Så ledsen

I kväll blev det en sådan där hemskt tung kväll. Ja jag är funtad så att jag måste gråta ibland över saker. Man måste liksom tömma ur sig på saker man går och bär inom sig för att ta nya tag. Saker som hänt, saker man inte kan råda över mm. Får man gråta så lättar det lite allt det tunga. Det finns saker jag inte kan råda över och det gör mig så ledsen. Så vansinnigt ledsen! Å i kväll bara brast det igen. Hur allt blivit??????? Men jag vet i morgon är det en annan dag igen och man får kämpa på. Det är bara det att jag kämpat så länge med så mycket att jag har svårt att hitta tillbaka, det bara känns så. Jag är inte den glada tjej jag var förr.

Det här, allt som blivit var inte det jag ville. Jag som alltid önskat att flytta hemmåt igen och nu känns det mest som ett fängelse. Jag hittar inte hemkänslan på något konstigt vis. Kanske har det varit för många flyttar? För mycket elände? För mycket av allt rätt och slätt så man till slut bara känner sig tom. Jag kan tänka ibland att ska jag bo här nu, är det detta jag vill och samma svar kommer att näe! Det här var inte det jag ville.

Pratade med mamma min i kväll och berättade lite att jag trivs inte till 100%. Jag känner mig inte glad längre. Så mycket tråkigheter står denna stad för att jag vet faktiskt inte om jag vill bo kvar här? Hon förstod mig för första gången och sa faktiskt att är det bort du vill så gör det, flytta. Det finns ingenting i denna stad som ger mig något annat än tråkiga minnen, en enda lång kamp och det är inte det tråkiga minnena jag vill leva i. Samtidigt får jag sådant dåligt samvete att bara flytta härifrån då jag vet att mina föräldrar skulle bli mycket ledsna för det har bara mig. Dotra är ju inte hem till dem alls längre och jag tycker så synd om dem för jag vet att mamma gråter ofta då hon över hela sitt hjärta älskar min dotter...men jag vet inte längre vad det är som händer????? Jag vet bara att jag kommer ruttna här om jag stannar, så känns det faktiskt just nu.

Jag måste för en enda gång tänka på mig själv vilket jag inte gjort på massa massa år. Jag har fajtats mot allt och alla för rättigheter som handikappad, allergierna och rätten att bo i ett friskt hus...det har tagit ÅR av mitt liv allt detta å så mycket krafter.
Ja jag vet faktiskt inte hur jag ska göra..mer än att så här vill jag inte ha det!
Min dotter är bokstavligen "hemlös" hon har inte fast adress efter denna helvetes flytt men självklart bor hon nånstans men inte ett eget om man säger så. Hon blir sjuk av att komma hem här och det är bara för överjävligt hur allt blev. Hon mår inte bra, ingen mår bra och jag som alltid är den som fixat allt kan inte denna gång göra det. Jag är i en återvänds gränd med hela skiten.

En man från en myndighet som var här i förra veckan sa till mig att gå till pressen men jag vet inte ens om jag orkar det igen? All kraft är bara borta, jag måste hitta den igen.

Idag när jag var i väg ville jag så gärna köpa nått fint till min dotter man sedan jul har vi levt som fattiga kyrkråttor. Men jag hittade ett litet rosa gosedjur..det är inte summan på kvittot av de man köper utan grejen att man ger för hon är mitt lilla gosedjur om än hon fyller 21 nästa månad. Det kommer hon alltid vara. Men hur allt blev efter att vi flyttade hit det kan jag inte acceptera och måste hitta vägen till ron nånstans.

Ja det blev ett depp inlägg men jag är ärligt talat så jädra ledsen för så mycket att jag måste bara sätta det på pränt så jag slipper bära det inom mig.

Men i morgon är en annan dag förhoppningsvis lite bättre ett tag till.

Det är hit jag mest av allt vill! Men jag ska våga med alldeles ensam denna gång, hur gör man sådant. Det var 20 år sedan jag var ensam, jag har glömt?








Tänk när man var så här liten och hade hela livet framför sig. Helt bekymmersfri. Tror jag var runt 2 här ja jösses så mycket eländen som hänt sedan dess. Näe måste ta mig i kragen och hopp i sängen. Saknar min lilla skrutta extra mycket i kväll ♥ ♥ ♥