Så skönt det var idag att äntligen få träffa på en lugn människa i vården där man slapp känna sig orolig och känna pulsen höjas. En jätte lugn sköterska tog hand om mig i morse. Jag har ju alltid så fort jag sätter min fot inom vårdens dörrar haft högt blodtryck och hög puls. Jag vet att det beror på allt tråkigt man fått genomlida i alla år men endel säger att dessa värden inte ska påverkas så..men jag vet hur jag fungerar.
Sedan jag skadade mig i min nacke har jag fått ett sådant stört nervsystem att bara någon säger att den ska ta i min nacke så triggar det igång enorma minnen av vad som hänt tidigare. Lika gäller att när ett blodtryck ska tas så åker mitt upp i skyarna.
Kroppen fungerar så efter allt man varit med om..så är det för mig i allafall.
1999 blev jag halv sides förlamad från hjässan ner i nyckelbenet av att en sjukgymnast lätt höll sin hand mot mitt huvud och jag skulle trycka lätt lätt mot den. Det bokstavligen small till i mitt huvude likte ett pistolskott från insidan av min hjärna. En varm soppa kändes det som rann ner i halva mitt ansikte innanför huden ner i halsen och sedan kände jag ingenting på den sidan. Mitt öga gick inte att röra min mun hängde och jag kunde inte svälja med hela halsen. Jag trodde att jag fått en stroke men det sa att detta var Whiplash. Med lite ironi till alla tvivlare på denna skada , denna skada som inte finns enligt vissa idag. Jag kan lova att den finns i allra högsta grad! Och det minsta den gör är att värka..vart enda organ i kroppen är påverkat på något vis vid olika tillfällen. Så jag säger som så till det som tvivlar, säg inte emot innan ni gått i en whiplashskadads skor. Då först kan man diskutera om det finns eller inte!!!
Detta hände tack o lov när jag låg inlagd på ett rehab hem med specialister på just whiplash, Alfta rehab center i Alfta. Självaste DR.Jern Hamberg som grundade detta ställe en gång i tiden och som själv drabbats av denna hemska skada inte bara en gång utan 2. Flygolycka och cykel olycka som mig. Om sig byggde han upp ett pproffesioneltt rehab ryg/nack skadade som jag fick privilegiet att vara på i 1.5 månader. Utan Alfta har jag aldrig varit där ja gär idag kan jag säga.
Alfta räddade mitt liv!
För gud vet hur det gått om detta varit här hemma i Uppsala jag hade fått min rehab? Jag var den tredje patienten den veckan där som drabbades av förlamning. Så det blev dagar med soppa och saft i sugrör och försöka få ner detta i halva halsen utan att sätta allt i vrångstrupen då man ingen känsel hade.
Det är bara en del av det som gjort mig vettskrämd i vården. Jag har opererats utan minsta bedövning och blivit kallad sjåpe när skalpellen disekerade sig igenom huden i en smärta som INTE går att ens beskriva om man inte upplevt den. Sedan klipptes och skars en bit bort utan bedövning och slutligen sydde läkaren utan bedövning. Den smärtan det var nära döden upplevelse kan jag säga, tvi vale!
Jag blev sydd som 3 åring utan bedövning med 5 sköterskor som höll fast mig på britsen med våld och hotade att mina föräldrar skulle få åka om jag inte slutade skrika. Det var mitt första möte med vården. En stor arg läkare lutande över mitt ansikte som sydde med denna nål jag tydligt såg varje stygn.
Min "sudden deafness" som kom från en klarblå himmel när jag var 27. Rasade ihop och blev förlamad i halva sidan från huvudet ner. Också en känsla av att nått varmt rann innanför huden hela vägen. Min lilla tjej var 9 månader och jag kunde inte röra ett finger för att ta mig upp från golvet till henne. Jag förlorade hörseln i ett nafs och blev helt döv på en sekund. Det enda jag kunde var att bara ligga där..ser min dotter gallskrika fast jag inte hörde ett ljud av det och heller inte kunde resa mig. Min balansnerv hade fått ett brott på sig och jag hade ingen balans alls. Det var skräck! På en sekund var livet ett kaos och jag var inte ens förmögen att resa mig upp från golvet. Efter som jag valsade runt i vården i 6 veckor döv och utan balans och ingen trodde på mig så kan det har varit en propp sade det när jag äntligen blev trodd av en läkare efter 6 veckor och det misstänkte även en tumör på hjärnstammen vilket var vanligt just när man drabbas av detta sade det då. Det allra flesta hade det men jag var fri..men pga feldiagnoser i 6 veckor så kunde man inte hitta orsaken till varför jag drabbades.
Ja det finns hur mycket som helst jag varit med om och det sitter i cellminnet. När jag går innanför en sjukhus dörr idag så sätter mitt icke styrda nervsystem igång på full trigg och det blir massa fel på prover odylikt. Jag är livrädd idag. Dels att inte bli trodd på och at tman förbiser saker som kan vara allvarliga. Det är ju den erfarenheten jag har. Jag är nästan döv i dag på ena örat tack vare klåpare och det är inte konstigt man får ett högt blodtryck!
Men idag blev jag lugnt bemött och framförallt accepterad att det tar tid att varva ner stressen för mig. Att känna tillit! Så jag fick ligga och sova lite innan proverna vilket visade på att jag har toppen värden, både blodtryck och puls och inte alls nått stressat hjärta bara man får ta det i lugn takt.
Det erfarenheter man har vet ju inte alla om men det bord elyssna när man berättar och inte bara hasta fram massa prover för att det ska tas så fort som möjligt.
Så jag är super glad! Det finns guldkorn i vården men det är få =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar