Har fått min ryggrad på rätt plats igen och det är himmelskt varenda gång. Luft till lungorna och man kan andas igen och bäst av allt denna roterande yrsel och illamående ett minne blott. Har varit duktig flicka och legat sedan jag kom hem. Vill inte ha låsningarna tillbaka nu på ett långt tag FY!
Kota 5-6 i nacken hade tippat i sidled som man säger och då blir det allsköns vidrigheter i symtom. Sedan denna vidriga kota precis vid BH bandet som inte är nådig. Det trycker på hjärta och lungor och det ger galet massa symtom. Länden släppte fint utan att det behövdes några starkare tag..det däremot är ovanligt för där brukar det sitta som limmat. Men mina stretch övningar hade kanske gjort sitt vem vet?
Nu vill jag vara fri massa äckliga symtom ett tag framöver å få må bra.
Så kvällen i all ära blir lika lugn nu..det är med all respekt man knappt vågar röra sig efter en behandling numer.
Det gick bra att följa med mamma till tandläkaren om än jag inte klarade att gå med henne och handla då allt bara snurrade. Hon blev lite sur men jag sa åt henne at tjag gärna kunde handla efter min behandling då yrseln var borta. Men se det ville inte hon och hysterikade upp sig. Vet inte vad som hänt henne men hon är sur och bitter värre än värst nu. Det är bara hon och hon och hennes krämpor. Det har blivit så markant sista tiden och ibland går det överstyr så man blir nästan arg. Hon ger sig inte och det finns inte mycket positivt som kommer ur henne längre. Vet inte om demens börjar på detta vis eller om stroken det säger att hon haft ovetandes har gjort detta? Men hon är riktigt jobbig och det har gått fort tycker jag. Det är så pass att man knappt vill gå dit längre då det är så markant och man blir bara arg på nått vis av hela alltet. Pappa får ta all skit och jag förstår honom nu att han har det inte lätt därhemma. Tycker så synd om honom. Det värsta är väl att man inte kan prata till rätta? försökte i helgen säga åt henne att inte tjata på pappa då han kom hem från sjukhuset och då blev det etter värre då hon inte svarade på nått då jag ringde istället. När jag frågade vad hon höll på med svarade hon att du har ju sagt åt mig att vara tyst *fniss* Det är liksom allt eller inget, svart eller vitt. Skitjobbigt bara.
Hon vet ju mycket väl hur sjuk jag blir då låsningarn blir många men idag hade hon noll empati för det det vara bara hon ,hon och hennes besvär. Mastigt värre.
Nåväl, en lugn kväll med ett tidigt sänggående lär det bli. men först en pizza från ICA och lite TV tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar