Måndag och snart biofeedback

Måndagen avklarad snart och ett uschligt väder ute. Kallt inne så det förslår och det känns som man håller på att bli förkyld i denna kyla. Varit på ett möte idag med en mycket intressant person som jag kommer att ha att göra med under ett tag och en fika hos grannen på eftermiddagen och hjälpte henne lite med datorn.

Pratat med min kära några gånger och det är det bästa av allt *fniss*
Fyllt i massa papper inför besöket om ca 1 vecka på akademiska gällande inkontinens problematiken. Inte värst roliga frågor och ganska intima sådan men ett måste att vara ärlig och denna biofeedback ska fungera till fullo.
Detta är det jag ska gå på http://www.alternativmedicin.se/sok/Beh-023.html

Biofeedback är en metod för att mäta och återföra information om olika kroppsliga funktioner till en person, som utifrån denna information kan lära sig att viljemässigt påverka sina kroppsprocesser.
En person ges omedelbar och fortlöpande information om egna kroppsfunktioner såsom blodtryck, temperatur, muskelspänningar och hjärnvågor. Dessa kroppsreaktioner mäts och delges personen genom en grafisk bild på ett mätinstrument, en ljud- eller ljussignal. Med utgångspunkt från dessa informationer försöker personen att viljemässigt påverka och förändra dessa processer i önskvärd riktning. Huruvida det lyckas eller inte, visar sig omedelbart med hjälp av mätinstrument. Träning med biofeedback används vid problem med spänningshuvudvärk, oregelbunden hjärtverksamhet, rehabilitering av muskler m.m.

Hört att vår vän nu inte har lång tid kvar här efter att ha haft 1 vecka med lite mer vaket tillstånd så har organen nu gett vika och man tillsätter ingen mer vätska eller nått. Det kan i sin tur ge massa konsekvenser då organen inte längre fungerar såsom vätska i lungorna mm. Mig veterligt kan man klara kanske ca 1 vecka helt utan vätska så vi får se hur förloppet blir. Hon är iallafall flyttat nu till hospice en helt otrolig miljö i livets slutskede. Min väninna var där i går och hon kunde knappt säga hennes namn och frågan var om hon visste vem hon var? Det är så fruktansvärt sorgeligt med en människa som varit i full kaliber, fightats för andras rättigheter i samhället med andra ord jurist. En kvinna med så mycket klös i att det var näöstan ofattbart til latt nu bara vänta in dagarna till den slutliga resan, ja vad säger man? Personligen efter att ha varit där kan jag nästan bli en förespråkare för dödshjälp nästan. då inga mer vägar finns att tillgå, då slutet är nära och väntan att få resa iväg blir till dagar och kanske veckor..tror inte någon vill ha det så. När det definitiva är ett faktum och man hålls vid liv med smärtstillande för att göra slutet så lindrat som möjligt, är det humant att ha det så? Att vänta till dagen D? För nånstans tror jag ändå att man vet vad som komma skall fast man inte kan uttrycka sig och rädlan , ångesten måste vara total ju. Eller är det så att man trots man är vaken, sitter upp pallad, har ögonen öppna är helt omdeveten om vad som händer? Personligen hoppas jag att hon slipper vänta såmånga dagar till då hon yttryckligen inte ville detta då hon fick informationen vilken sjukdom hon hade. ´Hon ville inte bli ett kolli, inte sakta men säkert magra av till oigenkännlighet, lida och att det anhöriga skulle få lida, det ville hon verkligen inte. Har inte hört nått idag hur läget är men ska ringa snart och få lite info.
Jag tänker på henne varje dag och det gör ont i mig att ha sett henne som det är nu.

Annars har dagen inte haft några större mirakel mer än at tjag lngtar ihjäl mig till fredag då min kära kommer innan ålands resan. Snart har vi varit tillsammans i hela 6 månader och det är verkligen lång tid för mig som levt som den evige singeln Haha!!! Men mest av allt facineras jag över hur stark riktig kärlek är och hur den bara växer trots att tiden går. Det blir helt enkelt bara mer och mer kärlek. Frågan är bara HUR mycket KAN man älska nån? Finns det en gräns? Ja jag kan bara konstatera at tjag aldrig aldrig varit riktigt kär förr och nu är jag verkligen det. Det bästa är att det är besvarat til l10% och har varit sedan dag 1 och det är häftigt. *fniss*

så med detta tänker jag fixa lite här och vräka i mig lite c- vitaminer då jag känne rlite skum ledvärk i kroppen som inte är den ordinarie uhu!! förlamningen i halva ansiktet släppte i dag iallafall vilket känns gott. det är alltid lite läskigt när den kommer då man blir lite osäker om det är den "vanliga" eller nått annat? Efter min resa på neurologen här med propp besöket så fick man sig en funderare trots att det lyckligt vis visade sig att inte vara en propp så ändå känslan då det sa det att det var det. Fy! Det vill jag aldrig mer höra.

så lite c vitamin och liute pyssel så här på kvälls kröken.

När det beger sig, natti natt!!!