Idag har jag sett en rätt skrämmande syn på en myndighet som jag trodde skulle vara en stöttande sådan i svår kris. Säger som så om man har t.e.x en ung vuxen ca 20-21 år som hamnat lite fel, är under psykisk påtryckning och av denna påtryckning begår brott så ska man bara se på, gilla läget och invänta vad kommer näst..för lagen säger att är man i den åldern får ingen ingripa, försöka ställa tillrätta utan man väntar tills det blir riktigt jävla illa istället. Nånstans trodde jag att vid blotta misstanke om alkohol eller droger så ska insatser göras vilket som oavsett ålder men ack så fel jag hade. Då säger myndigheten att det måste vara den som håller på med det som ska godkänna att den vill ha hjälp? EH? Vilken missbrukare t.e.x ber om hjälp mitt i missbruket? Eller rättare sagt är så pass skärpta att det ens fattar att det hamnat i det?
Det är också okej med misshandel då man kommit över 20 års åldern? Att någon trycker på, hotar med saker och får någon annan att begå brottsliga handlingar är också okej. Polisanmäler man det är det den som stulit som åker dit men hjärnan bakom som genom psykiskt påtryckning får en annan att göra brottsliga handlingar kommer vara den som går fri. Jag fattar ingenting. Säger bara som så vilka jädra lagar vi har i Sverige???
Nåväl väl på denna myndighet stegar jag in för att hjälpa en person. Säger till i receptionen att jag vill prata med någon där då det är kris. Men receptionen kunde inte ringa till nån som kunde gå 1 trappa ner till oss utan jag får en lapp stucken i händerna med ett nummer till övervåningen . Fick gå ut i ett bås likt en telefonkiosk mit ti foajen där alla gick ut och in och slå ett nummer till övervåningen. Vänta i kö 15 minuter och sedan helt öppet i foajen berätta min story så alla hörde. Härlig sekretess säger jag då denna myndighet är en sådan som verkligen värnar om sekretessen eh? Men fortfarande kund eingen levande själ komma ner och ta emot en människa i svår kris utan vi fick älta problematiken i luren. Efter mycket om och men fick vi en ny adress att gå till till en annan enhet men där kunde man iallafall få prata live med levande människor och det kom en person ner och hämtade oss.
Men vi hänvisades till att myndiga personer kan man inget göra åt typ. Att det skett kriminalitet hänvisades till polismyndigheten men psykisk misshandel i form att hotande påtryckningar att begå saker för nån annans räkning är helt okej i vårat land då? Polisanmäler man detta så åker fel person dit och hjärnan bakom kan fortsätta typ?
så hur man vänder rumpan är den bak och inget vettigt på hela dagen hände. Allra minst en stöttning till nån som befinner sig i en rejäl kris situation, jag är mållös!
Näe det ska hända nått riktigt jävligt innan man kan ingripa då? När det redan gått för långt. Att vara en människa som vill förhindra värre saker det kan man glömma att det går i Sverige..det går inte ens med blotta misstanke om droger om personen är över 20 år..då inväntar man hellre tills drogmissbruket eller vad de månne vara är riktigt stabilt och ingottat men då är det ju för fasen kört? Vart tog vettigheten vägen att ingripa itid? Ja jag kliar min skalle och kan bara konstatera att våra lägar och förordningar inte är skrivna för att folk ska känna trygghet eller få hjälpen innan det är försent. Usch och fy säger jag men det värsta jag hörde var att den kriminelle eller missbrukaren måste själv vilja ha hjälpen? Hur tänker man då? Är man i smeten har man ju inget vettigt tänkande då jagar man det man är beroende av eller gör det man måste för att få sitt beroende tillgodosett inte fanrao går en sådan person till polisen eller myndigheterna och anmälker sig själv mitt uppi ? Ja jag fattar ingenting. Så att vara en god medborgare, förälder som värnar om sitt barn etc det har man inte ett skit för. Det ska gå åt helvetet bokstavligt talat först för både offer och den som utsätter då får man hjälpen då?
näe en mycket skruvad dag och jag med mina erfarenheter ser ju vinrött av sådant här. Handlingsförlamning är ordet men då undrar jag varför det finns så mycket enheter hit och dit och så mycket anställd personal när ingen iallafall gör nått.Slöseri kan jag tycka. Räcker väl med en person då som säger nej från 9-17 för så är det ju.
Men mest av allt synen låt det gå bara och när det blivit illa riktigt kanske kanske hjälpen dyker upp när det är försent.
Minns en gång jag skulle hjälpa en granne som hamnat så långt ner i alkoholmissbruket att han supit så länge att han var förlamad från midjan ner den kvällen han ringde till mig och bad om min hjälp upp på psyket förr att få hjälp. Jag gick över konstaterade också att det intagits massa tabletter av starka sorter. det var et tlivshotande tyillstånd helt enkelt och ringde upp till en instans där på kvällen och fick blanka nej att jag fick inte komma in med honom då han var så full. Problemet var att han var så långt ner i träsket att han inte kunde sluta dricka. Men han ,måste vara nykter för att få hjälpen sades det. Han hade förut åkt in och dragit och därmed misst sina chanser till hjälp då?
Jag förklarade att i detta tillstånd var en omöjlighet för honom att bli nykter utan han måste ha hjälp till det. Det vägrade. Jag gjorde klart att jag åker ändå in med honom till er och jag kommer sitta där tills han blir inlagd. Väl där var det kalla handen först men efter jag fått prata ett tag så fick han ändå komma in till en läkare. Jag var med och bedyrade att denna gång skulle han verkligen fullfölja behandlingen för det hade han lovat mig och skulle han ens tänka tanken att bege sig därifrån måste han först ringa mig. Det var en deal. Han ville verkligen bli kvitt skiten. Han lags in och hamnade sedan på metadon kliniken tror jag det hette. vi hade dealen hela tiden för jag sa att detta är sista gången jag hälper dig nu och tar du inte chansen att bli kvitt detta så ställer jag aldrig mer upp. Han hade respekten för mig i detta och klarade av behandlingen. Men hade jag inte varit påstridig hade han kunnat dö ev? Varför är det så svårt att få hjälpen?
Jag tackar den helige att jag inte är drabbad för hade det varit nån av de mina nära och kära hade jag nog tappat fotfästet i dag. Förstår också när allt i samhället är så in i bomben krångligt att många helt enkelt inte orkar..man får ingen hjälp nånstanns då man hamnar i en kris trots alla såkallade myndigheter. Näe så ikväll kommer det nog ta ett tag innan jag somnar för jag kokar inombords än *fniss* Vårt land är underbart verkligen!!! fint på papprena, på utsidan osv men sen då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar