Det har varit en hysteriskt stressig dag och med gårdagens utflykt var benen inte i form att överhuvudtaget gå på i morse när jag vaknade. Tror jag fått sådan där benhinneinflammation som förra sommaren men i båda och i hela benen. Musklerna är så krampade från höfterna ner till fotsulorna att det är rent sagt sjukt. Känns som jag håller på att få en sjudundrande influensa. Båda handlederna likaså, jätte skumt. Magen är inte heller vad den borde och det härrör från alla kotor nertill som nu är cementerade ihop tror jag. Så på tre röda idag slår det upp ilsken herpes på läpparna med...precis det man vill ha i värmen. så nu ser jag inte riktigt klok ut. Känner mig rent sagt sjuk, FY! Men med den stress och press som varit över massa saker är det väl inte konstigt kanske.
Idag var sista dagen att skicka bevisen till Försäkringskassan att min dotter flyttade i Januari. Hur man nu bevisar det?? Man står ju inte direkt och filmar med videokamera den dagen?? Så människor som varit här hemma f.o.m Januari har då skriftligen intygat att jag bott här ensam sedan dess. Helt galet. Alla papper på möglet och tillhörande fick åka med då det var en orsak till min dotters flytt i början.
Men som alltid är det inte helt smärtfritt när man måste vara beroende av andra människor. Vilket innebar det viktigaste papperna skulle skrivas timmen innan FK stängde nästan och jag fick åka stan runt och hämta in på nåder. Jag avskyr sådant när man är ute i god tid och talar om så ska jag få stressa som en galning sista minuterna. Efter det var det som luften gick ur mig när jag lämnat hela bevis bördan. Kände mig rent sagt sjuk. Jag ber inte om hjälp någonsin nästan utan brukar fixa det mesta själv men det få gånger jag gjort det har det alltid varit på just nåder. Hoppas verkligen aldrig mer jag behöver be om hjälp utan får ha lyckan att klara själv. För det är besvikelsen man blir så matt över, fy!!
Men när jag då åker i väg hemåt ringer min telefon och en i andra änden säger att jag har hittat din telefon. VA??? Trodde jag höll på att bli knäpp..men jag pratar ju i den???? Jo då han sa igen att han hittat min telefon. Mitt i rusningstrafiken i köerna på Kungsgatans satt jag och fattade ingenting. Men så säger han att det kanske är din dotters? Fattade inte i stressen ens det *fniss* Men så ramlade polletten ner. Okej vart??? Ja på en grusväg i XXX Ja det kunde ju stämma då hon skulle just dit. Då kom paniken..jösses! Hon tog en svindyr telefon på avbetalning för 4500 kr i förra veckan..herregud!! Så vrålade , vart är du jag är på väg typ. Han berättar vart han står och jag körde som en galning samtidigt som jag ringer min dotter på killen hennes telefon och frågar om hon är medveten att hon tappat den svindyra telefonen. Vilket hon inte var och blir ju hysterisk då hon märker det.
På 5 minuter var jag på plats och där står killen utmed gatan med telefonen. Samtidigt som jag svär är jag överlycklig att det fortfarande finns så ärliga hederliga goa människor kvar på vår jord. Han hade likaväl kunnat ta denna , ringt järnet på abonnemanget och min dotter hade stått där med en avbetalning i X antal månader för ingenting och en saftig telefon räkning på det. Så jag vet inte hur många gånger jag tackade denna kille. nästan knä böjde *skratt* Vad värre var att jag inte hade ens till hittelön åt honom. Å det är ju inte jag som ska betala detta. Men det tänkte inte min dotter göra????
Det är lag på att betala hittelön när någon hittar en sådan dyrbar sak och det är 10% av priset man ska betala till upphittaren. Det är en självklarhet att man gör när det gäller sådana här saker. Men så blev inte fallet. Så nu får jag och min mamma stå för det och det gör mig skit sur. Men av samvete, vett och etikett och sunt bondförnuft är detta inget att ens orda om är jag och har jag uppfostrat iallafall så jag sätter bara ????
Jag tog killens namn och telefon nummer och ska ringa i morgon och bestämma en tid för att betala dessa 10% alltså 450 kr. Man gör bara det om man har ett samvetet.
Jag tackar än en gång denna kille som hette Måns för hans ärlighet, det är stort i mina ögon.
Så jag får sälja på Tradera och få in till hittelönen..att inte göra det skulle äta upp mitt samvete. Jaaa vad säger man?????
Efter detta hade den sista droppen luft verkligen gått ur mig så på väg hem slank jag in på Återbruket för att bara kika och njuta av lite second hand. Å hittar en jätte fin tavla målad på duk av New York siluett efter World trade center försvann. Vet inte om den symboliserar just detta 11 september då det är ett rosa hav upp i himlen där tvilling tornen borde stått. Helt underbara färgsättning och till min vägg där soffan står som varit tom sedan jag flyttade in här. Den blev SÅ fin där.
Så nu hoppas jag inte det är sjuk jag håller på att bli då det känns så skumt i hela kroppen.
För i morgon fyller pappsen år och det ska firas. Kära pappa min. Så nått sådant får inte ske.
Får väl kurera mig med en panodil zapp och en varm dusch så musklerna får mjuka upp lite. Detta är nått jag aldrig tidigare känt...gör så ont i varenda muskel i hela kroppen nästan och så mycket gick jag ju inte i går eller ansträngde mig..ja ja det visar sig i morrn =)
Med det säger jag godnatt bloggen och suss så sött!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar