Dagen till ända och den avslutas med 24 timmars huvudvärken. Vet inte vad jag gjort annat än att röra på mig lite idag och vips var den ett faktum. Nu hann jag stoppa i mig tabletter för att häva den innan man blir tokig. För det tror man att man ska bli när denna sätter in. Det är inte en huvudvärk på huvudet utan den startar i nack rosetten med en skärande helt sjuk smärta som sen går från vänster till höger sida och ut i ansiktet. Brukar sitta 12 timmar i vardera sidan. Varje rörelse man sedan gör känns det som hjärnan kluckar från sida till sida i bakhuvudet likt knivar. Näsan svullnar igen och det blir en diffus förlamning i ena ansikts halvan. Lite så som det blev innan jag blev förlamad. Det har något med trigeminus nerven och den 7,de kranial nerven sas det när jag låg på rehab.
Trigeminusnervens mycket smärtsam episoder kan vara allt från några sekunder till flera timmar, beroende på hur mycket trauma som trigeminusnerven har upplevt. Eftersom smärtan är så intensiv och man inte kan motstå episoder utan hjälp av någon typ av medicin för att bedöva nerverna i samband med området.
Det finns också exempel på personer som lider med skador på femte nerven med hjälp av kiropraktik som ett sätt att lätta på de brännande känsla och ofta utbrott av huggande smärta.
Min kiropraktor är den enda som kan få bort min smärta . Flertalet har i stället triggat i gång denna helt galna värk. På mig kommer den oftast då jag vaknar på morgonen och sedan sitter den 24 timmar och eskalerar till vansinne efter ca 12 timmar. Varje gång tror man att man ska bokstavligt talat dö.
Så en sömnlös natt väntar, likaså är varmt vatten på huvudet ett bra sätt..så varmt att det gör ont för då vilseleder man smärtan lite. Helst skulle man ha någon som masserar lite men det har ju inte jag. Minns en gång jag hade så ont att tårkanalerna flippade ut det forsade ur ögonen och det gjorde så galet ont att jag kunde inte se. min dotter fick stå och massera bak skallen och hon lyckade faktiskt lätta på smärtan.
När den släpper är det euforiskt! Man är så tacksam att man överlevde känns det nästan som. Man blir livrädd för att röra sig så den inte kommer tillbaka. Men en lycka som inte går att beskriva om man inte haft denna galna värk och blivit av med den med livet i behåll.
Nu har jag levt med denna sedan 1997. Jag har vant mig lite, hittat olika strategier att vilseleda så man får spejsen i dessa attacker. När den kom efter olyckan första gången var jag sängliggandes en månad med avlösande attacker hela tiden. Då trodde det att jag fått Hortons huvudvärk. Jag låg konstant i 1 månad och varje steg till toalett eller det nödvändigaste var med livet som insats. En dag minns jag att jag ringde ambulansen och jag stor grät i luren. Trodde på allvar att jag skulle tappa förståndet. Men acceptans..ett jädra ord det *fniss* Att accpetera det man drabbats av, eller hur? Men sanna mina ord med åsnan i sig så är det ett bra medel. Genom att acceptera och inte kämpa emot så blir det lättare..inte just när man är mitt upp i det..men i efterhand. Men det är ett slitgöra av dess like.
här sitter jag idag 14år senare och skriver på datorn med min skallvärk..det hade jag aldrig ens kunnat drömma om 1997. Men det är att lägga focus på annat och det fungerar faktiskt en stund. Jag har fullt upp att skriva vilket gör att min hjärna lägger focus på tangentbordet typ inte 100% på värken. Med andra ord borde man bli författare *fniss* Jösses vad med böcker jag skulle producera He he!!
Men nu är det varmduschen på huvudet och bädda ner mig med Irene Huss nya thriller.
Natti natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar