Ja då har dagen D kommit, den jag inte ville skulle komma men idag gick som luften ur mig. Det värker nått så galet överallt , ryggen har låst sig IGEN och nacken låter som det skulle vara spikar runt kotkropparna som tar i. Det riktigt smäller när jag rör skallen. På det denna förbannade yrsel och ostadighets känsla som att jag bara vill rammla och benen som snart inte bär mer och en förbaskad arm som jag inte kan röra. Jag ringde arbetsterapeuften om det saker jag kommer behöva och jag har ju haft dem här innan med med bostadsanpassningen så det känner mig. Hon tyckte och det har det tyckt ett tag nu att jag borde ha en rullator *suck* Fyfan säger jag. Det är skit jobbigt at tinse att jag faktiskt varit låst här hemma. Några timmar ute ena dagen resulterar i lång tid inne för det går bara inte. Sista 2 åren har inte varit värdiga. Och denna ostadighets känsla blir bara intensivare och jag har ju rasat lite mycket nu inne och gud bevares att rasa så ute.
Jag vet att det är jätte löjligt att tänka att man inte vill synas med en rullator ute när man är i min ålder och det sa terapeuften med att även äldre än mig känner. Det är inte förrän man faller illa inne och kanske bryter sig sönder och samman man inser och det vill jag ju inte med min redan förstörda kropp.
Men så är det min skada som den är. Den syns inte, jag är lång och rakryggad och det dagar jag går ute ser jag helt frisk ut för det har jag lärt mig genom mina år som skadad att dölja. Men det dagar jag sitter inne är det ingen som ser följderna av att jag pallade denna dagen ute. Har ju alltid fått höra att jag ser så pig goch fräsch ut på gott och ont. Ja mitt utseende tänker jag aldrig låta gå ner sig bara för att min kropp är skadad innuti. Det är dessa dagar man orkar fixa sig man lever vidare på men det förstår ju inte alla. Men välkommen hem till mig efter en dag jag varit ute och se.
Så idag orkade jag farao inte mer och i nästa vecka kommer min förbaskade rullator men än så länge bara en inomhus. Jag kommer ju med mina pinn ben nu om jag blir opererad inte klara gå utan stöd inte heller klarar jag kryckor med en arm. Så bockar är beställda sådana kryckor man sätter i armhålorna .
Ja jag förstår inte att det ska kännas så överjävligt att ta emot en rullator? Det är som att hoppet på nått sätt är ute då det är så mycket man måstat acceptera genom åren så detta är droppen att det nu ska synas på nått vis. Att urinblåsans signaler inte når hjärnan eller tarmens det kan man dölja men att inte kunna gå utan att det ser ut som man är full mellan varven det går inte att dölja och gå måste jag kunna för att träna upp mig. Känner ju inte av yrseln då jag sitter eller ligger utan den är som sagt gå relaterad. Och förmodligen värre då benen nu är så svaga och alla muskler i kroppen som förtvinat det sista 2 åren pga benen. Det finns liksom inte så mycket som håller upp mig egentligen mer än krampen jag har i hela kroppen känns det som.
Så jag har gråtit i kväll för det är bara så skit allt tycker jag. Hade jag fått hjälp med mitt ben hade jag aldrig fallit så här då hade jag kunnat träna som jag gjorde innan.
Så vemod och skit säger jag om detta men vet att man kommer acceptera detta med som
med allt annat. När tarmen började läcka så var droppen där på väg att falla över pga värdigheten. Men när man inget kan göra så har man bara 2 val gilla läget eller lägga sig ner å så lätt ska det inte bli *fniss* Nu är jag äntligen på G att få hjälp med detta efter massa massa år med skiten och jag har träffat toppen läkare som kommer gå till botten med detta så jag kommer få bästa möjliga hjälp.
Så jag ska testa denna rullator och försöka älska den som min kompis som kan göra att jag faktiskt kan vara ute mer även det dagar kroppen inte vill som jag. Men först testa den inne för mig själv så jag kan aklimatisera mig *fniss*
Så är det ju så att tänker man att det finns betydligt mycket värre saker att drabbas av än att gå med en rullator ute så. Men givetvis är det man drabbas av det värsta för en själv även om andra har det värre men man kan tänka lite så att jag är lyckligt lottad som inte har en sjukdom utan bot som kommer ta mitt liv osv.
Det blir nog bra detta med =)
8 kommentarer:
Jag förstår att det känns som ett nederlag eller som ett par steg bakåt att ta emot en rullator men skaka av dig den känslan. Det behöver inte betyda att du alltid måste ha detta hjälpmedel för det kanske räcker med en kortare period. Sen kan det vara så att du kanske kommer trivas med den och inte vill lämna tillbaka den?!
Du kommer igen ska du se! Jag tror på dig för du är så envis och fylld av stark vilja att ta dig framåt. Det kommer bli bra vare sig rullatorn kommer för att stanna eller inte. :)
jo man vänjer sig säkert med detta med och jag tror bara mitt ben blir opererat, får träna osv så kommer det bli stabilare. Som sagt det är inte för alltid kanske? Men som hon sa med att nu är jag ute en dag och sitter inne en vecka efter det. Det är inte livskvalite. Med denna jädra rullator kan jag ju gå även om benen är ostadiga. gäller bara att svälja den där vet inte vad *fniss*
När jag var 38 blev jag erbjuden en för då kom jag inte ur sängen långa perioder å dum som man var kröp man hellre typ än visade sig med en rullator.
nåväl, jag testar med en inne rullator först så får vi se hur det känns ;) Å självklart är det så..man har 2 val!!!
