Efter allt som varit finns det inte något som kan få mig att ändra uppfattning längre. Å tro mig när jag säger att jag är en människa som är den förste att ordna om det blir konflikter i livet, det har jag alltid gjort och kommer göra i fortsättningen också. Men nått jag lärt mig dels av egen erfarenhet sedan 8 år tillbaka av min senaste relation då som slutade väldigt väldigt tråkigt och gav år av skräck och nu är det vissa händelser som etsar sig fast. Händelser man bara inte ska lösa för det skadar mer än det löser sig i förlängningen. Sen är det ju så också att varje individ har sin egna rätt att välja sin omgivning hur den ska vara . Man väljer sitt umgänge rätt och slätt och ingen kan tvinga en att gilla nått man inte gillar vare sig det är människor,djur, saker, erfarenheter att uppleva osv. Man ser till sitt eget bästa det som ger en nått i livet och jag tror inte många väljer negativa saker i sin vardag för det ger definitivt inte energier.
Det jag sett, upplevt, hört det har jag etsat på hornhinnan och hörselnerven. Jag är en fullt frisk människa inte fysiskt men psykiskt som upplevt ganska mycket i mitt liv och jag är vid mina sinnes fulla bruk. Jag älskar mina nära och kära över allt annat. Om det inte räcker kan jag inte göra mer då är det så.
Nåväl om 2 timmar ska jag hämta lilla pappa och vi bär i väg . Egentligen skulle mamma med idag också men med fraktur i ryggraden går hon inte många meter som det ser ut just nu, stackaren. Jag lider med att mina föräldrar ska behöva uppleva vissa saker då det senast för 8 år sedan fick uppleva skräcken då jag var tvungen att fly till skyddad ort ett tag pga en galning. Hade jag vetat vad som komma skulle den gången hade det ju aldrig hänt givetvis men man kan inte se in i andra människors liv innan. Man kan känna magkänslan över saker men att specificera vad som komma skall det kan ingen förens det händer. Men denna händelse gav enorm livserfarenhet och framförallt att man alltid ska lyssna på son magkänsla .Också ett val över vilka jag släpper in i mitt liv hädanefter. Man är ingen moder Theresa som kan bota andras sjukdomar och göra allt bra vilket jag trodde en gång i tiden att man kunde typ. Den dumdristigheten hade kunnat kosta mitt liv där för 8 år sedan men framförallt kostade den mig år av skräck. Trots gedigen hjälp av kvinnojouren med massa samtal har jag en skräck bokstavligt talat som än i dag kan ge sig till känna om än bara för nån sekund. Den kommer alltid finnas där för minnena suddas aldrig bort vad som hände men jag vill inte ha något att göra med sådana människor någonsin i mitt liv. Jag väljer idag, inte som förr tro att jag kan fixa detta och hjälpa, aldrig!!!!
Några ord som sitter fast i pannbenet från då jag blev skadad och låg på sjukhus så länge är som min läkare sa: Det finns 2 vägar att gå! Antingen självömkar du och går ner dig totalt och blir din skada/sjukdom eller accepterar du, rummlar runt i dypölen som det kallade det och tar trappan upp steg för steg till ditt nya liv. förändra det som måste förändras även om det inte alltid är det roligaste men i slutänden når du målet och får ett bra liv ändå. Jag valde dypölen och allt vad den hette, fytusan vilken resa men jag skulle inte vilja vara utan den heller idag för jösses vad jag lärde mig av den.
Nått som ger energier det är att blicka tillbaka på det jag älskar högt och det är detta ;)
Nåväl, bäst att fixa sig ordning och ge sig av snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar