Bilen gick som en klocka, nacken höll sig lugn, vädret med 29.5 grader ända fram till 18.30 och med glatt sällskap av lilla mamma blev det en bra dag.
MRT.n gick smidigt med 4 tagningar a 3.5 minuter vardera och den öppna kameran så man slipper denna hemska klaustrofobi känslan som tunneln ger. Ja jag skulle kunna åka till Skåne om så var bara jag slipper den gamla kameran. Så jag överlevde *fniss*
Så nöjd och glader!!
Hemfärd igen vid halv 5 tiden i rusningstid genom huvudstaden..men det var ovanligt lugnt med bilar och det säkert pga semestrar. Så det flöt på utan större hinder även det.
Vi stannade till vid Arlanda stad för jag skulle köpa lite doft kakor
Dessa sprider en himmelskt doft när man vill ha det lite fräscht t.e.x efter man stekt eller nått annat som luktar illa. Å just denna lukt är mums =)
Så i med den i toppen av denna och ett värmeljus under som luckrar upp kakan sen har man en ljuvligt lukt efter ett litet tag. Som situationen råder med nu att man inte kunnat öppna altanen på över 2 månader så blir det lätt en sunkig lukt här inne. då är dessa kanon!
Efter lite shopping på Eurostop så tog vi oss till driven på MC Donalds och mummsade i oss varsin hamburgare med pommes och det var välbehövligt efter en hel dag i värmen utan mat.
Så vi var "in heaven"
Men min magkänsla kände på sig =( Och väl hemma ringer telefonen och min dotter mår åter jätte mycket sämre. Svåra tvångstankar och ångest. Man tror varje gång det går ett tag att NU, nu är det på tillbaka gång men icke då.Det slår till med enorma krafter. Jag blir fruktansvärt ledsen, arg och frustrerad över allt detta. Jag tycker hon borde få ha det bra nu efter allt hon/vi gått igenom i alla år. Men någon annan vill annorlunda tydligen.
Jag har också jätte svårt att hantera detta då jag tycker hon ska komma hem igen för att hitta lugnet så hon pallar med denna tuffa tid som kommer med KBT osv..men så tycker inte hon. Ärligt talat är jag livrädd men samtidigt blir jag arg för hon ser på denna sak på ett vis och jag på ett helt annat vis. Hon är 21 och jag 48. Mina erfarenheter säger mig en sak men iom att hon är vuxen nu så är mina värderingar eller ord lika med vad katten skiter. Jag blir galen när jag inte når fram. Jag vill bara hennes allra allra bästa vilket jag inte ser att hon har just nu och där står vi.
Samtidigt är jag helt utmattad efter alla år med eländen och jag känner att min gräns är kommen nu. Jag har inte mer, jag är tom, blank och gud vet allt. Men jag lider alla helvetes kval i detta och hon lika så givetvis.
Jag är på gränsen till NOG och hon är min dotter oavsett hon är ung vuxen, mormor eller farfars far och farao ta den som säger nått annat just nu.
Det finns endast 2 vägar att gå. Upp eller ner just nu ser jag henne bara mer och mer ner och med viljan att gå upp i vissa lägen. Det gör mig skogsarg den situation som nu råder och galet ledsen. Åter är det tiden det handlar om och det är nått jag har väldigt lite vara av just nu, just TID!! Som jag har väntat, väntat med precis allt det sista 10 åren. Jösses vi har inte gjort annat än att vänta på allt.
Ja jag skriver inte allt jag ser, vet osv..då det lätt kommer i fel ögon men en sak är säker att jag är arg över en del saker, heligt till och med!!
Men med det avslutar jag denna natt..i morgon är det snusa kudde till jag vaknar.
Natti natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar