onsdag 9 mars 2011

En gnutta energi till att bli upprörd igen

Att vara sjukpensionär är ingen hit vill jag säga. Det bortglömda folket som inte har rätten att leva eller att ens unna sig lite roligheter. Som att bli sjuk eller skadad är nått man väljer? Jo då ska man bli ytterligare straffad med att inte kunna få ett liv på alla plan. Lönen man får som sjuk är inte human. Man får då inte ha telefon, bredband, TV mm för det har man inte råd med. Inte heller kan man ens tänka sig ta en fika en gång om året för då måste man prioritera maten typ. Kläder det ska vi inte ens tala om för det är second hand som gäller.
Man blir världsmästare på att vända på en 20 kronors sedel 77 ggr för att den ska räcka. till detta tillkommer mediciner, läkarvård och behandlingar som man också får prioritera och bara gå när man blir akut sjuk. Med andra ord ett skit liv. Så är det.

I går kväll efter att ha inväntat energin så blev jag riktigt arger =) På detta att jag ska bekosta ortoser, skor och hjälpmedel ur egen plånbok när det är sjukvården som tillfogat mig skada. Jag kan heller inte dra av dessa utgifter i en handikapp ersättning då det inte gills om jag inte har remiss. Moment 22! Jag ska inte ha rätten att ha ett drägligt liv förrän jag blir 72 år? Då kan man operera mig *skratt* Tills dess då? Vad ska jag göra? Sitta och glo ut genom fönstret i 25 år till? Jag betalar skatt i dettaland och ska ha rätten om någon i vården förstör mig att på bästa möjliga sätt få en bra tillvaro. Så i går kväll gick ett mail till en instans om detta. Jag köper inte att jag inte ska få rätten att på bästa möjliga sätt kunna gå efter det det åsamkat mig!
Ja jag låter säkerligen som en surtant i friskas ögon..men efter 14 år i vårdens ekorrhjul kan jag lova att jag hört och sett en hel del som inte är acceptabelt. Långt därifrån. Till slut blir man riktigt förbannad och kan inte hålla tyst. Å varför skulle man det?

Vem som helst som hamnar i moment 22 skulle göra desamma kan jag säga. Man står sig själv närmast och vore väl helt puckad om man inte sa ifrån?

Så vi får se vad som händer nu =)

Nu ska jag maila försäkringsbolaget som OMGÅENDE den 21 mars skulle höra av sig gällande våra skador efter att ha bott i "sjukahus" i flera år. Jag vet inte hur omgående för andra människor är men för mig är det 2-3 dagar. Nu är vi snart uppe i 3 veckor igen och sammanlagt har jag inte hört ett ord sedan november *skratt* I januari ringde jag och fick höra att det varit en brand som prioriterats???? Min första tanke var ...har det bara en enda handläggare då??? Å jag skiter i om 100 familjer förlorat sina ägodelar..jag är också en kund i bolaget och har förlorat mina ägodelar pga mögel, fukt och bakterier. Varför ska jag sättas åt sidan? Ett stort bolag kan ju inte ha en enda människa som arbetar med alla fall? Jag betalar också för att vara försäkrad! Men åter är vi där med denna nonchalans.

Enligt konsumentombudsmannen tror jag det var ska man skyndsamt få fram ett svar när man rapporterar in skador..skyndsamt är inte över 4 månaders tysthet! Inte heller skylla på att bolaget har andra skador =)

Ja livet är underbart =) Ett konstant fajtandes överallt.

Inga kommentarer: