Så har även denna dag passerat. Det vart lite mycket med allt idag. Började dagen med att snickra ihop IKEA,s badrumsskåp med en enorm påse skruv, plugg och annat joks som det alltid är. Det är dessa påsar man verkligen blir nervklen av när man får upp paketen därifrån. Men det gick i en sjudundrandes fart. Sen skulle då skåpet på nästan 2 meter lyftas in i badrummet *suck* Med min kropp vilket är lika med vet inte vad *fniss* 3 kotor brakade fast och en mega sträckning utmed hela ryggraden från axeln ner i midjan...skam den som ger sig. Så nu gör det skit ont av att bara andas och hela nacken har låst sig fast med. MEN! Skåpet står där det ska och det blev jätte fint. Kostar det så smakar det typ *fniss*
På det ringde mitt lilla hjärta och skulle komma förbi och det gillas alltid =) Så hon fick lite mat i magen med innan jag skulle i väg på första styrelse mötet i höst i Astma och allergi föreningen. Innan hann jag faktiskt in på Bauhaus för att köpa mig en ny toalettsits som jag borde gjort för länge sedan. Den äckliga som satt här efter förra hyresgästen som jag fick dränka i klorin och sprit för så äcklig var den då när vi flyttade in hua!! Men nu sitter det en FIN NY träsist i körsbärs färg där. Grymt fint blev det. For runt med mitt ben haltande runt där och en krycka i ena handen ifall att det skulle haka sig fast igen. Man är ju inte klok men å andra sidan är ju inte dagarna förgivna längre med alla smärtor..så är man väl ute och i upprätt ställning så är det bäst att passa på . I morgon kan det vara en dag man inte kommer ur sängen knappt så.
Men med hem kom också en burk målarfärg, tänka sig =) Det var inte i går jag målade. Så nu ska trämöblerna i sovrummet bli vita och fina. Hade tänkt redan i kväll min dumma åsna men insåg väl hemkommen vid 21 tiden att näe! Min rygg klarar inte mer jag kan ju inte ens vrida huvudet i sidled och än mindra böja min rygg eller mitt ben efter denna dag. Jag har faktiskt all tid i världen att måla....tänka sig att dessa ord fick jag till mig 2001 på sjukhuset av min läkare och sjukgymnast och nu 10 år senare har det sjunkit in "lite" *fniss* Det blir istället filmen "Hur många lingon finns det i världen" strax. Betydligt mycket snällare mot kroppen tror jag.
Var hem en sväng till mammsen med efter styrelsemötet då jag köpt hem lite medicin för hon mår inte så bra lilla mamma. Satt på sängkanten medan hon grät av förtvivlan. Det är inte ofta jag sett min mamma gråta under mina 48 år men jag är allvarligt orolig för henne då hon tappat gnistan lite. Så mycket saker har hänt och händer och det är ju faktiskt så att mycket klarar man men man klarar inte hur mycket som helst. Alla har vi en gräns. Även jag har en gräns som många redan för 10 år sedan sa till mig att jag snart inte skulle klara mer. Ja jag pallade 10 år till efter det *skratt* Men i ärlighetens namn börjar jag känna mig en aning sliten till kropp och själ. Det har gått stick i stäv hela tiden med massor av saker och man har fixat , donat och fått till det. Nu känns det mest som att jag bara vill bort från det mesta..långt bort där inget mer händer bara. Där det är lugn och ro. Tror min gräns faktiskt är nådd och bör nog ta till mig orden för 10 år sedan nu och ta hand om mig själv.
Inom snar framtid beroende på vad läkaren på måndag och min sjukgymnast i nästa vecka säger om min kropp så drar jag iväg från allt en tid. Vi pratade en vän och jag i går om att åka vinterhalvåret, hyra ut lägenheten för det gör hon varje vinter. Å tänk det kan ju jag med, Thailand, sandstränder, billigt, sol och värme. Hmmm! Kan erkänna jag blev riktigt lockad. Bortkopplad och vila kropp och själ. Så får vi se vart det bär hän. Hon har ju huset där så leva ska jag ju göra även här och där är allt mycket billigare.
Jag fick mig nämligen en rejäl tankeställare i dag då jag fick veta efter ett samtal att en person jag tyckte mycket mycket om då jag var runt 25 år blivit svårt sjuk i ALS. Och ALS vet ju alla vart det bär hän, en fruktansvärd sjukdom. Den personen hade då på den tiden ett tufft liv pga olika omständigheter och det gör bara så ont att få reda på detta i dag att livet för denne inte blev mycket bättre heller då det borde ha blivit det. Att livet är inte förgivet, det är inte livslångt utan det kan vara alldeles för kort för att missbruka. att inte ta vara på och ge sig själv det bästa möjliga. För rent krasst vet man inte hur långt tid man fått och jag tänker inte slösa det jag har framför mig med skit, dåliga val, människor som tar energi och massa annat. Varför skulle man? Näe man ska vara rädd om sitt liv för man har bara 1 och det går farao inte i repris! Så det är med stor sorg jag känner för denna person STOR!!!!
Med det slutar jag för idag i min kära blogg och ska kika på filmen innan jag somnar.
Natti natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar