Nu har jag varit ute och borstat av min bil och skrapat lite. Inte kul då det bokstavligen toksnöar och är -13 grader Brrr! Ska iväg i morgonbitti med en väninna som fått sin första tid på smärtkliniken och känner sig lite utlämnad så där. Förstår det helt och fullt! Idag ska man gärna ha ett "vittne" som jag brukar säga med sig. Det är ofta man blir riktigt illa bemött och kränkt som smärtpatient och med en anhörig med sig brukar samtalen bli lite trevligare faktiskt.
Jag har själv varit där och sista gången hade jag med mig en väninna faktiskt. Man orkar bara inte ta skit alltför många gånger. Så självklart åker jag med henne. Har själv entrat denna klinik vid flera tillfällen så jag känner mig hemma.
Är man dessutom ensamstående så är det inte alltid ens barn vill eller att man själv ens vill dra in sin enda anhörige om det är ett barn direkt. Tyckte inte min dotter på den tiden det begav sig på Smärtkliniken skulle behöva sitta och höra hur tufft jag hade det. En sak om det är vuxna men inte barn.
Så jag hoppas att hon slipper träffa nån av det som jag hade för det var inte så värst trevliga tycker jag. När det endast sitter och gottar sig i händelser som inte har ett dugg med att göra med själva skadorna eller sjukdomen. Dessutom saker man redan en gång i livet har bearbetat är helt nonsens att ta upp en gång till! För en smärtpatient som är som mig skadad av en olycka är det här, nu och framåt tycker ju jag. Varför älta det gamla??? Det är ju att hitta en väg fram i livet där man kan lära sig leva med den smärta man fått på ett bra sätt. Det som personligen hjälpt mig bäst under alla dessa år (14) är KBT..att gå in i sina tankar känna dem, vinkla dem och vara i nuet när det är som tuffast. Jag gick en KBT variant snäppet efter KBT tidigare i våras och det hjälpte mig enormt att handskas med det jävulska smärtorna när det kom. Det smärtor som jag mest fruktade lärde jag mig ta hand om och bemästra så det inte styrde mig och det var verkligen facinerande. Genom tanken kunde jag vända rädslan för smärtan så den inte tog greppet om mig. Och det funkar kanon!!!
Så vi får se i morgon hur det går.
Nu är det duschen och sängen som väntar om jag ska lyckas komma upp klockan 7, 2 dagar i rad.
I morse var jag inte människa fören vid 11.
Så natti natt!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar