om man ska skratta eller gråta.

Ja ja nu har jag vräkt ur mig ytterligare lite dynga här i min blogg , lite att tömma ryggsäcken så man orkar gå vidare. Det är bra att skriva av sig ;)

Så får vi se vad morgondagen har att ge? Då är det hudkliniken för T,s del efter det ärr el doktore skapade vid en enkel operation som ser ut som vet inte vad Hmm!