Så kom söndagen och snön med den ungefär. Ja slask snöat har det ju gjort nu ett tag men inget som blir nått direkt varaktigt på marken utan mest som en skitig sörja. Ett tunt litet lager vitt ligger men det är knappt. I natt släppte "årets skallevärk" vid halv 3 tiden och jag kunde lägga mig ner utan att må illa. Det var länge länge sedan jag hade en sådan grotesk skallvärk, FY! Så idag sov jag till halv 3 för man är totalt slut som människa efter en sådan här 24 timmars attack. Det tar all energi som finns ur kroppen när det slår till. Men när det väl släpper är det gudabenådat och man vågar knappt röra sig så det inte ska komma igen. Så dagen har varit lugn. Det är ett lyckorus varje gång man överlevt detta så man vill bara leva livet känns det som och inte missa en sekund.
Men jag missade festen och jag missade att få sjung som jag längtat så till. Men när "Mr whiplash" talar är det guds ord man har inget att säga till om. DEN HÄR HUVUDVÄRKEN skulle jag så gärna vilja ge alla som säger att whiplash är fejk. Jösses det skulle inte palla en timme med det, definitivt inte 24 timmar Haha!!! Det är inget för klena kan jag säga *skratt* Ordspråket brukar säga att man vill inte ge sin värsta fiende osv...men jösses jag skulle lätt ge det till ett helt gäng..inte för jag har fiender men till vissa...sen kan vi snacka He he!!!
Ja skönt att det är över för denna gång i allafall.Julafton närmar sig med stormsteg och denna jul har så usla odds att jag nästan skulle hoppa över den..jag hade gjort det om jag vore själv. Lilla mamma med kollappsad ryggrad, jag som mått skit ett längre tag med inflammationer precis överallt i kroppen, min dotter som mår dåligt. Ja det känns rätt tungt, energierna är som bortblåsta och ingen boost att få dem tillbaka direkt känns det som. Har tappat gnistan efter alla års fighter om precis allt att jag är TOM !!! Förådena är tömda rätt och slätt och lite kan jag känna att jag skiter i vilket för jag har haft den eviga kampen nu senaste 8 åren och nu är det bara slut! Hur ska det bli jul? Det är frågan ?
Ja spännande att se?
2 kommentarer:
Hej Cattis!
Jag förstår dina känslor av kamp. All inre energi går åt till att strida för sin rätt, strida mot det som känns fel osv. Jag kämpade i många år och blev så himla less på kampen att jag ville kräkas. Jag kände mig helt slutkörd och tom, precis som du. En dag insåg jag vad problemet var. Jag vägrade ju acceptera det som skedde och det som livet serverade mig i min väg! Jag insåg att min kamp berodde på att jag MOTARBETADE alla situationer i mitt liv. Jag VILLE ju så innerligt att allt skulle vara annorlunda! När jag gav upp min egen vilja och släppte mina innersta önskningar och min starka längtan efter något annat så befriades jag från kampen. Jag beslöt mig för att acceptera och samarbeta med livets motgångar i stället för att kriga mot dem. Jag har i dag accepterat att jag är i Kronofogdens register, att min mamma och lillebror är schizofrena, att jag själv lider av ständig värk m.m. Inget är längre jobbigt och inget tar längre min energi. Plötsligt är mitt liv i medvind trots yttre till synes svåra förutsättningar. Jag skickar dig en stor styrkekram, inte för att du ska fortsätta kämpa utan för att du ska våga ge upp motståndet och släppa din kamp. Din kärlek till dig, din mor, din dotter och till livet kommer öka i massor den dagen du släpper svärdet och tillåter livet att bråka med dig och dina närmaste.
Stor kram från en tidigare fruktansvärt envis fighter.
/Lena
Hej Lena!
Du har så rätt så.Det är att ta tjuren vis hornen och släppa denna kamp. Men den envisa åsnan i mig är inte lätt att fightas mot ;)
Jag har i hela mitt liv varit denna som alltid ställer upp och hjälper när det krisar för allt och alla. Har väl intalat mig själv att jag har nått jädra kall att göra det för jag har alltid varit stark och klarat och ställt allt till rätta. Men i ärlighetens namn har jag inte en enda gång sett till mig själv mitt i allt. Det är denna "moder Theresea" eller vad man ska kalla det i mig. Men visst är det så att det borde vara dags att släppa allt nu, bli lite ego och ge blanka sjutton i om det faller runt omkring en. Tror faktiskt att jag kommit till det stadiet att jag är på G , nästan! för nu är som sagt krafterna slut och förråden tömda. Å inte fasen är det nån som tackar en för det.
Ska verkligen försöka släppa taget mer och mer innan det är för sent =) Jag och åsnan får ta ett allvarligt snack här He he!!
Men det du skriver är så kloka ord och jag är fullt medveten.
Ska ta denna jul och accelerera ner på fullaste allvar.
Tack för dina kloka ord =)
Kramisar// Cattis
Skicka en kommentar