Legat vaken

Börjat dagen med att knappt kunna sova i natt efter jag såg hur lilla mamma lider. så jag har legat vaken mestadels. lär väl se ut som ett spöke när jag ska med dotra till psykologen.
Men har hunnit ringa hemvården iallafall. Nått ska det väl kunna hjälpa till med? Har man liknande fraktur i ryggraden så finns det väl tex tryckavlastande madrasser så man kanske kan få sova lite typ osv osv. Ett gå bord så hon kan komma upp ur fällknivs stadiet och räta på ryggen lite= nån form av träning. För gudarna ska veta att man inte blir informerad om nått i denna stad. Det räcker inte med "det finns inget att göra" så jädra ruttet! Det finns det ju visst det. Några samtal och jag fick prata med folk med vett i skallen igår. Stackars alla som inte har ilskna anhöriga säger ju jag *fniss* Ja denna ilska ska ju gudarna veta att man fått av att just själv vara sjuk. Alla år man själv blev "dissad" då man var tvungen att ta fram hornen i pannan för hade man inte gjort det vette katten vart man varit idag. Ärligt talat tror jag man endera suttit i rullstol och varit ett paket eller suttit inspärrad nånstans He he!!!

Glömmer aldrig den dagen 2 år efter olyckan med alla smärtor och konstigheter man hade i kroppen och ingen gjorde ett skit för att man skulle få nån vettig hjälp.

Det var en fredag och jag hade så galet ont att jag stegade upp på försäkringskassan och krävde en rehab NU! Sa att jag reser mig inte från stolen här förens en rehabhandläggare kommer ut här. Då hade jag inte haft en enda handläggare sedan olyckan 2 år tidigare, inte någon hade hört av sig trots att jag bara var lite över 30 och var sjukskriven endast. hon blev förbannad där i disken men jag förklarade att då skulle hon bara veta HUR förbannad jag var *fniss*. Tog upp min mobil och började slå nummret till tidningen å jädrar då kom en rehab handläggare på studs. Så när jag gick därifrån hade jag mitt rehab på Alfta rehabiliterings center klart.Å jag lovar , jag hade aldrig rest mig från stolen He he!!!

2 år utan handläggare när man är mitt i arbetsför ålder, 2 år utan nån hjälp..ja det var ju lika med för sent för min del och för sent för mina skador att kunna reparera sig. Så fyfarao för denna tid säger jag när jag tänker tillbaka. Fel människor på fel plats på dessa ställen och tyvärr är det väl så än i dag. Det mest makabra är bara hur det kan ifrågasätta sjuka när det inte ställer upp från början själva.

Gott eller ont att man blivit en argbigga..jag säger gott! så tacksam idag att mina erfarenheter gett mig mitt jävlar anamma.

Nu blir det att jaga folket som ska finnas där för en när nått händer , eller hur???