Ta rullator helvetet eller sitt inne och ruttna Haha!!!
Jag ska farao ut denna sommar så ;)
Jag är en 32 årig kille som har opererat mitt hjärta, jag fick svåra komplikationer och mina ben och min fot drabbades hårt av muskelförtvining. I början hade jag rullstol men nu kan jag hasa mig fram med en rullator. I början hatade jag den och jag hatade blickarna jag fick. En ung lång normal kille med en rullator? Folk undrade typ vilken stackars tant jag hade snott den från. Numera har jag lärt mig tycka om den, jag ser den som en vän itället för en påminnelse om mitt handikapp. En vän som vill mig väl och som vill hjälpa mig att må bättre. Ett tips är att ge din rullator ett namn, det låter kanske konstigt men på något vis kan det kännas bättre.
Ge den en spark när du mår dåligt, och använd den till promenader när du har energin. Hoppas livet kommer le mot dig snart.
Jag kände det oxå precis som du och hade aldrig kunnat tänka mig att jag skulle komma att behöva en rullator själv.. men efter att ha hoppat på kryckor sedan 2 år tillbaka så föreslog en sjukgymnast en rullator att ha hemma så att jag själv kan bära saker från rum till rum.. Jag bröt ihop av skratt tills jag provat den.. Fick en svart liten tuffing till rullator o när jag upplevde skillnaden och oberoendet så var jag såld. Nu bryr jag mig inte om nån skulle titta till eller säga nåt.. Det är ett hjälpmedel som vilket annat hjälpmedel som helst och det är tur att det finns så man kan komma ut o leva så vanligt som det går. Lycka till! Tack för titten. Du har en fin blogg. Ha det bra!
Skönt att läsa ditt inlägg och era kommentarer om detta, för i morgon ska jag få en rullator pga att jag är så påverkad av mina hjärtproblem. Först bara grät jag, vägrade säga ordet, tycker fortfarande att det är ett obehagigt ord och funderar på att ge den ett namn.(Tack Fredde)Nu har jag varit inne så länge så tanken av att få komma ut gör att jag måste övervinna motståndet. Gruvar mig för vad folk ska säga eller tänka, jag som ser så frisk ut. Ack denna förbaskade midnattssol som gör att man inte kan smyga ut i mörkret...
Tack för alla kommentarer och visst är det ju så att denna rullator är ett enormt hjälpmedel och definitivt inget man ska skämmas över. Man kanske inte alltid behöver den men just då det är som tuffast. Det jag lider mest av är skitsnacket! när folk inte ser utanpå hur jävligt man har så har man inget typ. Då blir det fel i folks ögon då man ena dagen går felfritt och nästa knappt kan ta sig frammåt. Men egentligen ska man ju inte bry sig vad andra tycker eller tror. Man vet ju själv vad man har i kroppen och det är ju det enda viktiga. Men vissa dagar rycks man med och blir ledsen av denna misstro jämt. Hade varit bättre om värken syndes. tror många känner igen sig i känslan?
Vad skönt att få läsa bloggen & kommentarena :)
Jag ska kanske också få en rulator.
står på väntelista för möte med arbets tera.
Känns så svårt.Visst skönt att komma ut !!
Slippa osäkerheten & vingligheten & hoppas få bättre gång & slippa bli så sne som jag blir nu pga. bara 1 krycka..
Men jag har trapp upp till min lght..
Hur får man upp den dit? &
på bussen ? Jag kan inte lyfta / släpa den med en hand..vänster är för svag ..hoppas jag kan klara av att Köra den ...
Men känns så pinsamt...att behöva erkänna att jag är sjuk-igen... och att jag är Så sjuk :O
Känner mig som en tant :O
Men vore ju så skönt att kunna lasta varor på den i affärn :) Slippa hålla på och konka varorna på ryggen:O
Tack för titten :)
Lycka till allehop :)
Vad skönt att få läsa bloggen & kommentarena :)
Jag ska kanske också få en rulator.
står på väntelista för möte med arbets tera.
Känns så svårt.Visst skönt att komma ut !!
Slippa osäkerheten & vingligheten & hoppas få bättre gång & slippa bli så sne som jag blir nu pga. bara 1 krycka..
Men jag har trapp upp till min lght..
Hur får man upp den dit? &
på bussen ? Jag kan inte lyfta / släpa den med en hand..vänster är för svag ..hoppas jag kan klara av att Köra den ...
Men känns så pinsamt...att behöva erkänna att jag är sjuk-igen... och att jag är Så sjuk :O
Känner mig som en tant :O
Men vore ju så skönt att kunna lasta varor på den i affärn :) Slippa hålla på och konka varorna på ryggen:O
Tack för titten :)
Lycka till allehop :)
Skicka en kommentar