Idag var det behandlingsdags och det blev hela ryggraden. Mådde inte bra i morse då jag vaknade och det gör galet ont i mina bäckenplattor. Förmodligen är det utstrålning från L5-S1 som gör denna värk i bäckenet. min sjukgymnast läste av senaste röntgen på länden vilket visar en förträgning där nere plus att det varit x antal diskbråck som smällt där. Finns en demolerad kota där också så inte alls konstigt då det ligger över hela tarmpaketet och med alla dess nerver. Det gjorde galet ont att få uppluckring där. Efteråt var jag helt vimmelkantig och trodde mig klara av att åka hem till mammsen ett tag och umgås men synen och yrseln var märkbart påverkad så jag fick bara vända i dörren då en begynnande whiplash migrän var på väg.
Snabbt hem, pulade i mig tabletter och slocknade yrslig och halv blind i sängen i över 3 timmar som en klubbad säl. Det kände lite bättre när jag vaknade men inte helt okej så får se vad morgondagen har att ge uhu!! Var in en sväng till min granne och babblade lite mot kvällen och hade ett gott telesamtal med min kära med innan han skulle sussa för nattjobbet. Denna vecka ses vi inte alls innan helgen och det är tufft. Längtan är enorm men dessto mer mys då helgen äntligen kommer då. Det är dessutom Kulturnatt i vår stad i helgen så massor att titta på och göra.
I morgon kommer mitt andra lilla hjärta hem för att jag ska hjälpa henne slinga håret. hon är på väg ner i medicinering för sin OCD nu och jag hoppas verkligen det kommer att gå bra att det inte eskalerar till det som var innan diagnosen. Jag kan ju tycka det är lite konstigt att man trappar ut medicineringen när man inte ens fått rehab ordentligt??? Å mitt i en KBT. Men det är mycket jag tycker är märkligt gällande detta så bäst att jag håller min trut. Jag är ju inte längre ansvarig för min dotter då hon är vuxen sägs det...näe inte ansvarig men jag är fan mamma till henne vare sig hon är barn eller ung vuxen och har väl för fasen inte tappat empatin och känslorna för mitt eget barn bara för hon är ung vuxen??? Men så ser regelboken på det så FINE säger jag. Då håller jag min mun. Men jag ifrågasätter ändå psykiatrin och den tid det tar att rehabilitera? 2 år och några fjuttiga samtal därmellan ingenting. Å det är mitt tyckande som jag har all rätt att få tycka och tänka för än har det inte tagit den rätten från mig *fniss* Jag tycker hela alltet är märkligt bara.
Nåväl...i morgon torsdag. Jag har skickat ett mail angående vattnet här med och till fredag inväntar jag sedan går jag vidare med detta. Nu är jag less på ignoransen. Å rädd för vad alla mina utslag är för nått, nästäppan och syrebristen inne här??? Men nog om sådana tråkigheter nu blir det tonfiskmackor, en alkoholfri Carlsberg och Robinsson nedbäddad i fotöljen. På återhörande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar