Men som helt ensamstående mamma som jag varit i alla år utan just någon avslastning som det normalt sett ska vara om man har en far till barnet så har jag många gånger drömt om egen tiden just. För EGEN tid det får man inte som helt ensam förälder så är det bara. Nu när jag har fått den blir jag istället apatiskt trött och vet inte HUR jag ska orka ta mig tiden att faktiskt göra allt det jag inte gjort under alla dessa år och som jag nu har all tid till. Märklig känsla är det. Eller så är det bara så att när man inte har det saknar man det och när man väl får det är det inte lika värt att göra det.Skum känsla =)
Sovrummet gapar nu tomt och det ekar här hemma och det är alldeles alldeles tyst. Gillar det inte! Men jag vet ju att jag måste gilla läget för det är i sin gång helt enkelt. Har gråtit några skvättar för det känns lite bättre då och jag saknar min lilla skrutt eller stora skrutt så det gör faktiskt ont, det erkänner jag. Trodde från början att det skulle gå lättare då hon varit ganska mycket borta under en tid nu men det kommer liksom över mig att nu är det för gott kanske och de är en sorgelig känsla men fullt normal för ALLA som är föräldrar tror jag.
Livet har sina faser så är det ju vissa är roliga andra mindre roliga och man ska igenom dem
Så gjorde min egen mammma med när jag for också, grät så det stod härliga till när det blev som definitivt. Men jag tror någonstans att det känns lite lite mer då jag varit helt ensam och vi har haft det så tufft mellan varven och kämpat för så mycket hon och jag tillsammans.
Det vi gått igenom är saker det flesta inte går igenom under en livstid och det gör ju att man blir mer sammansvetsad på ett annat sätt mot vad jag hade det när jag var ung. Min mamma hade ju iallafall min pappa och luta sig på när tystheten infann sig. Ja ja jag får väl ha radion gå på dagarna i ända ;) Det lägger sig säkert när man blir van. Halva livet har ju jag och T bott tillsammans så det vore ju konstigt om man inte kände något.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att hon kommer trivas, ha det gott, vara lycklig och allt det där. Jag hoppas att hon slipper fajtas mer för precis allt. Hon har verkligen fått ta så det blir över . Men jag vet och jag hoppas att allt detta istället gjort henne till en stark person..ofta är det ju så att motgång föder framgång i slutänden. Så kan nog jag summerar det i allafall. Allt ont skit har faktiskt nått gott med sig och framförallt har man lärt sig att inget är förgivet, inget av betydelse är egentligen gratis..är det gratis är det inte på riktigt men genom att jobba lite för det blir det mer äkta om jag säger det så. jösses jag har tagit skit genom åren i min kamp, jag har varit livrädd, förbannad men aldrig givit upp det jag trott på och jag har vunnit det..det är en styrka i slutänden som kan försätta berg.
Nu när jag har min "egentid" funderar jag starkt på att kanske jobba lite ideelt för just det frågorna jag kämpat så för i 20 år..detta med allergi, den allergiskes rättigheter men framför allt att det också är ett sjudundrande handikapp som måste tas på allvar av omgivningen och att det inte bara fnyser åt det för att på utsidan ser alla dessa så friska ut. Ja nog kan man aktivera sig om man vill =)
Var över i all hast med lite mattor jag tvättat åt dem i kväll och det hade fått så mysigt med det lilla det hade. Tycker det är fantastiska som får till det för ingen av dem hade så mycket möbler direkt i början. Önskar jag var rikare och kunde hjälpa men jag har ju knappt själv så det går runt. Men det är inte av det materiella man bygger lyckan, Oh nej! Lycka finns i själen, i omtanken och det man ger till den man tycker om. Visst en gnutta rikedom gör ju vardagen kanske lite lättare ibland men jag tror att lyckan sitter djupare än i en pappers sedel.
Så all lycka önskar jag dessa två ungdomar till att bygga sitt eget lilla bo.
Saknar i massor men jag vänjer mig såklart =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar