Idag kan jag inte gå alls nästan. Min fot är bortdomnad och under knäskålen känns det som att benet är en sekund från att bokstavligen gå av! Leden på insidan av benet vet jag inte vad som hänt med, där kan jag inte ens ta med fingrarna så ont gör det. Så nu sitter jag där jag sitter verkligen. Å det är 25 dagar kvar *suck*
I morgon börjar tidningen skriva om detta med vårdköerna , hur det påverkar människor som är sjuka och då borde också TV sända i veckan HU! Vet inte om jag vågar titta *fniss* Att klockan 9 på morgonen sätta sig framför en kamera är ju ingen höjdare. Jag som har en "vakna upp i kroppen" gräns på flera timmar på morgonen innan alla leder mjuknat..får nog titta med ett halvt öga tror jag.
Men detta är verkligen nått som behöver komma fram hur det går till och att det blir en förändring då många sjuka faktiskt inte ens överlever vårdköerna. DET är skrämmande!! Också den brist på mänskligt bemötande många gånger som råder att vi sjuka inte blir trodda i de vi säger och därmed inte heller blir utredda utan får lida.
Vad behövs? En hel omstruckturering i vårdapparaten? Privatisering? Jag tro det behövs både och privat vård och landstingsvård 50/50 nått. Då har inte landstinget monopol och kan härja fritt utan får jobba det också för att få patienternas förtroende. Så här kan det ju bara inte fortsätta! Sedan att det borde stramas åt mer för det som leker med människors sjukdom. Idag när man anmäler brister och allvarliga fel händer det inte mycket alls. Det som blir anmälda får ju jobba kvar och begå samma fel igen och igen. Jag ringde en gång HSAN för att ta reda på en läkare som jag trodde var en förrymd fånge nästan. Han betedde sig mycket oförkämt och skrek och hytte med armarna som han var galen helt utan befog. Å visst var det så att han var anmäld inte bara en gång utan flera men fria sen i slutskedet. Detta var en läkare på barnkliniken och där om någonstans där man lägger grunden för hur små barn upplever sjukvården är det väl viktigt att man verkligen är ämnad att just arbeta med små barn kan ju jag tycka. Men det händer ju inte mycket av en anmälning.
Det sjukhus jag blev sönder opererad på har jag hört av andra specialister i efterhand att det toppar inte listan på kompetens mm och flertalet förstörda patienter..hur kan det då få fortsätta när ryktet är så? Näe kraft tag och hårdare konsekvenser så säkerheten för patienten blir bättre. Idag är man ju rädd för att åka till sjukhuset för man kan aldrig lita på den diagnos man får om den är rätt?
Näe man på den tiden jag blev svårt sjuk i detta plötslig dövhet som slog ut hela alltet i min skalle, hörsel balans organ, förlamning mm och det var en ditsatt gynekolog på läkarmottagningen som diagnostiserade mig vätska i mellanörat fast jag var förlamad, döv och noll balans???? Det är skrämmande!
Nåväl,får verkligen hoppas att det sker förändringar så man kan få tillbaka tilliten .
Dagen i all ära blir sittande, tur det är grå väder *fniss*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar