Tankar om

En sak som kom upp till ytan igår var ju mitt besök på min första seans för cirka 1 år sedan nu. Jag har aldrig förr varit på nått sådant , aldrig varit till nån spå gumma eller så...förutom ett samtal med en spådam en gång som faktiskt resulterade i saker hon sa som blev exakt så den gången. Jag är ingen som dömmer att det inte finns, existerar odyl. Jag känner snarare att det är spännande och man kan inte säga inte om man inte vet typ.
Jag har genom mitt liv känt saker, sett och hört. Jag har t.o.m fotat nått jag inte kan förklara men det var på bild och det var kopplat till just mig.

I vår förra lägenhet var det sista åren mycket saker som hände. Det hände i mitt sovrum till en början. Det sovrum som var svårt mögelangripit vet vi idag och fullt med giftiga gaser. Det var intensiva saker som hände i det rummet och ibland sa jag i mitt stilla sinne att nån vill säga nått eftersom det inte ger sig. Nu i efterhand förstår jag. Vi bodde i massa gifter som vi inte då ens hade börjat reagera på. Kanske ville nån påkalla det? Det var mycket konkreta saker som hände där. Lampknappar slog av och på i ett. Vatten sattes på i kökskranen. Telefonen ringde ett nummer av sig själv och slog t.o.m siffrorna på hand enheten då jag och min dotter stod och såg på.

Stora tunga saker flyttades ut mitt på golvet gång på gång och på slutet kände jag en stark närvaro av någon som luktade mycket cigarett, alkohol. En mycket god vän till mig tog sitt liv med alkohol och tabletter, han var stor rökare och jag hade just då han tog sitt liv en intensiv stark tanke att ringa honom..en tanke som pågick hela den dagen han valde att ta sitt liv. Den närvaron kände jag ofta ofta bakom min rygg. När jag satt vid datorn, diskade osv. Lika fort som den stod där bakom min rygg försvann den då jag vred på huvudet.

Jag var varje morgon kraftigt riven på kroppen så pass att det ibland blev inflammerade rivsår t.o.m och jag hade på den tiden inte tillsymmelse till naglar då jag då var kraftig nagelbitare. Också då sa jag att nån vill säga nått. En natt fotade vi mitt sovrum. Det sovrum som var värst mögel drabbat som vi vet idag. Jag låg i sängen eftersom det var där det hände saker runt om när jag lagt mig. Över mitt huvud var en båge av intensiva vita klot. När man tittade närmare på dessa klot såg det ut som det fanns en kärna i dem som på nått sett var energi i. Ingen annastans i lägenheten när man fotade såg man nått på bilderna bara över mig då jag låg i sängen i det rummet.

Vi fotade med flera foton på raken..sekund snabbt och kunde se ett större kraftigare som klot som åkte från höger till vänster över mig där jag låg. I det klotet såg man verkligen energin. Det var inget damm på linsen eller så det var lika klart som en golfboll med en energi i mitten av klotet

Det ringde ofta på dörren med och jag sprang och öppnade men ingen fanns där, likaså en gång i trapphuset sa en metallisk röst hej..som om den stod alldeles bakom mig. Vi var 2 stycken som hörde det den gången och den sa hej 2 gånger men inte en själ i trapphuset.

Nåväl, jag gick på min första seans nånsinn för ca ett år sedan. Vet inte vad jag hade förväntat mig med den? Mest nyfiken. Men innan jag kom dit var det saker som hände hela tiden och jag höll på att strunta i att gå för tiden höll p åatt rinna ut för att hinna dit. Fick till slut springa så jag hade blodsmak i munnen för att hinna och sa till mig själv att får jag inget konkret utav denna kväll blir jag förbannad så som jag kämpat att ta mig dit. *fniss*

Nästan hela seansen gick och alla andra fick meddelanden osv men inte jag. Då jag trodde det var slut vänder sig mediet om tvärt och bara stirrar på mig. Minns att jag rös utmed ryggraden. Hon sa- oj vilka murar du har runt dig. Det är nästan så man inte vågar fråga om man får prata med dig.

Hon frågade om det var okej och jag sa givetvis ja. Hon fortsatte med - Du har kämpat och kämpat den senaste tiden, nått enormt. Du har verkligen varit på kloakens botten och kravvlat allt för länge nu. Så mycket tuffa saker har hänt dig och du har kämpat mer än nån nånsinn behöver. Men det är över nu Ja så sa hon. Hon fortsatte med att -om en tid kommer du få uppleva enorm lycka så som du aldrig förr gjort. Du kommer att få kika upp ur detta brunnslock och allt runt dig kommer lugna ner sig. Men en lycka som är enorm väntar på dig

Det slog mig i går..denna lycka hon pratade om. När jag träffade min kära var det blixtrar och dunder och magiska under på en och samma gång. En enorm känsla som for likt en blixt genom min skalle. Jag överdriver inte men så var det. Å det kom från ingenstans, i en situation man minst skulle ana att det skulle ske ens i en mörk källargång, bara så där. Ja inget jag nånsinn upplevt förr. Från den minuten vände allt kändes det som i mitt liv. Även om jag har saker runt mig idag som är mindre roliga så påverkar det inte mig längre. Jag kan skärma av dessa och inte lägga dem inom mig och må dåligt över dem. Jag har sedan den dagen hittat en enormt lugn inom mig och det säger också nära som känner mig väl att jag helt förändrats. Att det finns ett enormt lugn runt mig.

Jag är idag enormt lyckligt lottad som funnit min kära. Han är något utöver det vanliga bara. Han ger mig trygghet, lugn och enormt mycket kärlek. Det är nått jag inte haft på mycket länge och vissa delar inte alls rent sakt. Jag är inte ensam längre och jag har hittat någon för första gången i mitt liv jag kan prata med om allt, dela både sorg och lycka. En själs frände! För gudarna ska veta att jag fightas mot det mesta sedan jag blev ensamstående mamma. Redan då min dotter låg i min mage blev jag ensam då fadern till henne valde att leva sitt liv och flyttade ut. Jag fick sedan ta helt ensamt ansvar om vår dotter och har så gjort i alla år. Genom hennes år som svårt sjuk som liten, allergierna, skolorna som inte anpassats till hennes handikapp, idioter till människor genom det, alla våra svårt skadade boenden och mitt i det mitt eget handikapp som periodvis höll på att ta knäcken på en. Men aldrig nånsin lag jag mig ner och gav upp. Jag tänkte inte ens på mig själv vet jag idag. Jag körde rejset och manglade alla som satte käppar i hjulena för oss men hämta krafter det glömde jag bort helt. Jag var en maskin rätt och slätt och jag vann i det jag försatte mig i. Men så gick proppen den dagen min dotter flyttade. Var som ploppen för henne med gick...efter det blev hon svårt sjuk av olika omständigheter och då fanns knappt orken till mig själv att ens stiga upp ur sängen till en början. All luft gick ur mig och jag grät mig till sömns var och varannan natt av ren matthet av allt som hänt och hände.

Fick hjälpen av en anhörig stödjare i kommunen som faktiskt sa till mig att jag fick tillåtelsen att ta hand om mig själv, släppa taget och ge sjutton i alla andra. Det var okej att ta tid för sig själv. Jag var ingen dålig ensamstående mamma för det. Som ensamstående mamma har man enorma ögon på sig och gud nåde om man gjorde ett fel. Jag gjorde aldrig det tack o lov men jag blev hotad av högre uppsatta inom skolans värld då jag fällde den första skolan som inte gav min dotter skolplikt pga hennes handikapp. Det hotade mig och tillsammans hade det kunnat kanske vinna om jag inte hade det jag hade runt om mig just då. Jag låg steget före och hade en jurist med krut i. Det tog på mina ömma punkter, mitt handikapp och min possition att vara ensam mamma. Att jag skulle vara svagare för det. Ja så går det till. Vi var 4-6 mammor ensamstående det försökte med. Alla på samma gata och alla hade vi kritiserat skolan att det inte fungerade för barn med någon form av handikapp. Då slog det till.
Det mest facinerande var att det blev fällda gång på gång i skolinspektionen av oss just ensamstående "svaga" enligt dem mammor Haha!!! I en frisk människas huvud är man väl inte svag om man tar fighten för sina rättigheter och inte bara sitter och glor och låter skiten växa. Näe då är man STARK gott folk säger jag *fniss*


Jag tror att detta var det hon såg den kvällen. Alla den lycka jag nu har runt mig. häftigt til ltusen är de tiallafall. Å var och en tror ju på vad den tror, det är fritt att tro vad man vill. Iallafall än så länge Hehe!!!