Positiva tankar på det negativa

Rädd, förtvivlat ledsen, hjälplös, hopplöshet, förbannad, avskyr, total matthet det är känslor jag lever med 24 timmar om dygnet just nu. Det avlöser varann hela tiden.
Hela vår familj har levt med detta nu i månader och det verkligen förgör. Det är som en svulst bara ökar i omfång och man står hjälplös inför det. Jag verkligen avskyr att inget kunna göra.
Eller rättare sagt att inte nå fram. Jag har gått igenom en hel del tuffa saker i mitt liv men det ter sig som en ljuv bris jämfört mot det som råder nu.

Pratar man om det är man en person som inget fattar, en dålig person.
Ja i dess ögon som förnekar, som inte vill se, som inte har kraften att ta tag eller som inte vill ta tag!
En sak vet jag och det är att jag är vid alla mina sinnes fulla bruk. Det är nämligen så att vi med Whiplash trauman blir kollade för just sådant i vår rehabilitering. Så inget grisen i säcken här inte *fniss*

Nåväl, jag är föga trött på rådande omständigheter samtidigt som jag har en plikt i livet jag aldrig skulle svika nånsin. Aldrig!

Ett medium sa till mig i förra veckan att det väntar mycket ljus, glädje över dig. Allt som varit allt du kämpat med och emot kommer bli ett minne blott. Du har varit på botten av avgrunden senaste månaderna sa hon. Men du kommer få kika upp genom brunns locket och massa massa glädje väntar. Det var något hon sa av allt. Visst jag har varit i avgrundens hål en gång tidigare. Efter min olycka. Det var ett hål av dess like kan jag säga och aldrig någonsin trodde jag att jag skulle ta mig upp för dessa vidriga väggar och komma åter.

Säga hejdå till nått jag älskade, mitt friska liv och säga hello till nått jag aldrig ens skulle kunna drömma om ett liv som handikappad. Ett liv fullt av smärtor var eviga minut av dygnets alla timmar. VEM vill säga hej till det och motta det? Trot eller ej jag var tvungen.
Det fanns bara 2 alternativ. Acceptera eller leva kvar i det sjuka och förbli en enda stor sjukdom hela jag. No way..klart man inte väljer det. Det sunda förnuftet talade till slut, om än det var ett rent helvete att nå dit. Det tog månader och år denna klättring men alltid med focus att se ljuset i hålet där uppe! Visst några trappsteg neråt halkade man men för varje halkning kom man snabbare upp igen till nästa. Å visst än i dag kan man halka på detta sista trappsteg i bland men man står inte kvar en sekund =)

Alla har vi två vägar att gå i livet när saker händer bakåt eller framåt. Fram innebär hitta kraften att kämpa, men dessa kämpar tag är guld värda den dagen man nått fram till sitt slutmål och vunnit segern, jag lovar.
Bakåt finns ingenting bara avgrund, mörkaste skithålet nånsin på ren svenska!

Idag står jag i nått jädra ingenmansland känns det som. Betraktad som en taggig kaktus eller ond vägvisare mitt i fast jag i själva verket är en röd ros. En röd ros är jag för jag vet vad rummla i hålet är, att aldrig tro man nånsin tar sig upp. Men i.o.m valet i vägskälet till hålet så slutar det som en röd ros i slut änden.

Det kan ingen förstå som inte varit där. Ingen kan nånsin förstå som inte har vandrat den vägen själv. Å har man inte tagit av den vägen ska man heller inte ta diskussionen med de som gjort det för man har inte dessa erfarenheter. Utan dem kan man inte föra en diskussion heller, bara ett urbota korkat dum en i sådana fall.

Jag säger som predikantens sa i onsdags..man ska se livet från ett "Kindom perspective" vilket innebär från ovan..så länge man är nere på horisontal linjen ser man inte långt mer än näsan räcker.

Men just nu står jag med hålets alla känslor fast jag inte själv är där nere och kravlar och denna gång är det inte heller jag som ska kravla där..jag har gjort mitt men jag måste se på i stället och jag tror fasen det är värre än ta fajten själv.

Så galet frustrerande är det. Men jag hoppas på glädjen och ljuset som det sa, klart man gör det..nån pessimist tänker jag inte ens tänka tanken att bli, aldrig nånsin!!!

Å med det avslutar jag med att jag inte än har nån värk i hela höger sidan..det har gått över 2 dygn nu!!!! Denna 14 år galna värk! Jag har burit tvättpåsen som alltid gett den galna huvudvärken dagen efter..inte ett spår! Är fortfarande förstummad faktiskt!!! Så med dessa goa känslor avslutar jag för idag. Let the good one win!!!!