tisdag 14 februari 2012

Rubrik lös!

Det blev en rätt bra alla hjärtans dag idag. Fick en lång avslappnande massage av min sjukgymnast som förundrades över hur galet över rörlig jag egentligen är. Jag stod som ett frågetecken då jag upplever mig själv cementerad i hela kroppen *fniss* Men det är nog så att jag har varit otroligt rörlig innan jag skadade mig??? Jag minns ju inte idag hur jag var innan olyckan, tyvärr! Att jag tränat i många år, fotboll, bandy, friidrott, simmning mm gjorde ju säkert att jag hade en bra muskulatur som höll schack på min över rörlighet. Idag efter 3.5 års träningsförbud i.o.m att jag inte fått mitt ben opererat har ALLT fallit, så det tackar jag alla "specialister" för som dömt att min smärta suttit i mitt smärtminne i huvudet. VA? Är det några det varit fel på i huvudet är det väl de som bedömt på det viset utan att ha gett mig chansen att ens röntgat mitt ben under hela denna tid. Vi diskuterade nu hur min rehab kommer att se ut sedan och det handlar om år att komma tillbaka med mina muskler pga detta, kul! Har tappat 10 cm i omkrets runt mina lår och de tär mycket det, FY! Det finns knappt några muskler alls så jag blir väldigt snabbt helt slut och tappar känseln i benen. Också att flera inflammationer dykt upp i min kropp. Leden vid nyckelbenet var svälld, armbågsleden och yttre axel led trots 2 kortison injektioner nu??? Innan var det höftleden som krånglade ilsket i ett. Vart kommer alla dessa från?

Ja, det har ju tagit bort HSAN så jag vet ju inte om det är JO eller socialstyrelsen man kan anmäla till? Men ska kolla upp detta. Jag köper inte dessa år som gått till spillo och vem betalar för min rehab nu då??? Det är ju knappast jag som ställt till det? Jag har gjort allt i min makt att söka svaret vilket resulterat i 5 eller om det är 6 läkare som i sin tur kommit med den ena dummare förslaget efter det andra. Ja vad säger man???

Den 14 mars ska jag till läkare 7 men då tar jag med mig ett vittne och en bandspelare och tänker banda det samtalet för mer skit tänker jag inte lyssna på nu!

Nog om det..Alla hjärtans dag blev det för efter behandlingen mådde jag rätt bra i dag så hämtade upp dotra på stan och vi åkte hem till mammsen och pappsen en stund.
Men av någon konstig anledning började det klia vansinnigt på dotra så vi fick lämna rätt snart. Ja inte var det nått hemma där för hon var redan svälld över ögonen när jag hämtade upp henne såg jag. Det härrörde till mackorna som i 10 år ätits, det glutenfria men se där håller jag inte med. Innan möglet vi bodde i åts dessa mackor i år och hon såg ut som en nypon ros i hyn och jag tänker inte ta på mig att jag skulle ha gett fel produkter för allt som lagades i vårt hem var noggrant utrett vara sunt. Likadant den miljö vi bodde i innan möglet, för symtomen då när det bröt ut hade en orsak. Men jag kan bli förbannad på ett sätt med tanke på alla dessa år jag fått städa arslet av mig och hållit vårat hem fritt från damm, kvalster, olika matångor mm mm SOM jag slitit med detta enligt läkar ordination och jag har gjort det med bravur ska sägas. Jag vigde livet åt detta i alla år! Att antyda att maten jag gjort varit nån orsak som var så noga kontrollerad av sjukhus/dietist och allt varje år det köper jag inte!! Däremot den miljö som råder, idag som definitivt inte är allergi sanerad som läkarna vurmat så för i alla år. Jag har under 21 år inte kunnat ta in ett ägg i vår bostad, inte bakat med mjöl inte lagat fisk mm med respekt för allergierna och vad det gjorde om man skulle ha slarvat. Nu härjar dessa allergen fritt. DÄR har vi problemet vill jag säga!!!
¨
Kunde man inte vädra det så länge vi bodde ihop hur farao kan man vädra bort det nu? Å nu sitter "läkare" ej utbildad i ämnet och säger att det inget gör. Man baxnar! I vuxen ålder faller alla regler tydligen? Då kan man bo med allt det man inte tålde som barn då i princip och ingen bryr sig längre? Men jag fick slita livet att hålla det intill sterilt och noggranheten som det stod ialla läkarintyg hur bostaden och miljön skulle vara när man har ett allergiskt barn..alla provtagningar det har ingen verkan nu för att man gick från barnålder till vuxen? Å nåde om ja ginte gjort detta , då hade jag varit ett mål för socialtjänsten att jag inte såg till mitt barns bästa tro mig. Men snäppet över vuxen då är det fritt att ignorera och strunt samma då. Jag finner faktiskt inte orden.

Men en sak säger jag bara att jag har gjort mitt yttersta i alla år att ha en totalt allergi fri zon i vårat hem vad gäller ALLT, städ som mat och att få antydningar om annat tar jag faktiskt inte. Jag är besviken och jag känner att nu behöver jag andas från rätt mycket.

Å visst jag skriver om detta i min blogg nu för massor har jag fått hålla igen med en lång tid och mitt motto med min blogg är att lägga både tråkigt och glatt i den som en dagbok men även en slask hink för det tråkiga. Jag tror nämligen att när det händer saker i livet som inte är så roliga kanske, är det toppen att kunna lägga dessa saker någon annanstans än lagra det i kroppen. Hade jag inte haft ett ställe att lägga all skit jag varit med om då vet jag faktiskt inte vart jag skulle ha varit idag? Jag är inte född att mummla i skägget och svälja svårigheter eller trycka ner dem i det omedvetna och tro att det stannar där. Därav startade jag denna blogg som just min ventil då jag alltid har en förunderlig otur att drabbas av massa negativa saker hela tiden. Min blogg är min och jag ventilerar min vardag i den och det som händer mig!

Ja så är det!

2 kommentarer:

Lena sa...

Självklart ska du skriva precis vad du vill i din fina blogg! Jag har inga tankar om det du skriver för jag gillar att läsa det mesta. Det du skriver är din egen sanning och din egen upplevelse. Jag förstår varje ord och varje känsla du upplever för jag har också känt dem, många gånger. Fortsätt skriv för det är en ventil precis som du säger. Kram!

CA sa...

Ja det är faktiskt ett sätt att bearbeta händelser i livet, att skriva! Å visst med respekt för andra, jag namnger inga människor eller annat. Men det som händer mig måste jag få sätta ord på för det är mitt sätt att bearbeta. Alla har vi olika sätt att ta tag i problemen. Det är så mycket jag inte kunnat skriva om då jag respekterat vissa saker men jag har en gräns jag med känner jag och den har jag stått och nuddat länge nu när det gäller vissa saker. Det är inte bra att vara vid kanten och "toucha" Som endel väljer gå till kuratorer, psykologer ja name it väljer jag att skriva . Å det tänker jag fortsätta med vare sig eller..har skrivit om allt så länge så varför skulle jag inte ha den rättigheten? Det är mina känslor, det jag drabbas av osv som jag skriver. Det som händer mig stoppar jag i min blogg om det så är min egen mamma som skäller på mig så kommer hon med hamna här i slask hinken *fniss*