Jag sitter här och läser, läser och läser. Eftersom man uppenbarligen inte får någon hjälp alls som anhörig till en som precis blivit ung vuxen i denna stad och drabbats av psykisk ohälsa så får man ta saken i egna händer verkar det som. Man får googla!!! Man får vara tacksam att man har en fungerande dator så man kan googla sig fram till det som mänskligheten enkelt skulle bara kunna förklara, det som arbetar med detta typ.
Flashback forum, toppen säger jag där det sitter helt vanliga människor. Utan titlar och makt prestig. Vanliga hederliga människor med det sunda förnuftet. Det som inte behöver stå där med sin lilla bricka och tro sig vara nått förmer. Jag är bara så trött på sån skit efter 14 år själv som sjuk.
Jag ringer en dag till psykiatrin då jag känner att jag behöver stöd. Jag är gråtfärdig i luren och får endast höra en kall och sur ton att jag har inga rättigheter då mitt barn nu är vuxen. Jag blev förbannad och sa som så att jag försörjer fram till 21 då ska jag också ha en rättighet. Men se där gick jag bet. Jag ringde socialen och där får man inte heller veta NÅTT och jag har ringt anhörigcentrum och lämnat mitt nummer men inte heller det har ringt tillbaka. Det är staden XXXXXX i ett nötskal!
Att ens unga vuxna "barn" får diagnoser och det precis är fyllda vuxen..då har man inget som förälder att ha att göra med. Det är märkligt tycker jag. Som att min vuxna ungdom inte är mitt längre för det har blivit ett år äldre? Det är en högst märklig syn. Alltså slutar föräldraskapet vid 20??? Då är jag inte mamma längre eller? Jag som mamma får inte prata med nån. Men jag ska ändå på ett hörn finnas där när kaoset utbryter och vara stöttande. HUR? Ska jag som inte heller vet, förstår kunna hjälpa?? HUR? Jag ska finnas där i dalarna dag som natt men jag har ingen rätt att få hjälp att förstå och veta för att själv orka??? Vad är det för ett löjligt land vi lever i? Jag har varit mamma i 20 år, vårdat och försörjt mitt barn men hoppsan så fyller det "vuxen" Då är jag INGEN med noll rätt till nått gällande mitt eget kött och blod. Det är absurt!
Ja vad ska jag göra då? Dra dit pepparn växer och bara se på? Se på när man öser på med mediciner som gör vad? Jo det stänger av hjärnan och man blir loj och orkar knappt fungera. Är det att jobba på att komma nån vart? Det botar inte för fem öre utan stänger ner människans ork att ens bry sig hur dåligt den mår. Hur i den dimman ska man ta åt sig rätta hjälpen då? Jag har själv gått KBT för mina smärtor och dess konsekvenser. Nått jag lärde mig under det halvåret var att, hänga med i denna KBT måste jag vara klar i skallen. Om jag inte var klar i mitt huvud kunde jag inte gå in i mina tankar kring vad jag mådde dåligt av och på ett korrekt vis känna, uppleva, vrida och vända. Hur skulle jag kunna det om jag var halvt nerdrogad och bara ville sova? Dessutom diverse andra biverkningar som dessa tabletter det så kallade "lyckopillren" ger.
Kan man verkligen mitt i en upptrappning då man blir ännu mer sjuk tillgodogöra sig KBT eller nån hjälp över huvudtaget då man har jämt skägg att vara mitt i och överleva dagarna?
När man dessutom ska äta lugnande under dygnets vakna timmar som gör att man somnar på 10 minuter? Är man då tillgänglig för KBT och hjälpen? Jag säger NEJ på den frågan men jag är ny i detta spel och vet ingenting om psykiska sjukdomar. Jag kanske hetsar upp mig? Men jag ser ju och hör det jag ser!! Inte heller får jag reda på nått av någon. Jag har helt enkelt ingen rätt att få veta om mitt eget så kallade "vuxna" barn då???
Detta förgör oss anhöriga att inget få veta. När , var och hur vi ska förhålla oss till detta. Det kanske är det som är mörkertalet i psykisk ohälsa i välfärds Sverige. När en i familjen blir sjuk så ska gudarna veta att får inte anhöriga hjälpe till hjälp i detta blir det också sjuka och sen är ekorrhjulet i gång. Så frågar sig makthavarna och undrar.....varför har vi så högt sjuktal i vårt land TYP! Ja inte vet jag men just nu känns det bara som det.
Är det så svårt att samarbeta? Att ge mänsklighet när kaos utbryter? Att vara empatisk eller rätt och slätt bara en vanlig jädra människa med sunt bonn förnuft?
Jag har fått tillbaka min magkatarr på köpet, jag är helt orkeslös i allt detta. Förtvivlad, ledsen och givetvis blir man också ARG! ARG på ett sådant trångsynt system vi har..är det inte barnkonventionen är det nån annan regel..som förälder vad är man mitt upp i livets kaos då?
INGET?
Ja man blir förvirrad, förvirrad till tusen när ens kära blir sjuka och man har tusen frågor . Men det är helt uppenbart att man får leta svaren på annat håll.
Jag kör googel nu då =( Det kanske borde stänga ner alla inrättningar så kan folk googla sig fram till hjälpen i stället. Tänk vad vi skulle spara massa löner för det som ändå inget gör "ironi" Googla är ju gratis förutom en internet uppkoppling då men vad är det=)
Blir bara så arg när inget fungerar som det ska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar