Klockan är nästan morgon och jag kan bara inte gå och lägga mig. Har ett galet tryck i huvudet i från nacken och det går inte att röra huvudet i sidled alls. Förstår inte vad som hänt? Det är mer yrsligt än det brukar vara och detta är inte nått jag känner igen direkt. Visst det kommer ständigt nya saker i kroppen, jag kanske är i enormt dålig form nu sedan jag knappt kan gå? Å hur ska jag klara av att bara vänta? för första gången under mina 15 år som skadad känner jag mig helt maktlös. Mina ben gör mig snart galen känns det som. Hela min ryggrad skriker efter rörelse och jag kan inte gå. Kan det verkligen behandla en människa på detta vis som det gjort? Bara skickat hem mig år efter år och detta förbannade snack om att det är fel i smärtåterkopplingen. Det är ju inte det!!!! När allt detta är över kommer jag att anmäla alla som varit berörda i detta och suttit och sagt att jag ska gilla läget att det inget finns att göra osv.
Jag har redan fått papprena till social styrelsen hemskickade av patient ombudsmannen och jag funderar på att t.o.m anmäla för diskriminering då sista läkaren då jag hade sådana kramper och smärta sa att jag var för gammal för att opereras en tredje gång. För gammal 48 år??? Han var ju inte sann!
Jag strunta i om det kommer ta all min vakna tid att anmäla allihop för det är ett gäng nu men så här många år ska man inte behöva gå och vänta på få vård!! Det är sjukt rent sagt! Jag önskade verkligen att jag kunde ta en voltaren tablett just nu och bara få sova men vet hur min mage reagerar på det och då blir det en sak till.
Så får sitta och flippa på datorn och hoppas jag slocknar av det. Fy vad less jag är på detta!
2 kommentarer:
Jag förstår att du är less. Det enda som kan hjälpa i allt elände är att du släpper kriget och tillåter dig att vänta på din tur. Den kommer, det lovar jag dig! Det är kriget som tröttar ut dig och ilskan över alla oförätter som drabbat dig. Tro mig kära vän, det finns inget skönare än att förlåta dem som sårat dig, att släppa taget om allt det onda som skett och att acceptera all din inre och yttre smärta. Skulle inte detta bli DITT år? Skulle inte 2012 fyllas av glädje och frid?
Din enda möjlighet att nå fram till frid och harmoni når du genom förlåtelse av allt skit du fått ta. Släpp din krigarrustning och tillåt livet att trampa på dig, först då blir du fri!
Om du väljer att vandra samma väg som du alltid gått kommer missnöje för alltid fylla ditt kropp och sinne. Förtjänar inte du glädjen efter alla dessa år?
Hur många anmälningar har du gjort i dina dagar? Hur många fler ska du göra innan du inser vad som krävs av dig? Har dessa gjort dig lycklig och tillfredsställd? Nej, de har de inte. De gör dig bara mer arg, ledsen och frustrerad.
Älskade människa, jag vill att du ska få le och vara glad men innan du kan uppleva dessa dagar behöver du tänka om.
Släpp kriget och förlåt alla dumma människor. Acceptera din värk och den kommer genast att minska i omfattning. Släpp ilskan och gråt ut sorgen för den plågar ditt inre dag ut och dag in.
Jag önskar jag kunde hjälpa dig.
Jag önskar jag kunde ta bort allt ditt onda men jag kan inte det. Allt jag kan göra är att peka ut vägen till friheten. Du behöver dock vandra den själv.
Jag gillar dig oavsett vad du väljer så gå din egen väg men det smärtar mig att se din förtvivlan.
Stor kram till dig kära bloggvän!
Jo jag vet =)) Detta år SKA bli ett bra år..det har bara blivit lite försenat tror jag. min ordinarie skada har jag accepterat för länge sedan men det som kastas på mig nu är summan av alla dissade år för mina nya skador. Det sekundära helvetet bara för att man dragit ut på att ge mig hjälp. Å det är nog så att jag är född så att inte förren det kommer till ett acceptabelt avslut ett humant sådant så kan jag släppa det. Jag är envisare en åsnan och skulle jag inte göra allt i min makt att få rätsida på detta så skulle jag må än dåligare. min ordinarie skada är lagd i minneskorgen men den påverkas av det nya och flammar upp än värre vad den nånsin varit. Jag är fullt medveten om min kamp men gör jag inte den får jag inte sinnesron ;) Å ja gär väl en åsna som tänker att gör jag detta kan det göra att fler slipper lida som jag gjort..att säger man inte i från så fortsätter det behandla sjuka som det vore idioter. Å visst jag ensam kan inte ändra på det men en millimeter av det jag gör kanske kan typ *fniss*
Men det är på G nu haveriet..det börjar se ljust ut och efter det ska jag luta mig bak i stolen och njuta..men jag har lite lite kvar att göra He he!!! Ett sista artelleri ;)
Å jag gillar dig med kära bloggvän för du är så kloker =) Men är man åsna så är man och jag vet att om x antal år garvar jag åt detta med men i mina gener ligger det detta avslut och utan det kommer jag inte vidare till friheten.
Så lite lite till sen så =))
Kramelikramen till dig med och jag gillar dig också.
Skicka en kommentar