Jag träffade mitt andra "hjärta" i dag. Tänk att jag har haft turen att få två "hjärtan" Han kommer med den finaste påse jag sett med rosa sidenband och rosor och i denna en ask från Guldfynd. Mållös var förnamnet för jag har aldrig fått något i mitt liv av nån. Snarare har det kommit med en flaska sprit och börjat dricka hej vilt för att kunna över huvudtaget umgås, ja så är den bittra sanningen. Jag har fått det finaste örhängena som glittrar som diamanter blev så rörd att jag nästan inte minns vad jag sa. Och ett så fint kort med starka ord att jaaaa vad säger man? Kan nån känna så för mig? Vet att det är dumt sagt att säga så men med mina erfarenheter som inte varit så roliga så tappar man en hel del självförtroende ska jag säga om än det säkerligen aldrig synst på utsidan då jag har en rejäl fasad att vara superwoman. Den har byggts upp med åren denna fasad för att givetvis rädda sig själv. På kort tid har denna fasad rasat kraftigt och jag känner en enorm trygghet bara..herregud vad jag tjatar om det Haha!! Men jag skriver för att jag själv ska förstå och då gäller älta.
Att bli förnedrad av att någon ljuger om sin identitet, spelar ett spel, är en fd dömd våldtäktsman och en människa med personliga störningar som man trodde var "den rätte" gode tid. Som man var kär i och därmed helt blind för alla signaler. Det gör att själförtroende och självkänsla slås ner i djupaste avgrunden. Så djupt att man aldrig tror man ska ta sig upp igen och denna rädsla att bli ännu en i statistiken som måste gå under jorden för galenskapen. Ja under jorden klarade jag av att inte hamna tack o lov om än det blev några turer bort i början men förnedringen, skräcken och äcklet sitter i cellminnet som ett jädra tuggummi om än väldigt ut tuggat efter alla år. Men tron att finna någon att tycka om,älska, lita på den har varit långt långt borta tills den dagen jag gick ner i källaren Haha!!! Sen har lyckan bara rullat på i full styrka och så galet fort, bra och helt alldeles underbart.
Å klart jag är värd detta som alla andra som funnit sin själsfrände. Varför skulle jag vara sämre värd än nån annan för att en idiot bokstavligt talat satte greppet om mina känslor ett tag i livet. Det var en fis i universum den tiden , obetydlig och inte ens värd att läggas i nått minne egentligen. Å det är inte personen som ligger i minnet utan skräcken i händelsen som skedde och äcklet för vad den personen stod för. Personen i sig är förintad till luft och det den dagen sanningen kom fram .
Säger tack för att du kommit in i mitt liv, gett mig hoppet att tro igen, glädjen att vara den jag är och att jag är värd att få pröva på lycka. Att få ge och ta, dela och känna trygghet. Att inte vara ensam med precis allt och kämpa mot allt.
Galet gott att vara jag kan jag säga Haha!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar