Veckan som kommer kommer bli tuff. Återigen ska provtagningar göras. Jag blir alldeles matt och ställer mig bara frågan varför? Varför ska vi råka hamna i alla lägenheter som det är nått galet i ? visserligen kan vi inte säga varken bu eller bä än förens vi har fakta men kvarstår att dotra min mår bra när hon sover borta. Inte en enda allergichock. Och jag mår bättre om jag åker hemifrån ett par timmar men väl hemma sätter halsen igång, rösten försvinner, jag får attacker av dess like med snuva och mitt öga har sedan vi flyttat in här varit rött och irriterat.
Känsliga eller ej? Visst blir man känslig av att bo i flera år i så mycket mögel och bakterier som vi gjorde. Men det är ju knappast vårat fel? Vem som helst som bott där skulle förr eller senare bli lika sjuka. Så på tisdag morgon måste jag utrymma min lägenhet fram till onsdag kväll *suck* Det är jobbigt då jag inte är frisk. Är inte bara att slänga sig på en madrass nånstans med min rygg. Så jag fasar för det. Känns som det aldrig blir lugn och ro! Om det sen visar nått så innebär det en process..blir det saneringar igen och man ska må skit och massa byggjobbare hit och dit. Vet ju vilket helvete detta är. Jag som dessutom går hemma det är fruktansvärt! Men vi ska inte ta nått i förskott än.
Men denna vecka som kommer blev lite ihop körd. I morgon ska jag på lungröntgen vilket jag fasar för. Tisdag-onsdag får jag inte beträda min lägenhet, onsdag ska min gumsa in på röntgen av tarmen vilket jag givetvis följer med på, torsdag ska jag på en elevvårdskonferens med min väninna och hennes dotter som stöd och fredag hoppas jag blir lugn. Att ha så här mycket saker gör att min kropp orkar inte. För den friske låter det säkert jätte löjligt men det bryr jag mig inte i. Jag känner min kropp och det är huvudsaken.
Så låt denna vecka gå jätte fort.
Så får ladda nu dessa två dagar så man orkar med allt =)
nu blir det korvstroganoff med potatis sedan lite små pyssel här. Blev ju så fint med mitt nya bord som reste hela 100 mil i buss ner hit i fredags från Arjeplog. Tänk detta bord som jag i över 10 år gått och suktat efter men inte haft råd till. Så har min väninna köpt nytt och är på väg att göra sig av med det fick jag reda på när vi satt och pratade i luren.
Å innan jag än hann tänka så var bordet på väg ner genom landet till mig. Är så glad för det blev så fint!

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar