Ja det blev en kväll på akuten i går. Fick en helt gudomlig läkare. Noggrann, lyssnade det man berättade och undersökte noga för att utesluta andra saker. Berättade om mitt ben hur många år jag gått (7) kompenserat och kroppen fått ta snedbelastningar osv. Han undrade om jag arbetade i vården då jag pratade med medicinska termer. Sa som så att vara sjuk med en diagnos "whiplash" så måste man lära sig tyda allt själv eftersom man inte blir trodd med den diagnosen i botten. Han svarade att så är det faktiskt! Så många med whiplash fejkar sina problem att den klick som är illa drabbade åker med på samma lina att rent krasst inte bli trodda i slutänden.Det är negativt att ha denna diagnos och läkare misstror. Ja precis vad jag trott hela tiden.
Det var en mycket kompetent läkare inom ortopedi..faktiskt den förste sedan 1991 då jag hamnade hos en helt otrolig läkare i ett projekt på Akademiska sjukhuset för just ternnisarmbåge som jag led av en kraftig sådan och som flertalet ignorerat innan även då. den läkaren var också gudomlig men mellan då och nu är det väl inte så många förutom den privata sektorn man givit fem öre för.
Men han såg på mig att smärtan gjorde uppror i mig utan att jag behövde säga nått. Jag hade inflammation i min axelled och inflammation i biceps muskeln. så först blev det en kortison injektion i axelleden och sedan en smärtstillande voltaren injektion i rumpan och vips var jag smärtfri i hela min kropp. Ryggskottet borta, axeln borta, bröstryggen borta och jag blev en slajm hög i en säng *fniss*
Men fick inte åka hem då det ville ha lite uppsikt på mig då jag normalt inte tål smärtstillande och aldrig tagit starkare preparat. Så jag blev lagd i en säng och det kollade upp mig titt som tätt där. Jag vart helt håglös, gäspade så jag trodde jag skulle svälja mig själv men framförallt för första gången på 14 år helt utan smärta nånstans det var gudabenådat kan jag säga. Tänk att man haft så en gång i tiden?? Ingen smärta i kroppen. Det minns jag inte ens. Jag minns inte mitt friska liv innan olyckan, hemskt! alltså känslan hur det var att inte leva med smärtor.
Jag var nog smärtfri fram till mitt i natten sen kom allt med råge.Jösses det värkte i ryggen så svetten sprutade i natt. Lakanen var dyng blöta och hela morgonsidan var en enda lång plåga. Idag har axeln värkt så jag trodde ett tag jag skulle bli galen Men så gör det efter en kortison injektion. Men det kostar att bli smärtfri för några timmar i ännu mer värk när ordinarie kommer tillbaka i kroppen. Förstår hur lätt man kan bli beroende av mediciner efter detta. Tur på gott och ont min mage inte tål medikamenter. visst är det gott när man slipper smärtan men som sagt det botar inte, tar inte bort det dövar bara. Lever man med smärtan, lär sig den så är nivån hyffsat lika förutom topparna då som man måste igenom då och då. Men kontrasten smärtfri på en sekund till det kommer tillbaka lika fort det är inte nådigt.
Så nu blir inte många knop gjorda här hemma. Hoppas på en bättre dag i morgon.
Idag gick också en remiss till kirurgen om min tarm och det hoppas jag verkligen nån kan göra nått åt, detta är inte okej!
I kväll blir det tigerbalsam, filten och filmtajm =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar