Nu är det överkurs

Det är mycket nu. I ärlighetens namn är det så det räcker och blir över just nu. Hela min kropp värker av alla inflammationer och allt som härjar i min kropp. Alla år av fight för det mesta, det som varit har lagt sig som ett ok över axlarna känns det som. känner mig ganska besviken på hur allt blivit. Att jag fightades så in i bomben för att flytta, flytta till vad? Ett ställe jag inte trivs på, ett ställe jag inte valt egentligen utan blev hotad att ta för att slippa fler veckor på ett hotell. Å varför i hela friden skulle jag egentligen behöva flytta från min lägenhet som jag från början faktiskt älskade..givetvis inte när den fylldes av mögel från golv till tak men jag hade ju kunnat flytta tillbaka när allt var nytt igen. Haft mina vänner i närheten som jag faktiskt hade där. Vi hade ju ändå bott där i 10 år. Jo jag flyttade för att min dotter skulle få det bra allergimässigt. Nu bor hon där det finns allt vad allergen heter och det verkar ju gå strålande bra så varför skulle jag ha behövt flytta???? Varför över huvudtaget skulle jag slåss så in i bomben undrar jag? Varför har jag i alla år fått höra att om jag inte gör si eller så, plockar bort, tar undan, städar arslet av mig bokstavligt talat, tvättar osv osv så ser jag inte till hennes bästa och då minsann kan jag bli anmäld. Japp så har det malts på. Å vad har man gjort...jo städat häcken av sig!

Javisst man kan anmäla en ensamstående mamma för det mesta det ska gudarna veta. Jädrar om en ensamstående mamma inte står upp för precis allt i livet och gör exakt som regelboken säger då kan man sätta åt denne. Å gud bevares om jag hade dejtat karlar till på köpet, det ska vi ju inte ens tänka tanken till. Men när andra utsätter då? När andra orsakar allergireaktioner, inte gör som den ensamma föräldern pråmpt måste göra..då händer ingenting? Det är väl lustigt? Då är det helt okej helt plötsligt? Det är det som gör mig spyfärdig.

Under 20 år har jag inte tagit in ett ägg t.e.x i vår bostad för det har varit sådana allergier. Jag har inte kunnat baka det sista 10 åren då mjöl orsakat luftvägsburna allergier och gud nåde om vi skulle ha kommit in till akuten med en allergireaktion av något av detta och JAG den ensamstående mamman gjort sig skyldig till det.Då skulle jag nog fått tillsägelser så jag klarat mig. Ja nu har jag skött mig till 170 % i alla år så inga allergireaktioner pga mig iallafall. Alla förmaningar om hur vårat hem skulle städas mer än vad som var vanligt och i mer omfattning än vanligt osv osv. Men så vips blir ens barn ung vuxen och då är det fritt fram att dänga ägg, puffa vetemjöl osv..då borde ju jag kunna anmäla det då om andra utsätter för ohälsa eller? Varför gick anmälningsplikten hel bort just då kan man ju undra. Ja det är en märklig värld vi lever i minsann. Det är olika regler för olika människor uppenbarligen och det strängaste reglerna går till det som är ensamstående för det räknas som svagast enligt vissa. Undrar just hur det kommit på det? Hur kan någon som inte själv varit ensamstående veta hur det är att vara det? Det kan man ju inte likväl som jag inte kan veta hur det är att leva i tvåsamhet med mamma, pappa, barn. Jag kan inte lägga en värdering hur det är då jag aldrig gjort det. Och att vi ensamstående föräldrar skulle vara svagare det är ju nonsens *skratt* Jösses det finna massa fördelar med det. Man har bara sig själv och barnet att tänka på, man behöver inte passa upp på ytterligare en person, man bestämmer det som ska hända osv själv, man har en frihet, man behöver inte be om lov, ge vika och massa massa mer. Ja så är det ju..å varför skulle det vara nått sämre? Näe definitivt inte.

Men läget just nu som jag kom av mig i är rätt tufft. Mamma ligger meden fraktur eller kotkomperssion i ryggraden där kotorna har kollapsat. En helvetisk smärta dygnets alla timmar. Hon kan inte sitta, stå eller gå utan är nu säng liggandes mestadels. Att se henne lida på detta vis är över kurs. Jag själv har haft flera veckor /månader med ilskna inflammationer som hoppar i kroppen , en rygg och ben som helt lagt av. Min dotter är sjuk och mitt i detta ska jag ha huvudet på skaft då jag själv bara skulle vilja lägga mig ner och skrika efter allt som varit att jag skiter i allt. när jag äntligen skulle få lugn och ro efter alla helvetes år med skolor, mögelboende, sjukdomar mm då kommer nästa jädra resa. Gud så trött jag är!!!!

Men jag har sedan i går fixat att idag kom det från arbetsterapin och det blev beställt massa bra saker för lilla mamma. Hon ska tryck avlastande madrass, kudde och motordrivet så hon kan med hjälp av fjärrkontroll hissa sig upp i sängen. Glidlakan som underlättar att ta sig upp och vrida sig. Ledstänger i badrummet och dusch utrymmet så hon kan stödja sig. Toppen! så underlättare det denna svåra tid hon har tills det stabiliserar sig i ryggraden. Mest arg är jag att läkaren sa att det finns inget att göra. Så definitivt skit besked när det visst finns massor att göra. Har bokat sjukgymnast åt henne till i början på nästa vecka så hon får lite hjälp med rörelser och får igång blodcirkulationen och i förlängningen någon form av träning för att undvika fler kotor som kollapsar. Så det finns massor!!!! Undrar just vart det utbildat sig när de uttrycker det så negativt? Klart lilla mamma ska bli bättre!

Har i allafall bestämt i går att jag reser bort stora delar av denna sommar. Det är spikat nu. Så skönt!!! Bort från allt och för en gång skull rå mig själv. Jag hoppas bara jag hinner opereras så jag kan få nytta av mina ben men så blir det nog..det är ju 5 månader kvar innan jag drar. Drar för att ev reka lite möjligheter att flytta, känna efter, prov bo. Det ska bli så spännande. Min dröm är ju Öland men nu ska jag pröva på Gotland. Tänk där har jag aldrig varit men hört så mycket om. Dit drar jag så fort värmen kommit , vilken dröm! min väninna har ju köpt ett stort hus där utanför Visby så det är där jag ska vara. Å vem vet jag kanske skickar efter mitt bohag och inte ens kommer tillbaka *fniss* Ja vi får se!

I morgon är det sjukgymnasten för min arm, i övermorgon anhörigmöte, igår var det psykiatrin för min dotter, i helgen var det vården för lilla mamma och innan dess var jag själv in och ut på akuten och så där har det löpt på. Är bara så genomträngande skit trött på allt just nu. Men vem skulle inte varit det? Det sista åren gör sig påminda nu..och det visste jag ju att det skulle. Om man inte påverkats vore man en empatilös psykopat rätt och slätt.

Nedräkning dra säger jag bara *fniss* 5 månader!!!!

Så sitter jag på denna.


Till detta.