Dag 1

Dag 1 i mitt nya liv!

Vaknade efter en helt otrolig bra nattsömn trots omständigheterna. Har nog aldrig sovit så gott. Inte en enda värk i benet under natten och jag känner inget nu heller. Minns förra operation då jag inte ens kunde stå upprätt dagen efter och det värkte så jag grinade. Men slut är jag. Gick upp i morse och skulle göra frukost men fick snabbt bege mig till sängen igen då jag höll på att svimma. Men alla anspänningar och hela denna psykologiska del innan operationen , jag som inte gillar sjukhus. Det kommer nu när man slappnara av.

Gårdagen var kanon med jätte goa människor överallt. En helt underbar narkossköterska manlig som förberedda mig och han var väldigt mån om just min diagnos whiplash om hur man skulle göra vid sövningen så att min nacke inte skulle belastas fel då det måste böja den bakåt vid intubering. Det har ingen förr frågat om.
väl inne på operationssalen flippade jag för några sekunder och började faktiskt gråta av rädsla, ja sån är jag. Jag är verkligen så rädd för sjukhus. Då hörde jag ena narkos sjuksköterskan att hon sa att det skulle söva mig direkt så jag slapp lida. Å så gjorde det. Det lade masken framför mitt ansikte och för några sekunder så kunde jag inte andas. Jag tänkte att jag får farao inte kola av nu när jag träffat världens bästa kille. Det kändes som någon ströp mig och lukten ur denna mask var som det satt den i ett avgassystem på en tankbil  Haha!!! Hela munnen blåstes upp kändes det som och jag kunde känna hur läpparna fladdrade bokstavligt talat och jag fick panik. Jag kunde inte andas. Då hör jag nån säger ge betapred, varför vet jag inte om det verkligen var så att jag inte kunde andas ???? Sedan i samma sekund säger det att jag ska sova så gott och drömma nått fint och jag hinner säga min killes namn *fniss* Sen var jag i en annan värld.

Några timmar senare vaknar jag av en massa folk som ropar mitt namn och ser bara huvuden överallt och tänkte vad har hänt..sa också har det hänt nått eftersom det var så många *fniss* Man är ju totalt väck i skallen och fattar verkligen ingenting. Mitt i låg man med saker i näsan och det pumpade blodtryck osv . Det är jag heller inte van vid sedan tidigare operationer då allt sådant varit avplockat då man hamnat på uppvaket. Men i det stora hela har det gått bra.

Men läkaren som opererade följde INTE läkarens bedömning om en total meniskektomi vilket jag ställde mig lite frågande till???? Det är 3 ,dje gången nu och nu måste det bli bra då ja ginte har mycket till ben kvar. Men han valde ändå att inte ta bort vissa delar för det såg friska ut sa han. Ja ja!!! Jag hoppas verkligen att detta går nu för annars blir jag galen.

Så nu blir det några dagars vila, ska verkligen ta det extremt lugnt och efter 14 dagar börjar allvaret att få igång detta ben igen.
Men mest av allt skulle jag ge vad som helst just nu för att få ta en dusch =) Men känner mig lite yrslig än så får stå ut.

Än så länge ingen värk så himmla skönt!!! Nu blir det kudden ett tag till känner jag för jag är galet slut i kroppen.

Natti natt!